Jag tänkte ge mej på månadsberättelser, jag gör ju denna blogg till fysiska böcker så är det kul att ha så mycket som möjligt nerskrivet.
T´s första 2-3 veckor var rätt lugna förutom magknipen. Han sov från ca 22-23 till 05-06 och jag blev redigt bortskämd där för nu senaste veckan har han börjat vilja äta mitt i natten. På nätterna har han inte alls samma form av magknip som på dagarna. Han vaknar inte och skriker efter mat utan ligger bara och gnyr och bökar i vaggan, till pappas stora glädje då han kanske bara vaknar till och kan somna om igen relativt snabbt utan att behöva han en illvrölande bebis bredvid sig i sängen.
När han äter på natten så hetsäter han inte på samma sätt, han blir inte lika "vild" vid tutten och skriker inte under tiden/efteråt. Skumt att det kan skifta så beroende på natt eller dag..
Mat vill han ha var 3:e-4:e timme och ibland uppemot 5 timmar på natten. Inatt åt han t ex vid 20, 01 och 05. Han är en redig kräks-Olle, spyr ner sig själv ett par gånger om dagen. Likaså mej så vi går omkring som två lodisar här hemma i en unkenspylukts-dimma. ( Ush sa jag inte någongång under graviditeten att så ska jag aaaaaldrig ha det. Mahhaa.. )
Han brukar äta sista målet vid 20:00 tiden och har därefter som oftast sin gladaste och piggaste stund. Att latcha med mamma eller pappa i soffan är redigt roligt. Ibland har han svårt att komma till ro på kvällen och är rätt grinig och kinkig men många gånger somnar han rätt bra antingen i babynestet nere i soffan eller i sin vagga. Eller hängandes över mammas tuttar/mage. Det är också en favorit.
Babysittern som han har fått trivs han bra i. Om man får ha sällskap och då betyder det inte en spelande dosa som hänger ovanför. Armar och ben går som propeller på honom så vi behöver inte sitta och gunga honom utan det sköter han själv.
Han har börjat "prata" litegrann, gurgla eller vad det kallas. Så sjukt roligt att höra honom ge ifrån sig ljud samtidigt som han tittar en i ögonen. Å det fina leendet. Man smälter. Han tittar sig väldigt mycket omkring, vänder sig efter ljud eller röster. Har vi honom mellan mej och F kan han vända sig till var och en av oss när vi pratar med honom. Han blir starkare och starkare i nacken och lyfter upp det själv men det är fortfarande för tungt för honom att orka hålla det kvar. Ligger han på mage så lyfter han upp huvudet i korta stunder. Magposition är inte hans bästa läge utan han blir snart arg.
När han väl har somnat ordentligt så kan man i stort sett låta en bomb slå ner i kåken, jag dammsuger under vagnen, kör med hårfönen eller klampar i trappen. Han sover. Men är vi alla fem hemma i huset så reagerar han lite mer, det blir många gånger en dagisljudnivå när kidsen är i farten, men de är samtidigt väldigt omtänksamma om honom. De hjälper till vid de olika dagliga rutinerna och är nära honom. Storasyster hon följer med in i badrummet och "måste se hur mycket han har skitit denna gången" medan storebror klöks av bara tanken. De väljer kläder, tar på honom strumpor och byxor, förbereder Minifomdroppar och stoppar in nappen 711 gånger om dagen. Vid minsta pip är de som två vakter vid vagnen. Han är ett litet beskyddat barn :)
Vikten var ju igår 4,320 gram och längden 53,5 cm. Låren har blivit lite veckiga, dubbelhakan sitter där den ska och han har börjat få det lite trångt i vissa 50-kläder men det är ett par kvar som fortfarande sitter bra. Storlek 56 används när 50-kläderna har blivit nedspydda. Ärmarna behövs vikas upp och byxorna är på tok för stora så det ser ut att bli 50 ett tag till.
Han älskar att bada och njuter av den stunden. Storasyster likaså.
Hormonplitorna kommer och går, ena stunden ser han rätt fin ut i hyn men rätt som det är exploderar det i ansiktet på honom. Nu är han mest lite knottrig och orangeprickig, inte längre de där illröda fläckarna. Hela han var ju som en tomat, hårbotten var full, inne i öronen.. ja jösses. Hoppas det går över helt snart.
Ja, tänka sig. Redan 1 månad.
Sån liten sötis! :-D kul o skriva månadsinlägg! Man glömmer ju så fort. Kram!
SvaraRadera