lördag 17 november 2012

Igår skulle jag egentligen gått hem

Igår startade min gravidpenning. Jag går inte längre som sjukskriven utan laddar inför bebisens ankomst. Ytterligare ett mål på vägen! Check!

Jag ser faktiskt fram emot förlossningen nu. Föreläsningen gav mej nog mer än jag trodde till en början. Jag känner mej inte helt lika skrämd inför den. Jag menar skiter jag ner mej så gör jag det. Jag har tagit till mej mycket information genom vänner, internet, böcker med mera och att få se filmen igår + lite information gjorde det hela till att jag känner mej mer och mer redo. Det är två månader kvar nu och jag vill såklart gå tiden ut men jag kan ärligt säga att jag längtar för vår förlossning. Mycket märkligt! Jag längtar till vi får packa BB-väskan, jag kommer ju gå igenom den sjuttioelva gånger innan det är dags för avfärd, och att sedan vänta in dagarna. Åhh... spännande..!

Jag mötte en gammal granne i affären igår och hon blev jätteglad när hon såg bulan. När jag svarade att jag ska ha i januari så blev hon helt paff! - VA?! Du skojjar, det kan man inte alls tro! Du är inte stor!?

Det känns som jag har hört det tidigare. Det stör mej inte någonstans men det är tydligen inte bara jag och min man som tycker så. Jag känner mej förvisso större än vad bilderna visar med tanke på ont bäcken och att det trycker på neråt mer och mer. Osmidig. Det var inga jätteproblem med att knyta mina Converse men jag kör för det mesta med "skohorns-skor" och Uggs. Smidigast möjligt liksom. Det var mer bekymmer med att jag blev illamående och fick ännu mer sura uppstötningar av att hålla på och böka med skosnören än det var bekymmer med att komma åt.

Helgen är kommen och jag har som lite projekt att måla om en byrå som står i förrådet. Den blir bra att ha i kottens rum att ha kläder och bös i. Vi flyttade upp en stor röd matta igår och den gjorde sig jättefint i rummet. Jag har inte lagt ut någon bild på rummet va? Med den vitmålade vaggan?
Det kommer lite senare när allt är iordningställt. Det som fattas är som sagt byrån, lite tavlor på väggarna och en hängmobil över skötbordet. Annars är det mesta i fas, jag köpte en fleeceoverall förra veckan och likaså en lite tjockare mössa så i klädväg tror jag vi har rått i hamn. Möjligtvis är det någon lite tjockare smidig tröja att ha över body. 

5 kommentarer:

  1. Jag får också höra att jag har så liten mage. Sfmåttet var 27 i v 32. Men jag bryr mig inte heller.. Är bara lycklig över bebisen, som är helt normalstor. :-)

    Ska bli kul o se bilder på bebisrummet sen! :-)

    Kram

    SvaraRadera
  2. Så kände jag med om förlossningen. Sen när det väl sätter igång har man inte tid att fundera så mycket. Man går liksom in i sig djälv. Det är en sån superhöftig upplevelse!
    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Så kände jag med om förlossningen. Sen när det väl sätter igång har man inte tid att fundera så mycket. Man går liksom in i sig djälv. Det är en sån superhöftig upplevelse!
    Kramar!

    SvaraRadera
  4. Så kände jag med om förlossningen. Sen när det väl sätter igång har man inte tid att fundera så mycket. Man går liksom in i sig djälv. Det är en sån superhöftig upplevelse!
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man inte( som förstföderska ) veta hur man kommer reagera eller bete sig så det är helt enkelt bara att hänga med. Den synen har jag fått mer och mer. Det går inte att oroa sig för ALLT kring förlossningen utan försöka ta det som det kommer.

      Åh vad jag längtar!!!

      Kram!

      Radera