Vill först börja med att säga tack för att några av er har lämnat en notis. Några av er bloggare följer jag men ett par av er är nya för mej så då får jag lite nytt att läsa. Intressant och bra! :)
Idag togs tredje tabletten och jag är förvånad över hur bra jag ändå mår. Rent fysiskt känner jag ingenting. Jag tillochmed saknar värmevallningarna lite eftersom jag är en sån frusen person normalt och i detta vinterlandsskap håller jag på att frysa ihjäl. Även inomhus fryser jag. Så ja tack lite fluschar gärna!
Psykist då? Jo, helt okej faktiskt. Första omgången mådde jag nåt sånär, jag var lättirriterad, ledsen, orolig och hade ångest på kvällarna när jag skulle sova. Det kröp i mej och jag blev riktigt frustrerad när mannen snarkade direkt när han la huvudet på kudden medan jag mådde apa. Jag väckte honom och liksom "drog igång en diskussion".
Andra behandlingen, dubbeldosen, mådde jag ännu mer skit. Nästan deprimerad. Jag gick omkring här hemma och hade god lust att skriva en lapp och dra vissa gånger. Galet. Det är något som jag absolut inte ens vill tänka tanken på att göra annars. Jag älskar min man, mitt liv och mina små bonusbarn. Jag vill inte förlora allt det fina jag har och det fina som vi har byggt upp. Men jag mådde så pass dåligt av hormonerna. Jag kunde inte sova, kunde inte komma till ro på kvällen, det började redan efter kvällsmaten. Det liksom tickade i mej och jag fick ångest över att inte kunna sova senare på kvällen. Låter ju helt psykstört. Och så kände jag mej också. Psykstörd.
Under det här uppehållet sedan november har jag mått så otroligt bra, jag har inte haft en endaste ångestkväll, jag har inte haft tjutattacker och jag har kunnat sova. Vi har båda gått och väntat på att få starta den tredje behandlingen och när jag tog den första tabletten i tisdags kände jag hur ångesten drog in. Inte den ångesten som jag fått tidigare utan ångest över att eventuellt må så där dåligt igen. Ångest över att bli lättirriterad, ledsen, arg, orolig med mera. Jag vill inte vara en dålig person och jag vill inte visa bonusbarnen att jag är lättirriterad eller otrevlig mot mannen. Jag vill vara den där spralliga tjejen som busar med barnen och mår bra. Jag vill så gärna må bra!
Hoppas hoppas att denna dosen ger ett fint ägg på tisdag och att jag får må bra undertiden. Hoppas!
Hej!
SvaraRaderaHittade precis till din blogg. Har presenterat mig i inlägget nedan (jag har också Pco). Måste bara kommentera din Pergotime och dina humörsvängningar. Helt otroligt att det kan vara så olika! Jag har tagit tre Pergotime-kurer (började också i september). Den första fick jag en fin ägglossning precis som man ska (blåsa på 17 mm vid VUL) men det ledde tyvärr inte till graviditet. Den andra kuren hände ingenting och den tredje kuren blev en dubbelkur som det inte heller hände nåt på. Nu har jag fått börja med sprutor istället. Idag, på dag 16 med sprutor, har det fortfarande inte växt någon äggblåsa. Det jag tycker är så underligt när jag läser ditt inlägg är att jag har inte, under hela den här tiden med Pergotime och sprutor märkt av minsta lilla humörsvängning eller konstigt med min kropp! Är inte det underligt hur det kan va så olika!? Lider med dig som har haft det så jobbigt, samtidigt som jag är lättad att jag har befriats från det (har ändå varit ganska orolig att hormonerna skulle spela mig ett spratt). Jag hoppas verkligen att du slipper dessa humörsvängningar under denna omgång! Och hoppas att din ägglossning blir normal med ett positivt resultat :)
Ska försöka fortsätta följa dig lite då och då.
Förresten, blev lite nyfiken, du skrev nåt om bonusbarn, men hittade inte det i presentationen av dig. Är det din killes barn? Hur många och hur gamla är de? Berätta gärna lite mer om hur det känns med bonusbarn.
Kram på dig!
Hej! Tack fina du för din kommentar! Ja, det är lustigt att det kan vara sådana skillnader! Det är ju samma medicin man äter. Skönt att du har mått så bra under era behandlingar!
SvaraRaderaHoppas att sprutorna kommer hjälpa er och att ni får en liten bebis.
Mina bonusbarn ja, de är fem och sex år gamla, en kille och en tjej. Superfina barn och de längtar mycket ett att få ett litet syskon. De vet inte om att vi försöker men de frågar emellanåt varför det inte är en bebis i min mage. "Det får man när man bor tillsammans" :)
Håller tummarna för er! Kram!!