Jag har väl alltid haft lite svårt för allt som kommer ur folks munnar.
Jag byter hellre 57 magsjukeblöjor än torkar en kräka på jobbet. Å
bebisar.. slemmiga bebisar/barn.. jag minns när jag matade mitt ena
kusinbarn med mosad banan och den där jävla sörjan den for ju ut å in
jag
vet inte hur länge! Det räcker ju längre visserligen.. Eller när jag
jobbade som timvikarie på en gruppbostad i Vimmerby och man satt och åt
helgmaten tillsammans med de utvecklingsstörda och de sölade och kletade
och deras glas innehöll inte bara saft efter en stund.. det flöt både
det ena och det andra.. ååh.. det ger mej rysningar än idag när jag
tänker på´t. Det kunde sitta en på varsin sida om mej och de klabbade
med sina bestick ner i min tallrik eller gnodde ansiktet rätt över ens
tröjärm..
Jag blev fort mätt de helgerna.
MEN.
Någonting
händer när man får barn. Truls tog mästerskap i kast med stor/liten kräk under många veckor och vid
ett tillfälle när han precis hade fått på sig sin fjärde eller femte
body för dagen och jag såg på honom att det kommer upp mer så slängde
jag upp näven utan att vare sig blinka eller tänka och fångade kräken i handen FÖR ATT SKYDDA BODYN! Jag stod
där mitt i trappan med en unge under ena armen och en kräka i andra och
tänkte: Hur i helvete hamnade jag här?!
Nu när han
dreglar och slemmar så är även jag den där morsan som nu lätt som en plätt
drar fingret runt munnen på´n. Det hade jag aldrig kommit på tanken att
göra innan han kom!
Det är inte bara med Truls som det har ändrat sig, första sommaren när
vi satt i bilen till Norge bad något utav kidsen skräptanten, det är jag
det, att ta emot tuggummit för det smakade inte gott. Jag vände bak
armen och bad om att få det och utan att tänka så stoppade jag det i
munnen. Lika chockad som jag blev lika fort spottade jag ut det!! Frank
skrattade och välkomnade mej in i barnfamiljen..
Man blir tydligen miljöskadad. Jag kan faktiskt, trots att det tar emot,
se mej själv sitta bredvid min son vid köksbordet om ett par månader
och ge honom rån även att jag vet att jag kommer ha de där slemmiga
porösa äckligsarna mellan varje finger på ungen och att han kommer luta
sig fram mot mej och ta tag i mitt hår..
Förmodligen kommer jag tycka att han är världens sötaste ändå..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar