Planerat hembesök av psykologen vid 10:00 men tio i ringer mänska och bokar om tiden eftersom hon har fått in akuta besök. Jamen tack, då hade vi ju kunnat stannat kvar i sängen och gosat. I all hast, jag redigt hör hur stressad hon är, frågar hon hur det går och hur jag mår. Synd att jag inte kunde fejka ett psykbryt där och dra upp en maaaaassa bekymmer. Samtalet var snabbt över och jag fick en ny tid. Känns väldigt meningslöst måste jag säga.
Natten gick alldeles utmärkt, det är en liten snäll bebis vi har att göra med. Jag ammade vid 20 och även vid 22:30 då vi gick upp och la oss. F stannade kvar nere i tv-soffan och sov där inatt också ;) Till ingen nytta faktiskt för T somnade gott i sin vagga, ja det tog en stund att vyssa och gunga och smeka panna och pussa, och vaknade inte förrän 05:00. Galet bra! Då fick han komma över till vår säng, äta sig mätt och ligga kvar till larmet ringde 08:30. Nöjd mamma och nöjd bebis, helt klart.
Han sväljer mycket luft när han äter har vi märkt, han får ofta hicka och vad vi tror är magknip. Köpte Minifom-droppar som jag började med igårkväll. Det skulle ta upp till ett par dygn innan full effekt skulle kunna ses så vi får se vad som händer. Hoppas han kan slippa det onda.
Idag har han kissat ner morsan fullständigt. Likaså toaletten. Sig själv. Golvet. Och badrumsmattan. Sprinklersystem i snorren?
Imorgon kommer allra käraste syster och sambo på besök och nästa vecka kommer min mamma, mormor <3. De längtar halvt ihjäl sig för att få träffa lille T. Tror jag det, han är ju världens sötaste! Han charmar verkligen med sina okontrollerade grimaser och miner. Han "ler" stort och hjärtat tar sig ett par extra slag. Fy sjutton vad jag har känslor för honom! Man vet ju inte innan hur det kommer bli när bebisen väl är ute, känns det bra, känner man anknytning, mår man bra, är allt ledsamt och jobbigt? Idag är det 6 dagar sedan han kom in i våra liv och det känns längre. Och självklart.
Det där som psykologen pratade om, att när man har väntat och längtat och trott att det har varit kört och sedan lyckas med en graviditet kanske man har målat upp en såååå fin bild av det hela och så blir det inte alls som man trodde - det känner jag inte igen mej i.
Jag har från första stunden han kom ut fullständigt exploderat i mammakänslor, kärlekskänslor och anknytningskänslor för T. Det bara slog mej rakt i ansiktet när jag såg honom. Äntligen är jag mamma, äntligen har jag fått ett barn. Äntligen är jag HEL!
Jag har inte känt av Baby-blues som alla pratar om. Jag fick inga gråtattacker på tredje dagen och/eller när mjölken rann till och hormonerna rusade. Jag kände mej stark, trygg och självsäker från början. Det sa barnmorskorna redan på förlossningen! De tyckte att jag var så trygg i mejsjälv. Att jag kändes så lugn och harmonisk. Lite rädd vad jag att det skulle braka loss fullständigt men det kom inte. Kanske sitter jag nu här fullständigt naiv och så smäller det till imorgon, det vet man aldrig. Men jag vet att jag mår nåt så in i helsicke bra och att detta känns så naturligt och självklart att vara mamma och att lägga fokus på den lille 24/7.
Att jag har min "hemma-man" också gör ju underverk för situationen. Han tvättar, lagar mat, dammsuger, städar, diskar m.m. Älskade vän, man, pappa till min son och livskamrat - Fan vad jag älskar dej! <3
Jag nådde också otroligt bra båda gångerna efter jag fått barn! Ingen 3dagars gråt eller något, enbart lycka! Och då har ändå båda mina förlossningar varit långa och ganska jobbiga! Är nog bara olika! Grattis till en söt kotte:-)
SvaraRaderaJag känner enorm lycka för Klara, men mina babyblues stod i att jag inte kan amma, att skruttan totalvägrade ta bröstet. Plus utmattning av att hon vägrar sova på natten, diskning av flaskor, pumpa bröstmjölk osv. ;-) Då blev allt helt plötsligt enorma problem mitt i allt.
SvaraRaderaNu känns det dock bra, jag har kommit över det här lite med att jag inte kommer kunna amma och acceptera att hon blir ett flaskbarn. Även om det känns ledsamt då jag verkligen ville amma.
Ni har fått en jättefin liten kille!! Så skönt att allt gått bra! :-)
Kram!
När jag jobbade på neo så träffade man så otroligt många föräldrar och en del bara var som gjorda för det direkt, trygga, okomplicerade, inga problem alls, sunt förnuft och båda fötterna på jorden. Låter som du är en av dom :) Jag har inte heller haft baby blues men det är mycket vanligt, tyckte det i alla fall när jag jobbade med dessa mammor. Många tårar blev det, även fast de kanske var lyckliga egentligen! Grina fast man inte vet varför liksom.
SvaraRaderaAngående Minifom kommer ni märka ganska snabbt om det hjälper eller inte. Vi formligen tömde i Elis det utan resultat samt magmassage och fispip och fan vet allt inget hjälpte. Nu med Vega blev det bättre direkt - bara jag kommer ihåg att ge det! Vi magmassera 3 ggr om dagen oxå, det bästa som finns rekommenderas starkt att lära sig! Både mysigt och praktiskt. Kram till er fina familj!