Min syster ringde i förrgår. Hon var på väg till en specialistgynekolog eftersom hon inte har haft mens på x antal månader. Jag har länge misstänkt och också berättat för henne att hon ska kolla upp ifall hon också har PCO. Jag bad henne att kräva att få ett VUL och att det skulle tas hormonprover.
En stund senare ringde hon igen. Ledsen. Jätteledsen.
Förbannat.
Hon hade fått svar att hon nästan säkert också hade PCO, hade fått Provera utskrivet och skulle höra av sig när mensen dykt upp för att kunna ta hormonprover på rätt dag.
Fan också. Jo som hon sa, hon har ju misstänkt detta och varit förberedd på att det kanske är så. Men att liksom få det svart på vitt. Det är skillnad. Vi pratade en lång stund och även att hon var ledsen och knäckt över svaret så kunde hon ändå se ljust på det hela eftersom hon nu är moster till lilla T. Han är ett levande bevis på att det faktiskt går! Man kan bli gravid och förälder!
Men samtidigt, som hon sa, så vet hon ju vilken resa vi har gjort, hur dåligt jag har mått och hur lång tid det faktiskt kan ta.
Älskade lillasyster. Tro mej när jag säger det, jag vet att det är en pungspark, jag har fått höra det x antal gånger, men DET GÅR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar