Jag tror banne mej jag gjorde mormors dag, eller vecka/månad, för jösses så glad hon blev av att se lille bubben som hon kallar alla småttingar. Hon kunde inte låta bli att peta på honom hela tiden, så söt så. Mormor är ju den där lilla mormorn, jag tycker hon krymper för varje gång jag ser henne. Liten och söt och går med rullator. Man vill bara ta tag i hennes kinder och muchemucha med dem. Igår hade hon små stickade tofflor på fötterna och jag kunde inte annat än le mot hennes sköna stil när hon vingligt traskade omkring i huset med den där Oskar, nej.. det är ju uterullatorn som heter Oskar, innerullatorn kanske hon inte har döpt..? Ja hur som hur så blir jag helt kär i henne. Denna gång var hon inte alls nedstämd eller ledsen utan var helt jätteglad och såg välmående ut. De tre tidigare gångerna som jag har träffat henne så har jag tjutit i bilen därifrån för jag tycker att hon har försämrats så mycket. Och att jag inte ser henne så ofta nu för tin.
Fina mormor.
Truls lånade hennes säng och fortsatte sova lite till.
Hon hade dukat fram kaffekoppar och fat inne i finrummet och hade gått av och an för att kika i fönstret om vi inte skulle komma snart. Jag hade sagt att vi skulle dyka upp vid 12 och jag höll tiden men de där gamla de kan ju vänta redan dagen innan. Jag vet att hon är en lite gottgris på Schweizernöt så jag plockade med en sådan när jag var in på Konsum i Mannelunnet för att köpa lite fika. Hon sken upp som ett lördagsbarn
Ett par timmar senare åkte vi till farmor och farfar. Farmor kom i stort sett precis innanför dörren efter att ha varit på sjukhuset ett par dagar så vi stannade inte så länge, hon såg rätt sliten ut. Varför är det så svårt att se sina egna bli sämre och äldre!? Det viktiga var att de fick se deras färsking av barnbarnsbarnen. Nr 6 i ordningen.
Farmor blev inte med på något kort.
Jag glömde även att lämna Angel soundet till faster.
Jag ÄR fruktansvärt förvirrad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar