När vi kom hem och vi alla åt sen kvällsmat spelade han över totalt, han spände musklerna sjuhundratvå gånger, glädje/uppmärksamhets-skrek, fejkskrattade högt och "clownade loss" med Noah och Siri ordentligt. Spottade gröt till höger och vänster och la av asgarv på asgarv. Ja herregud, de där tre alltså.
Ikväll har lilleman blivit förkyld igen. Eller det smygstartade väl lite igår egentligen med några oskyldiga nysningar. Idag är det däremot leverans på´t. Han blev ju nyss frisk. Just det, höst/vinterhalvåret..
Han somnade strax före 19 och har redan vaknat vid ett par tillfällen p.g.a tjock hals/näsa. Jag terroriserar honom återigen med Nezeril och koksalt. Känns sådär bra när jag tvingas hålla fast honom för att kunna pricka rätt. Men det måste ju göras.
Jag är inte en såndär morsa som skriker i högan sky när kidsen gör sig illa. Jag är ganska lugn när det gäller sådant, okej jag tjöt som ett barn när jag ringde till 1177 då Truls trillade ur sängen! Men det var till 90% av värdelösmamma-känslor.
Det jag menar är att vissa personer blir ju helt handfallna och paralyserade när någonting sker. Springer fram och "oj:ar" och duttar och pockar och gullar så barnen skriker ännu mer.
Jag har ett läge då jag får kalla kårar men annars är jag nog rätt lugn när det gäller cykelkraschar, vrickade fötter och getingstick med tillhörande olika hög skriknivå.
Min svaga punkt är halssättningar. Säger man så?
Å det grundar sig i att jag har en moder som sätter i halsen titt som tätt och ingen är väl gladare än jag ( okej, möjligtvis hon ) över att jag inte längre bor hemma! Jag är den där som ryter åt henne och blir förbannad och ber henne sluta. Sen lämnar har henne kvar i köket. Bra...
Ja jo, det är ju lätt att sluta när man har en halvtuggad köttabit på tvären. På jobbet lyckas jag lägga band på mej, jag har inte blivit arg på någon men jag är förste man som är framme och står bredvid den som gör en mini-hostning vid matbordet. Jag är halvvägs igenom Heimlich manöver innan jag ens har kollat om det är allvarligt. Jag blir helt stel och kall. Kvävning borde vara det allra värsta tänker jag.. Att se deras panik i ögonen..
Jag gav Truls en kokt broccoli tidigare i veckan. Han fick den i småbitar och han pillade in en i taget. Det såg ut som att han hade svalt den förra men nja, lite var väl kvar och han harklade till. Vad gör jag? Jo blir förbannad på Frank som inte reagerar när han sitter närmast. Han reagerat såklart på det allra bästa sättet genom att vara lugn men jag däremot river upp ungen ur stolen och häver med honom ut i vardagsrummet. Det var inte farligt, han hostade upp broccolin men jag såg ju för mej både det ena och det andra.
Fasen, kan de inte äta gröt hela livet?
Nä, halssättningar, kom vi fram till att det lät vettigt?, är inte min grej. Där är jag liten.
Däremot blod och halvt sönderskrapade fingrar vid sparkcykelkrascher, det är mera min grej. Lappa ihop och lägga om. Då går jag igång.
Siri och Noah har ju båda kommit hem med blödande sår efter div. huliganaktiviteter. För det mesta går det att bota genom att tala om hur coolt såret ser ut och att efterlikna det på något sätt. Liksom vända det till något "roligt" istället. Det tvättas, plåstras och läggs om och ja.. ungar slår sig.
Igår var Truls första blodolycka. Han härjade loss i köket med sina leksaker och hade samtidigt nappen i munnen. Ramlade på någon av leksakerna och slog nappen/munnen i golvet. Han illtjöt i ett par sekunder och när jag plockade upp honom rann det blod från munnen. Jaa haa.. de där två små tänderna hade stuckit hål på överläppen. Min första tanke var att får han fläskläppen Allan så kommer de tro att vi misshandlar vår son! Lugnt och metodiskt gick jag efter en Piggelin i frysen och stoppade i munnen på honom. Han blev tyst och smaskade som bara den. Munnen blöder rätt bra när det går hål men det la sig efter en stund och någon fläskis blev det inte. Phjuu..
När jag berättade det för Frank senare på dagen såg jag hur han ryste till. Blod och sår är ju inte redigt hans grej. Där är han liten. Kidsen får liksom helst slå sig när han jobbar eller jag är hemma.
Ja du lilleman. Trillat ur sängen och bitit sig i läppen.. det här är bara början..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar