Hälsa på Liten!

♥  LYCKA!! ♥

Redan en halvtimme innan vi skulle åka satt jag färdig och klar och väntade på F. Under bilresan satt vi och intalade oss att det inte skulle finnas något levande embryo. Just för att försöka förbereda oss på det värsta. I väntrummet skakade mina händer så nervös var jag. Så ropades mitt namn upp och vi blev visade in till ett litet rum. Vi pratade lite och han frågade hur jag mår och så. F ställde sig bakom stolen och jag hoppade opp, tragiskt van vid att få en stav oppkörd i Mumindalen. I taket satt en tv-skärm och jag tänkte hela tiden: den är död, den är död, den är död.. så får han upp bilden av livmodern och en svart bubbla uppenbarar sig. Så säger han orden: Ser ni hur det blinkar, den vita fläcken? Det är hjärtat! Här är barnet! 

Galet! Jag kramade F´s hand och han kramade tillbaka! Sån lycka! Sån glädje! Flera kilo sten föll från mitt hjärta! Älskade lilla vän! 7,9 mm lång och hjärtslag på 138. Älskade Liten! 

När vi var klara och jag hade klätt på mej fick vi komma in på läkarens kontor. Han frågade vilken dag som jag tog sprutan och jag kunde inte helt fokusera utan fick plocka fram Iphonen och leta i min mens-app. Den 26 april svarade jag och han meddelade då att jag låg på 6+5. Enligt andra räknare ligger jag på 7+1, men det är ju sak samma. Vi fick veta att det såg bra ut och att den var så stor som man förväntade. Han önskade oss all lycka till och gav oss bilden: Här är er familj! 

Åh så skönt! Sån lättnad! Jag kan inte i ord förklara hur glad och lycklig jag är! Jag har ett levande blivande barn i mej! Jag ÄR två! ♥