Tin bare skener trots all tid i världen

1. Hur många gånger på en dag kan en liten bebis skita som en häst?
2. Hur många gånger på en dag kan man som mamma bli nerkissad, nerspydd och nerskiten?
3. Hur i helvete gjorde de förr när de hade tygblöjor och enbart en sjö att tvätta i?

Det är frågorna vi ställer oss idag.

Seriöst. Han både tar in mat i den ena änden och skiter ut mat i den andra änden. Samtidigt. Simultanförmåga grabben. Men det som ska in ska ju också ut. För guds skull gör plats för mjölken bare.


Oj oj vart tar tiden vägen? Lillen är idag 11 dagar gammal och dagarna bara rullar känns det som. Jag har all tid i världen men hinner typ ingenting ändå. Kan förvisso bero på att jag kan fastna med lillen i knät och bara sitta och titta på honom när han sover eller har slagit upp sina fantastiska blå.
Han är en redigt snäll bebis. Sover ganska mycket och har vakenperioder på 1-2 timmar innan han slocknar igen. På nätterna har han ganska långa sovstunder, inatt t ex ammade jag klart honom vid 22:30 och han vaknade inte förrän 03:30. 5 timmar, så långt går det inte på dagarna, då håller han sig kanske 3-4 timmar. 3 är nog det vanligaste.
Det här med att blogga med en bebis, ja det kräver ju viss tur men det är ju en del av mej så när han sover, är nyskiten och nyäten, rentvättad och nypussad, ja då sätter jag mej ner och redigerar alla miljoners bilder som det har blivit under dessa få dagar med T i vårt liv. Kameran är det bästa köpet helt klart. Hack i häl kommer Ikea´s 10-pack spydukar!
Men det tar ju sån tid med bilderna. Tid att välja ut bra kort, att kasta de övriga, redigera de fina, föra över till säkerhetsplatser ( helst sju olika ) och sedan få ihop olika mappar så man lätt kan klicka hem kort från nätet sedan utan att behöva gå igenom alla sjutusen bilder.

Hjärnan är verkligen inte vad den borde vara. Idag gick jag och letade efter smörgåsen som jag tuggade på lite då och då medan jag bytte blöja, startade tvättmaskin, dammsög och stoppade i napp. Den svettiga ostsmörgåsen hittade jag en timme senare. På handfatet i badrummet. När var jag på den toaletten?

I måndags kom BVC-sköterskan till oss på hembesök. En mycket märklig mänska, hon skrattade rått när hon frågade varför jag har en psykologkontakt och jag berättade att jag har mått dåligt under en period p.g.a PCOS. Hon flinade upp och undrade vad det var för något, det hade hon minsann aaaaldrig hört något om. Jävla kärring tänkte jag, ska jag dras med dej i 6 år. Kul.
Nä.. jag lurar på ett samtal och en begäran på att byta BVC-tant. Oja!

Men till det positiva med besöket, hon tyckte att T håller god färg, alltså ingen gul ton. Han ser välmående ut och var pigg och vaken när hon var hos oss. Hon sa att han fäster väldigt bra med blicken och tittar sig omkring stort och jag ifrågasatte om det inte var lite tidigt men hon menade på att eftersom han var kvar så pass länge i magen så har han hunnit "mogna" på sig.
Å jo visst fäster han med blicken på oss när vi pratar med honom, igår när jag lämnade över honom till F vände sig T om precis som att han undrade vart mamma tog vägen. Så visst är han med.
Han ler stort när han är vaken, det är riktigt roligt att se. Pillar man på läpparna på honom kan han lägga opp med ett redigt flin. Älskade lille pojke - vad vi är glada i dej!

Mormor kom på besök i måndags också. Det är mycket som har hänt som jag ligger efter med att skriva ner.. he he. Hon hade med sig en hel kasse med paket till T. Från min mormor, moster och kusiner och från henne och hennes sambo. Jättefina filtar, kläder och stickade saker! T är redan en liten bortskämd skit ;)
Mormor sov över tills igår och vi tog oss en promenad på förmiddagen. En mycket stolt mormor drog vagnen!

Lille T sover som sagt ganska mycket, han äter någorlunda regelbundet och skiter som en hel häst! Jäsingen vad det går åt kläder till kotten! Spyr han inte ner sig fullständigt så väller det ut i blöjan. Men lika glad är han för det. När det är klart så att säga. Han grinar lite illa innan han är färdig såklart.
Jag tycker att Minifom-dropparna har gett gott resultat. Jag har även blivit mer noga med att rapa honom, det var jag nog lite för slarvig med innan. Men han får lättare ut gaserna och han skriker inte längre efter måltiderna. BVC-tanten tyckte att vi gott kunde fortsätta med dem. Jag har väl en tanke om att köra på med dem en vecka totalt och sedan testa en dag utan för att se ifall han kan klara sig utan + att jag sköter rapningen bättre.
Han är en redig torris om händer och fötter. Jag öste i med olja i badvattnet häromkvällen och har även smörjt in honom med olja om dagarna men han fnösar på som bara den.

Idag blir det ingen promenad, det kom alldeles för mycket snö inatt. Nä idag är vi inne och småfiser. Nu sover han gott i vagnen och jag har roat mej med att redigera lite bilder på honom. Jösses vad kameran går varm när man får barn! :) En MYCKET bra köp av oss!

 Älskade lille pojk!