Förlossningen. Det känns inte längre lika främmande eller otäckt. Nog för att jag har mina orosmoln och så men det har smält in mer och mer. Jag började fila på ett förlossningsbrev häromdagen. Det känns lite långt till det är dags men samtidigt som en del av min bearbetning.
F gillar inte blod eller sjukhusmiljö och det är en bra grej att ta upp just i ett sådant brev. Så de kan torka av bebisen så mycket det går innan den läggs på bröstet med mera. Jag skulle vilja se moderkakan men det vill absolut inte F, bra för dem att veta så de inte bara flänger opp med den när den har kommit ut tänker jag.
Att ha ett brev känns mycket bra.
Jag skrev om mina tankar i ett tidigare inlägg och en del av det finns kvar men jag känner att ångesten inför att jag eventuellt kommer bajsa ner mej under förlossningsarbetet har minskat lite. Va tusan säger jag till mej själv, det kan väl inte vara så farligt. Det är vardag för barnmorskorna/undersköterskorna och om F far så illa utav det så är det hans problem. Eller mitt också ifall vi inte kommer kunna ha sex i framtiden.. ha ha..
Det är säkert ändå så mycket lukter i det där rummet så lite bajs kommer säkert bara vara toppen på snoppen. Fostervatten, blod, kiss, bajs, klet och slet. Jäjä..
Det som fortfarande är STORT orosmoment är krystningsfasen. Då jag ska ta i för kung och fosterland och bara vänta på att det säger RITCH och så har jag inte längre två hål utan ett. Stort. Hua. Jag kommer få panik i den stunden då det är dags att krysta. Jag känner det.
Jag skrev ner det i brevet och att mina önskningar är att få mycket, mycket pepp och tillit i det skedet och att barnmorskan ska göra det hon kan för att förhindra bristningar i pullangullan genom att hålla emot och se till att det inte går för fort. Ush, jag ryser på hela kroppen.
Jag bajsar heller fem hästalass på F än spricker från A till B och inte kan sitta på två månader och ha en hel korsstygnstavla i skrevet!
Hihi det är så roligt att läsa det du skriver. Jag ser framför mig att de syr en fin korsstygnstavla på dig med ett kattmotiv eller nått :D Min man ville inte klippa navelsträngen eller se moderkakan, men väl på plats gjorde han det ändå, men han är inte sjukhusrädd och sånt... Det kom bara naturligt när vi väl var på plats. Och rädd att spricka mycket är nog jag oxå... Man vill ju inte få problem i framtiden. Men som sagt min polare sydde 200 stygn och det gick ju det med. Det enda som hon inte fick göra var att knipa i början, för då kunde stygnen gå upp. Och jag är ju redan uttöjd en gång så jag hoppas det går bra hehe :))
SvaraRaderaHaha ja skratta du i mina rädslor.. haha nej då :) Ush.. ja en katt i skrevet vore inte fel förvisso. Eller en blomma! Skulle matcha mina tatueringar :)
RaderaJag kan inte få in i min skalle hur man ens kan få plats med 200 stygn! Jag ryser av tanken! Ja du har ju redan töjt ut vävnaden en gång så det borde bara vara att nysa så är den ute ;)
Ush, vad har vi gett oss in på Hannah! :)