torsdag 21 november 2013

En torsdag

Vi promenixade i det blaskiga halvkalla vädret och har väl inte gjort så hemskt mycket mer idag. Lugna gatan. Ena dagen är upp och ner, tjut, gnäll och kläng, sover oroligt och bara spottar när jag närmar skeden medan nästa så klickar allt, glatt humör, äter som han bör, sover kanon, inget gnäll och leker jättebra själv på golvet.

Han har i cirka gurka 2 veckor sovit skit. Har vaknat runt 01-02 och har därefter inte kunnat komma till ro. Legat och bökat, sparkat, nypits, pratat, gråtit, skrikit mellan oss i sängen. Han har hållit igång ända fram till 04-05. Ända stunden han har varit tyst har varit när han har haft en bröstvårta i munnen. Men hej, jag kan inte vara levande napp! Det får vara slut på det där med nattätande nu, sa jag i helgen och japp, jag har inte ammat nattetid sedan i söndags, vad blir det.. 4 nätter nu.
Jag kunde ju räkna ut med arslet att det skulle bli skrik och kalabalik första nätterna såklart. Men inatt hände något. Han vaknade till vid 03 och 05 men båda gångerna kunde jag bara lägga honom ner igen i sin säng, stoppa i nappen och hålla min arm genom sängspringorna och smeka honom på huvudet och han somnade om. När han nästa gång vaknade visade klockan 05:50. L y c k a.
Nu ska vi inte ta ut någonting i förskott men jag vore bra mycket tacksam om det skulle gå att få in en ny vana nattetid. Men det är klart, snart kommer tredje ( och tjugotvå efterföljare ) förkylningen så då brakar det.

Både igår och ikväll när jag ammade honom före läggdags har han ätit frenetiskt, liksom slukat hela bröstet, letat efter det andra medan han suttat på det första, hoppat emellan och grabbat tag hårt i huden. Precis som om han har förstått att det inte blir mer mat förrän imorgon bitti.. ha ha.

Det där med att gå när man bara håller honom i ena armen/handen är himla roligt tycker han. Han går ända från vardagsrummet, genom hallen och in till köket. Jag har testat att bara vara stöd, att det är han som håller i mej och det är lite läskigt, då sätter han sig gärna ner på rumpan. Något som han lärde sig tidigt, att puta ut arslet och landa på det. Väldigt bra, tror vi har sparat många bulor och blåmärken på det.
Han har även börjat att släppa taget när han står så han balanserar ett par sekunder.

Det händer verkligen något nytt varje dag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar