Yr i bollen och dopplanering

Vaknar pigg som en mört efter en bra natt, får sig en tutteskvätt och finurlar sedan på hur i sjuttan de där färgglada rackarna kan komma tillbaka igen, hallå det går ju runt runt det här. Blir alldeles yr i bollen och somnar gott i vagnen nere med spyduken under armen. Livet är gött säger Hansen.

Bäst att jag nu passar på att beställa inbjudningskorten till dopet. Det känns som att vi har det mesta av planeringen under kontroll, mat- och tårtbakare är utvalda, klänningen är under produktion och tankar och ideér kring var, hur och när är också klappat och klart.
Dopklänning. Ja. Dessa klänningar och vems ska man ha och hur är traditionen i mammans och pappans släkt å hej o hå. Jag är döpt i en klänning som min far är döpt i ( tror jag, nu blev jag velig bara för jag skrev det ) plus alla syskon och kusinbarn o jag vet inte allt. En släktklänning. Kan vara lite roligt att alla är döpta i samma. Själv tycker jag det är skittråkigt. Jag hade mer än gärna velat ha en alldeles egen. En som jag hade fått sydd som bara var MIN. Tycker det är ett vackert och speciellt plagg.

Så nej, jag går emot det där med familjetradition och bös. Barnet ska inte döpas i den klänningen.
Så vad ska han ha? N och S, de är ju syskon? Nä, saken är den att de har varsin och lek med tanken.. T döps i N´s och när de sedan växer upp och båda får barn, vems är den då? Förmodligen så kommer deras bruttor att lägga veto i den frågan.. ha ha.. men visst blir det knöl och bök eftersom de är halvsyskon och äh..

Barnet ska ha en egen. Punkt slut. Min mamma har fått äran att sy T dopklänning.

Eftersom varken F eller jag har Värnamo som ursprungsstad så vill vi inte ha dopet här utan det blir i Hembygdsgården i Mariannelund, min lilla hemort. Prästen som konfirmerade mej och som idag är pensionerad blev superglad när jag ringde och frågade ifall han kunde tänka sig att döpa vår son den 4 maj. Det blir fint och mycket lättare för gästerna att ta sig dit, jag tänker främst på mina mor- och farföräldrar. Det är ju lite för deras skull man gör en sådan sak känner jag...