Det kändes lite vemodigt att återigen gå till receptionen och anmäla sig. Speciellt när hon i kassan sa: Är det .....? Jag skrattade och frågade om de börjat undra om jag var hypokondriker. Men jag var så välkommen så..
Läkaren gav mej positiva svar åtminstone. Inne hos läkaren så mätte han mina äggblåsor hit och dit. Muttlade lite när han kom till livmoderslemhinnan, mätte lite blåsor, gick tillbaka, muttlade igen. Hjälp, tänkte jag, detta ser inte bra ut.
Men när han hade skrivit ut bilderna och jag klätt på mej berättade han att äggblåsorna ser bättre ut. Den ensamma i höger äggstock har minskat mest, den var ganska okej nu. De tre som trängs i min vänstra har minskat något också och han menade på att mina knivhugg i magen troligen beror på att äggblåsorna omorganiserar sig lite i äggstocken och att det är det som hugger till. Det är ju trångt för dem små jävlarna.
Mitt illamående sa han inte kunde kopplas ihop med min överstimulering. Det tog han som ett tidigt graviditetstecken. Likaså slemhinnan som han mätte till 12-13 mm. Han sa att den är så tjock att antingen så blir det dundermens eller så är jag gravid. Fast att det inte visade något på urinprovet som jag gjorde precis innan besöket. Det kanske var för tidigt menade han på.
Hjälp.
Jag vill verkligen inte få sådana förhoppningar eller "jo men så är det nog" från honom. Jag vill inte ha en massa tro på att jag är gravid, för då kommer jag bli ledsen sedan ifall mensen gör entré med dunder och brak.
Men jag kan väl säga så mycket som att jag innerst inne håller alla mina tummar och tår för att inte mensen ska dyka upp nu i dagarna. Han sa att jag skulle avvakta ett par dagar och sedan testa. Så efter helgen borde det ju vara klart. Mens eller +
Schpännande minsann!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar