Glada nyheter

Uppe på sjukhuset fick jag agera utbildningsmaterial när min läkare frågade ifall det var okej att en läkarstuderande var med. Jag som är van vid det här laget har inget emot det. När jag hoppat opp i stolen och kasat ner med baken som går på automatik vid det här laget frågade hon ifall det var okej att läkarstudenten fick undersöka mej först. Jaja känn på du.
Min läkare tackar och sa att det är så bra att jag är en sån lugn och trygg patient, det är så svårt som student att lära sig genom att bara läsa journaler, man måste ha lite pullor att pilla i också. Riktigt så kanske hon inte formulerade sig, men jaja.

Medans läkarstudenten försökte hitta livmodern med sina fingrar stod min läkare bakom henne och siktade in med lampan och jag fann hela situationen komisk när jag hade fyra ögon som stirrade mej rätt in i muffen.

Resultatet då?

Jo, en treskicktad slemhinna, attans nu minns jag inte storleken.. var den inte runt 7 mm? Nä, jag minns inte. Men jag fick veta att den såg bra ut och att det visade på ägglossning. I ena äggstocken hittades ett ägg på 10 mm. Hon sa att man gärna ville att ägget skulle vara runt 14 mm på denna cykeldagen. I den andra äggstocken fanns en lika stor. Men så, vad nu.. där ploppade det opp ett annat ägg. Ett större ägg. Ett ägg på 17 mm. Lycka! Nu hoppas vi bara att kroppen också förstår att den ska skjuta iväg det där ägget. Min läkare sa att det förmodligen kommer ske inom de närmsta dagarna och rekommenderade att vi kör varannan dag ett tag framöver. Härligt jobbat kroppen!

Jag ringde opp min sambo och berättade de glada nyheterna. Han blev lika glad som jag! Nu ska det åkas!

Det var riktigt skönt att se och höra. En push i rätt riktning! Snacka om pepp längst med vägen!