Andra föräldrautbildningen

Andra föräldrautbildningen gjord. Idag handlade det om amning och att bli förälder. Min egna barnmorska på MVC var helt paralyserad när hon pratade om detta med mej vid ett besök. Hur man ska göra, att man ska amma och att man inte får göra fel. Hur kan detta fortfarande vara ett så stort moraliskt överanalyserat ämne. 2012! Det är så mycket man läser och hör om föräldraskap och amning så jag tror jag snart kräks. Går man in på familjeliv, som jag gör lite då och då, kan man hitta tusentals trådar där det påhoppas och analyseras till tusen. Det kan vara en lite orolig kvinna, oftast kvinna, som frågar något eller som har upplevt en sak och berättar det, vill ha råd eller bara lite stöd. De allra flesta svaren hon får handlar inte om råd eller stöd, nej nej, de allra flesta handlar om personliga påhopp, ifrågasättande kring hennes föräldraskap och många gånger spinner kvinnorna vidare och gör stora tjocka hönor av små fjädrar. Kanske en otydligt uppbyggd mening eller förvirrad tanke gör att de hittar "fel" och kritiserar trådstartaren.

Jag tycker det är fruktansvärt att se. Osmakligt och allmänt otrevligt. Att vi som vuxna människor, de flesta med barn, kan sitta och trakassera en annan person. Att det sker genom att vara anonym och att ha en datorskärm att gömma sig bakom gör bara att det hela accelererar ännu mera. Feghet och jävligt dålig karaktär är vad det är! Är det så vi vill att våra barn ska bli? Är det att vara en bra förebild? Är det inte så att de själva mår uselt och vill trycka ner en annan för att må lite bättre?!

Vart tog den mänskliga vänligheten och hjälpsamheten vägen? Att som erfaren kvinna kunna ge ett litet råd till en undrande och förvirrad blivande/nybliven kvinna. Vart faan är etik och moralen?

Nu kom jag lite ur spår kände jag. Upprörd blir jag också.

Tillbaka till amning och kursen. Jo jag kände att min egna barnmorska var rätt så på kring det här och jag tänkte att dagens info kommer säkert bli som en sektmöte..NI. SKA. AMMA. Men det var inte så. Det var inte alls påtvingat eller kritiskt informerande om att man måste till vilket pris. De poängterade flera gånger att om man inte kan eller inte vill så är man ingen sämre mamma för det. Det handlar om att knyta an och vara nära sitt barn.
Vi fick se en amningsfilm och jag var när att börja lipa så fin tyckte jag det var. Att se de skrynkliga små liven ligga i mammans famn och se deras samspel - magiskt.
Själv vill jag absolut amma. Om jag kan och det fungerar vill säga. Jag har det som en liten målbild. Första brösttuttandet efter förlossningen. Första amningen på BB. Första amningen hemma. För mej är det en mysig och vacker bild. Att få ha bebisen i famnen, tätt intill och ha ögonkontakt med honom. Bara han och jag. Mamma - bebis.

Jag har inget emot de kvinnor som väljer att inte amma. Alla gör som dem vill och jag hoppas att det är så att de kvinnor som inte vill eller inte kan bemöts på ett bra sätt på förlossningen, BB och i allmänna möten. Man är inte en sämre kvinna för det. Sedan kan jag förstå att man blir besviken på sig själv om det visar sig att det inte fungerar. Jag som har detta som en målbild kanske blir ledsen om jag inte kan sedan.

Kursen handlade också om föräldrarskapet. Bandet mellan partnerna. Att ha tid tillsammans och tid var för sig. Det viktiga i att inte tappa bort varandra i vaknätter, kräkiga bodysar och bajsblöjor. Att ta vara på stunderna när de kommer och njuta av varandras närvaro. Att finnas för varann och kunna prata om det tuffa. Nog så nyttigt i det hela.
Vi blir inte längre bara man och kvinna, make och maka utan också pappa och mamma. För mej kommer den omställningen förmodligen bli större. F har ju redan har två barn. För mej är han min älskare, vän, man och en pappa. Nu blir han också pappa till vårt barn, det är förstås skillnaden. Däremot blir ju jag mamma. Inte bara bonusmamma/vuxen för hans barn utan en riktig mamma till vårt barn. Jag har då inte längre bara en vuxenroll och fruroll utan också en mammaroll.

Ja mycket som ska falla på plats. Alla i familjen ska hitta sina roller och bonusbarnen ska få en lillebror. Pojken är redan storebror men tjejen blir inte längre minst utan får bli storasyster. Fyra ska bli fem och jag tror det kommer gå bra. Det känns som vi vet var vi har varann även att detta kommer bli en omställning. Det får ta den tid det behöver så alla hinner landa och känna av situationen på ett bra sätt.
Jag tror ju att vi har mycket bra förutsättningar till att det ska gå bra. Vi har varit tillsammans i tre år när lillebror kommer. Vi har varit sambo i två år nu och under den här tiden har vi hunnit hitta våra roller, även att det utvecklas hela tiden. Jag tror att det hade varit en större utmaning om vi hade varit för snabba med lillasyskon, att barnen inte hade hunnit knyta an till mej och/eller vi inte hade känt oss som en familj. Att barnen inte hade mått bra eller liknande. Då hade det varit en för stor omställning för alla känner jag.

Gud vad jag babblar idag.. Nu får det vara nog. Dags för lunch.

Hej.