En vecka gammal

Igår var det en vecka sedan vår bebis föddes. Jisses, vart tar tiden vägen? Snart är han 18 år och kör hem morsan från krogen.
Jag har så mycket att skriva om men samtidigt så lite tid. Det tar tid med en bebis. Men jag vill ta mej den tiden. Älskade lille vännen, du är mitt allt, jag kan sitta och titta på dej hur länge som helst och bli helt varm i hjärtat och tårögd! När han sover är det som att vi inte har någonting att pyssla med, vi vill bara att han ska vakna och det är nästan så vi "slåss" om att ha honom hos sig.. hihi.

Han sover rätt så bra om nätterna. Det är en del bök och oro i kroppen när han ska sova för natten. Vaggan är han och jag lite oense om, jag gillar den och vill att han ska gilla den men han ratar den. En stund kan han ligga där men blir snart förbannad plus att jag tröttnar på att ligga halvt om halvt på kanten och gunga vaggan. Så han brukar vinna och ligga i sitt babynest i vår säng.

Amningen går finfint nu, det gör inte längre innerligt ont när han pirajar sig fast i nurten. Det ilar och stramar såklart men det är inte alls som de första dagarna hemma då de var porösa, onda, söndertuttade och röda. Själva brösten har ändrat sig, när mjölken rann till var de som två stenhårda bomber, onda som tusan. Men nu har mjuknat till sig och är bara stora, fylliga och goa. Lille T ligger gärna och gosar med händerna mot tuttarna när han äter. Lite som en katt som spinner. Amningen var en målbild som jag hade och det känns oerhört skönt att det faktiskt fungerar. Inget man kan eller ska ta för givet.
I går ammade jag vid 20 och vid 22. Han növvlade rätt bra i vaggan där ett tag. Vid 00 fick han sista amningen och sov ända till 06. 
På dagarna ammar jag kanske varannan-var tredje timme. Minifom-dropparna håller vi fortfarande på med, ikväll är det tredje dygnet sedan start. Han har lättare för att prutta nu och blir inte lika orolig och missnöjd efter måltiderna så vi tror väl att det har med dropparna att göra. Jag är dessutom mer noggrann med att rapa honom efteråt. Får se vad BVC-tanten säger imorgon, jag tänkte höra med henne angående detta.

Å detta lilla charmtroll. Han har ju hur många grimaser som helst. Han "ler" stort emellanåt, nä det är såklart inte medvetet, men man smälter ju totalt! Många, många skratt har det blivit när man sitter och tittar på honom. Så sjukt underbar och välskapt.

Många presenter har han fått..

Fin dress från en gammal arbetskamrat.

Kläder från Moster och kille.

Även dessa.

Från min farmor och farfar.

En härlig groda från en grannfamilj.

Många härliga presenter och det lär bli fler. T´s mormor kommer nu till veckan och hon lär väl ha handlat opp halva affärerna om jag känner henne rätt. Hon om någon har längtat efter denna lille gosse! :)