Helst vill jag ju redan ha kissat positivt, jag vill ju såklart redan vara lite småfet och känna mej illamående just på grund av att det ligger en liten kotte och växer te sa i buken. Men så är inte läget och så kommer det inte vara inom den närmsta tiden heller.
Men jag har hopp. Iallafall just nu. Jag är väl medveten om att när jag om ett par veckor börjar med Pergotimetabletterna så kommer helt andra känslor att sätta sig som griller i hjärnan på mej. Någonstans vet jag ju att jag kommer ligga på kvällen och få ångest och hjärtklappning och tro att det inte kommer fungera. Min sambo blir då återigen den som tar hand om mej, lägger mitt huvud på sitt bröst och låter mej lyssna på hans hjärtslag. Han smeker mitt hår, torkar mina tårar och viskar att vi kommer lyckas. Att vi kommer få en lite kotte i magen snart och att jag kommer få bli mamma. Att han älskar mej hur mycket jag än misstror det.
Jag vet ju det.
Men just nu mår jag förbenat okej och jag låter mej njutas. Jag mötte häromdagen en mamma med barnvagn och jag hörde på bebisens gnyende och gråt att det var en liten, liten färsk knodd.
Och vet ni vad jag gjorde?
Jag log åt henne och tänkte: Hon måste vara lycklig som har en sådan litet hjärta hos sig. Vad gott för henne!
Så slogs jag av en förvåning. Vad gjorde jag? Vad tänkte jag? Hade det varit för ett par veckor sedan så hade jag helst velat byta trottoar för att slippa höra spädbarnets gnyende. Jag hade inte tittat på henne utan gått förbi och tänkt: Fy fan för dom som knullar en natt och blir gravida.
Så barnsligt. Så otroligt elakt. Men så tänkte jag. Så kommer jag tänka fler gånger. Jag vet och jag skäms för det. Jag har inte en aning om hurvida de har fått kämpa för att få den lilla eller inte. Jag har inte en susning om hon har fått missfall före detta eller om hon är ensamstående och har fart som ett torrt skinn till Danmark och betalat flera tusen för insemination.
Jag har inte en jävla aning. Och jag dömer henne. Jag dömer ut henne och alla andra som blivit gravida eller går med barnvagn. Varför?
Lägg av med det!
Njut. Njut av det du har och det du påbörjat, säger jag till mej själv.
Njut av kärleken som ligger bredvid dej i sängen och smeker ditt hår och lyssnar på din ångest. Som gång på gång talar om hur mycket han älskar dej. Hur gärna han vill att det ska bli en kotte. Njut av att veta det. Njut av att ni är på gång. Att resan har startat. Att ni är ett steg på vägen. Att ni kommer närmare målet för varje gång. Även att det kanske inte känns så. Glöm inte bort att du har en fantastisk man vid din sida. Två små bonusbarn som älskar dej. Njut av att ni nu försöker utöka familjen och vill ha ett gemensamt barn.
NJUT!
Å det är precis det jag just nu gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar