Tjolahopp så var det bara 120 dagar kvar till bröllopet. Helt otroligt att man kan vända sig så i en sak. Jag har alltid var superanti till giftemål (jag är skilsmässobarn) och har alltid skrikit högt när någon har sagt: Vänta du bara tills du hittar den rätte..
Över min döda kropp har jag svarat. Kommer aldrig att ske. Nääjj!
Men så sitter man här med en brudklänning i garderoben, en kyrka som är bokad och en blivande man bredvid sig. Hur i helvete gick det till undrar jag? ;)
Vi längtar till sommarens stora happening. Än så länge är det inte många som vet om det. Ett par vänner och våra familjer, jag har inte gått ut med det på min offentliga blogg eller så. Även att jag vill skrika ut det till hela världen (vafaan..) så vill jag hellre hålla tyst om det och sedan slänga opp en bild på facebook och bloggen när det är klart. Kul att chocka folket.
Hur ligger det till i övrigt då? Jodå mensen är äntligen slut, igår morse när jag vaknade var det torrt i brallan och leendet gick runt huvudet på mej. Jippi. Jag låtsades inget om inför mannen och sa bara att det kommer dröja en vecka till innan vi kan ha sex igen. Han suckade lite och sa inte så mycket. Om det var någon som blev överraskad och glad vid läggdags?
Idag är det dag 16 och jag filurar på vad läkaren sa sist angående nästkommande behandling. Jag skulle ju boka in en tid för att se så att cystan har försvunnit. Jag vill börja nu. Helst igår.
Detta med att vänta har jag aldrig varit något vidare bra på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar