Elfte dagen efter Ovitrelle

Idag är det cykeldag 27 och 11 dagar sedan Ovitrellesprutan. Jag har sen igår fått ömma nipples och har ett humör och tjutbeteende som heter duga. Patetiskt. Bim är på fredag eller lördag. Detta kan verkligen gå hur som helst.
F sa häromdagen att han har en känsla av att det har fungerat denna omgång. Det bara är så sa han, det känns som det har tagit sig.

Tur att någon har lite positiv inställning och upplevelsekänsla. Det har varit kolugnt dessa veckor med först Provera, sedan Pergotime 1½ tabl och sist sprutan. Jag har mått kalasbra. Det är nu sedan i helgen som det har blivit lite mer påtagligt. Jag har inte redigt koll på läget känner jag och det är en känsla som jag får jobba med ganska ordentligt. Jag är en kontrollmänniska (ingen desperat svartsjuk jävel nu....) och vill gärna känna mej trygg och säker på min sak.

Barnlöshetsfrågorna fixar inte redigt det kriteriet. Man är som en sån där balansdocka med rund rumpa. Nog för att man inte faller ner och dör men man står otroligt ostadigt och det ska inte mycket till att man faller åt sidan. Många gånger behöver jag en puff i rätt riktning för att dockan ska återfå sin balans.