Ja nu vettni, nu kryllar hjärncellerna i skallen på mej. Nu vetesjutton vad jag ska tro snart. Har jag varit förvirrad innan så är det ingenting emot vad jag är just nu.
Såhär:
Cd 10 (tis) var på gyn och hade 1 ägg på 17 mm.
Cd 12 (tors) känner jag av lite stickningar i nedre magen
Cd 13 (fre) får jag ljusrosa flytningar, ömmar lite
Cd 14 (lör) kommer det lite blod, ömheten fortsätter
Cd 15 (sön) ljusrosa flytning, svullen om magen. Mensvärk!
Har även varit ruggigt trött de senaste dagarna. Inte bara på kvällen utan även när jag vaknar, mitt på dan.. konstant tycker jag. Jag låg med värmekudden i soffan igårkväll för jag hade så ont. Stenhård neråt vänstra ljumsken. Varför blödde jag? Har vi haft för intensivt sex? Är det infektion? Mellanblöding? Ägglossningsblödning? Förvirrad är bara förnamnet.
Å så blir jag lite rädd också. Som Pco´are har man oftast fina ägg, men att de inte släpper. Det är liksom kruxet. När jag blev överstimulerad hade jag 8 cm stora äggstockar och fyra gigantiska ägg och enorm magsmärta! Jag låg och tjöt i sängen och visste inte hur jag skulle ligga. Det gjorde ont, ont, ont.
Så ont har jag inte nu, absolut inte, det var som värst vanlig mensvärk igår. Men det skrämmer mej. Jag förstår att det kan va varit helt vanlig ägglossningssmärta, att det liksom också kom blod just för att det fina ägget har släppt. Men. Tänk om det är så att min kropp inte fattat hur den ska släppa det där fina ägget. Det kanske ligger kvar och växer fortfarande? Att det är DET som gör ont.
Om en vecka ska jag tillbaka till sjukhuset för att ta progesteronprovet. Då får jag veta OM jag har ägglossat. Eftersom ägget var på 17 mm så borde det har vuxit och kunnat släppa, men har det inte det så vet vi bergasäkert att jag är i behov av ägglossningssprutan! Att det är DÄR det liksom felar. Förhoppningsvis.
Jag blir så töntigt rädd och orolig att ägget ska ligga kvar och att det ska växa ohämmat igen. Att mina äggstockar ska bli sådär stora igen. Jag hoppas innerligt att en helt vanlig ägglossning är orsaken!
Åååh vad jag känner med dig.
SvaraRaderaI våras när hela världen jävlades med mig så fick jag en sådan konstig blödning, så jag vet vad du går igenom.
Jag håller tummarna och hoppas att det var en nidblödning och ingenting annat.
Kram!