?!?!

Jahaa..sådär la jag honom inte inatt. 

1. Hur lätt är det att få honom att ligga "rätt" när han själv möblerar om? 
2. Spjälsäng!?

Heej

Social kille och gubbkeps

Det var den helgen det. I lördags var Frank på fiskeresa i Varberg så jag och grabben latchade här hemma, tog oss en promenad och njöt av glass i solen. Jag påbörjade även projektet album med graviditetens resa och bilder.. Det. Tar. Tid.

Igår for vi hemifrån tidigt för att vara i Södra Vi på konfirmation på förmiddagen. Truls han sov hela vägen dit. Jag ammade honom i bilen och sedan smet vi in i församlingshemmet så han kunde få ny blöja. Vi satte oss längst ner i kyrkan ifall han skulle protestera högt. Jag tänkte att han lär väl få panik när kantorn börjar spela men inte då, han somnade snart och vaknade inte förrän det var en kvart kvar av gudtjänsten. Då satt han och kikade på ljuskronorna i taket och all folk, sa inte ett pip. 

Präst kanske?!

Mottagningen var i Gullringens värdshus och även där sov han. Social kille. Han var vaken en stund i början, fick mat och satt i knät på morbror. När vi sedan skulle äta la vi ner honom i vagnen som stod bredvid vårt bord och han somnade mitt bland allt folkprat och vimmel, vi var ändå strax under 60 personer! Så skönt att han kan slappna av och sova trots ljud, det vore lite bökigt om han var van vid att det ska vara knäppt tyst när han ska sova. Hemma här så smäller det i dörrar, dammsugs det under vagnen, springs i trappor, pratas och kivas syskon emellan, plus att jag tappar saker och smäller i köksluckor.. he he.. Man kan inte bli annat än van. Ibland blir det såklart för mycket ljud för honom men han sover för det mesta väldigt bra även att det är liv och rörelse i huset.  

Lagom till att gästerna började dra sig hemåt vaknade han och blev nytankad innan hemresan. Han satt vaken en stund men somnade snart och sov ända tills bilen stannade i carporten 2 timmar senare.

Han är ingen svår bebis att ha med någonstans.. 

När jag var i mitt sökande efter Newbie-bodyn ringde både min kusin Maddi och syster Frida och meddelade att de hade hittat varsin! Lycka! Igår fick hem den som Frida hade haffat åt sig, i strl 74, och hon hade även köpt en gubbkeps till Truls! Så sjukt söt! Vissa saker är bara givna till/på bebisar/barn! Pippi-tröja, Gubbkeps, Mini-kånken, Converse m.m. 

Växa liiite till bara :)

Nya sovstilen

Truls har sedan han var litenliten legat på sidan och sovit men nu när han börjat vrida sig hamnar han tillslut så här och sover riktigt gott så. Nä, de bör inte ligga på mage men vad gör man när han själv hittar ett sovläge..

Jag skrev tidigare idag att han vrider sig och hamnar halvt om halvt på mage.. Framstupa ungefär..

Det hände även idag, fast detta var en helvändning! Vi låg alla tre i sängen i eftermiddags och slöade lite. Truls låg på rygg och vände plötsligt över till mage, han låg helt platt framåt men fastnade med högra armen under sig.
På tremånadersdagen hände det alltså!

Ett år sedan

Jag sitter och kikar tillbaka i min anonyma blogg. För ett år sedan var vi i början av vad som skulle bli vårt sista behandlingsförsök. Försöket som ledde till att den finaste lilla bebis nu finns hos oss. 

Den 4 april gick starten för Provera. Medicinen som framkallar blödning så man har någonting att utgå ifrån. 10 tabletter, en om dagen.

Den 11 april tablettdag 8 fick jag blödning och slutade då med tabl. Jag ringde Kvinnokliniken för att boka in ett ultraljud ( VUL ), hämtade ut Ovitrellesprutan på apoteket och startade att ta temp.mätningarna varje morgon.

Den 15 april på cykeldag 5, startade jag den fjärde hormonbehandlingen och tog första dosen av Pergotime, denna gång 1½ tablett.

Skrivet den dagen:
Fjärde försöket startade imorse. Fyra dagar kvar. F tassade på tå framför mej tidigare med en ironi i blicken. Vi skrattade båda två men vi vet också båda två att mitt humör kanske kommer att svika. Att tårarna kanske kommer falla. Att ångesten kanske kommer vid läggdags. 
Men jag lever på hoppet att jag kommer må bra. Jag vill må bra. Förra omgången mådde jag väldigt bra och jag intalar mej själv om att det kommer bli en likadan period. Varje gång jag öppnar kylskåpet ser jag Ovitrelleförpackningen i dörrens ena fack. Och varje gång ler jag. Där ligger den och väntar. På torsdag morgon har jag VUL inbokat. Spänd och nervös redan nu. Kanske är 1 ½ tablett för mycket? Kanske det räcker med enkeldos + sprutan. På dubbeldosen fick jag fyra äggblåsor. På enkeldosen (den med VUL) fick jag en perfekt äggblåsa.
Jag är lite rädd att läkaren ska hitta fler än två äggblåsor och att försöket avbryts. Det är inga frågor som jag kan få svar på nu så varför ska jag hålla på och älta olika utgångssätt. Försvarsmekanismer. Tänk negativt så blir du positivt överraskad istället för att vara naiv och sedan knäcka av dåligt svar. 
Hoppas hoppas att denna dos ska vara lagom. Precis jättelagom! 

Den 17 april på cykeldag 7, tredje Pergo-dagen ( mycket dagar att räkna ) fick jag den välkända huvudvärken och svettningsattackerna - klimakteriekärringen is back! Nätterna var värst. Två dagar kvar till VUL och vi höll tummar och tår för att jag inte skulle ha för många ägg ( avbrutet försök ) för lite ägg ( misslyckat försök ) eller cystor som stör ( misslyckat försök ). Förhoppningsvis var det helt rätt dosering så det bara bildas fina och rätt antal ägg.

Den 19 april cykeldag 9, femte och sista dagen med Pergotime. VUL:et visade tre ägg, ett på 9 mm och två på 7 mm. Lite små men läkaren hoppades på att de skulle växa till sig. Eller att ETT av dem skulle göra det och att de andra skulle sakta ner och inte växa ikapp för då skulle det bli ett avbrutet försök! Det var en fredag och det bestämdes att jag skulle få komma tillbaka på måndagen och göra ett nytt VUL för att se hur äggen hade utvecklats.

Den 23 april cykeldag 13 började jag känna av aktivitet i vänstra äggstocken och blev orolig att det skulle vara full action där inne och att äggen hade vuxit för mycket! Men VUL visade att det ledande ägget hade vuxit till 17 mm och de andra låg på 12 och 13 mm. Läkaren gick för att rådfrågade med en kollega ifall försöket skulle godkännas eller inte med tanke på att Linköpings fertilitetklinik ( som de samarbetar med ) inte godkänner mer än 2 ägg när ägglossningssprutan planeras att tas. Jag satt nervös och rädd kvar i rummet men hon berättade att det tredje och minsta ägget förmodligen inte skulle hinna växa så pass att det blev moget innan det största redan harde släppts. Så vi kör sa hon! Åh jaa!

Hoppet höll i sig under de kommande dagarna, jag kände en känsla i vänster äggstock som jag inte var van vid = ägg på gång! Lugnet rådde i kåken och både jag och Frank var förvånade över att det kändes så bra och harmoniskt. Jag kände att jag var överlycklig bara för att jag hade fått fina ägg, att vi hade hittat en bra dos som gav fina resultat! Seger bara det! 
Som vid de tidigare behandlingarna hade jag stora sömnbekymmer, låg klarvaken i flera timmar, hade yrsel, enorma svettattacker och huvudvärk.

Den 26 april cykeldag 17, fick jag ett tydligt utslag på ägglossningsstickan! Som PCO:are får jag alltid två streck men det är alltid ett falskt svagt streck eftersom hormonrubbningen slår igenom. Men nu fick jag äntligen mitt första starka streck och jag skrek rakt ut i badrummet och ropade in Frank för att han också skulle kontrollera. Lite senare åkte jag ner på stan för att köpa ett "riktigt" test eftersom de jag hade innan var från Testlagret, de är lika bra dem men jag ville ha ett Clearblue för att verkligen överbevisa mej själv. Lyckan var stor när den glada gubben tittade fram i fönstret! Känslan när jag gick in i köket, öppnade kylskåpet, tog fram ägglossningsprutan och satte den i magen var galet magisk på snudd till euforisk! Äntligen hade vi en ärlig chans till att få en graviditet! 

Pergotime-tabletterna gör att äggen mognar och förhoppningsvis släpper av sig själva. Men i mitt fall var det lurigare. På den först dosen fick jag inga ägg ( för svag ), på den andra fick jag rekordmassa ägg, blev överstimulerad och stora äggstockar ( för stark ) och på den tredje dosen fick jag fina ägg men de släppte aldrig. Min kropp fattade inte redigt galoppen så att säga. Så på det fjärde bestämdes det att jag skulle få ta en mellandos och sedan komplettera med ägglossningssprutan för att verkligen sparka de där äggen i röwa!
Även att jag fick utslag på stickorna så skulle sprutan sättas i magen för det är inte en garanti att de verkligen släpper trots allt.

Dagarna efter sprutan gick så sakta så sakta. Hormonet i sprutan gör att man får falska positiva graviditetstest i upp till 10 dagar om man skulle ta ett sådant. För att svaret ska vara korrekt ska ett prov tas på dag 14 efter sprutan och vi räknade ner dagarna. De gick så.. sakta.. så... sakta. Tankarna hann åka berg och dalbana tusen gånger. Ena stunden kändes allt hoppfullt för att i nästa kännas kört. Varför skulle det fungera!? Men en gnutta hopp fanns det allt och det berodde på att vi hade kommit så pass långt ändå, den fasen hade vi inte varit innan. Obevandrad stig - läskigt men spännande! 

Den 3 maj skrev jag såhär: 
Imorgon är det blodprov som gäller. Skönt att ha kommit halvvägs känner jag. Det är inte alltid som jag tänker på att jag kan vara/bli gravid under denna månad, jag har en hel del negativa tankar kring detta men då och då slår en positiv igenom. Tänk om liksom. Tänk om vi lyckades nu? Tänk om det kommer en liten kotte i januari -13? Tänk om jag är gravid på vårt bröllop i sommar? 
Tänk om.. 
Mycket fina tankar.. 

Den 4 maj tog jag ett blodprov för att se ifall det blev ägglossning eller inte. 

Den 7 maj på cykeldag 27, 11:e dagen efter sprutan tog jag ett graviditetstest. Jag var för nyfiken så att säga! Det gav svagt utslag men eftersom det var för tidigt att testa satt det säkert kvar en skvätt hormoner fortfarande tänkte jag. Tuttarna började ömma lite grann och jag fick ett tjut och humör-beteende som hette duga. Otålig som jag är kunde jag inte vänta in brevet från läkaren med provsvaret utan ringde opp en sköterska som meddelade att det låg på 69, en klar och tydlig ägglossning!!

Jag föll dock ner i en känslosvacka, tjöt som bara den och trodde att allt hopp var ute. Det är kört, det gick inte. Men på 13:e dagen efter sprutan ökade tydligheten i strecket och jösses nu gick pulsen upp ordentligt! Jag insåg att det som jag aldrig hade trott nu hade blivit vår stora seger! Jag ÄR gravid!! 13 dagar efter sprutan kan det inte visa falskt plus längre! Inte när strecket blivit starkare! Lyckan var total på Tättingvägen! Vi väntade barn! Bara för att ännu en gång överbevisa mej själv testade jag med ett Clearblue-test på den 14:e dagen, jag vaknade på natten, kissade och väckte sedan Frank. Det ÄR sant! Jag fick ett enormt leende tillbaka och en stark kram. Äntligen! Kotten hade planterat sig!

31 maj var vi på vårt första ultraljud och såg den lille filuren på skärm i taket. 

Bara 7,9 mm stor men så galet älskad!

Idag på hans 3 månadersdag är det alltså exakt ett år sedan jag satte sprutan i magen. 
Sprutan som gjorde att det fina ägget släppte och blev vår lille kille! 

♥

Tre månader

Idag är Truls 3 månader gammal så här följer en månadsrapport!

Han sover väldigt bra om nätterna och vaknar och vill äta vid ett tillfälle, oftast sker det någonstans vid 02-03. Att amma liggandes är nog det smidigaste av allt. Speciellt när man som jag har sådana hängtuttar att de liksom ramlar ner i armhålan så jag kan ligga kvar på rygg och halvslumra lite under tiden..
Alternativt ligga på ena sidan och sedan slippa vända sig om eftersom den övre tutten faller ner över den andra så det är bara att byta spene..
En får inte vara dum..

Han får ny blöja och somnar om i sin vagga rätt så snabbt. Framåt 06-06:30 vill han ha mat igen och efter det brukar jag ta av honom pyjamasen så vi kan ligga och gosa i sängen en stund innan vi startar dagen. 

Framåt 08:00-09:00 brukar han sega ihop och kan sova fram till 10:30-11:00, det ser väldigt olika ut.
Eftermiddagsluren varierar också men han börjar bli gnällig och trött framåt 13 och kan sedan sova ända fram till 17-tiden vissa gånger. Ibland blir det bara ett par timmar och ibland blir det i oroliga 15 minuters-intervallpass. Finns inget speciellt mönster för den sovperioden. 
Beroende på hur dagen har varit så somnar han för natten allt från 19:30-22:00. Oftast är han rätt så lättsövd. Vi lägger honom många gånger i vagnen och bär sedan upp honom när vi lägger oss. Men ibland kan han strejka helt och bökar länge och väl innan han slår över. 

Med andra ord, barnet har inga direkta sovrutiner på dagen.. 

Han ligger en del på mage och har blivit väldigt stabil i nacke och huvud, likaså när han sitter i famnen! Många gånger tappar han tålamodet om han får sitta/ligga i famnen, han vill komma upp och stå, han spänner då hela kroppen och blir skitglad. Har en liiiiten känsla av att det kan bli en hopp- och spygunga-barn!
Igår satt jag med honom lutandes mot mina böjda ben vänd mot mej ( det var nästan så jag inte förstod själv vad jag skrev.. ) och han drog sig bara framåt och skulle inte ligga bakåtlutad minsann! Han vill mer och mer upp. 
Babysittern är kul en stund sedan tröttnar han på den också, han vill vara med och se vad de andra tokarna i familjen pysslar med.

Ler har han gjort sedan länge och det blir bara mer och mer glädjesmile till alla oss här hemma. Han skiner upp som en sol när han får ögonkontakt. Ja till vem som egentligen, vi var på mitt jobb i onsdags och han gick laget runt i famnarna och igår var vi en sväng på Franks jobb, han fick träffa några från kontoret och jösses vad han charmade brallorna av vissa.
Han känner igen våra röster och vänder sig om efter oss när vi går förbi. Sitter han i babysittern när jag är i köket t e x så följer han mej hela tiden med huvudet. Faan vad du skener morsan..
Han gör skäl för sitt "gladskiten"-smeknamn. Senaste 3 veckorna har han börjat skratta, det har hänt vid ett par tillfällen och han blir jätteglad när man busar med honom genom att killa/moffa med hans tjocka lår eller kittla honom på bröstet och upp mot halsen/kinderna. Han knölar ihop sig av glädje, gapar jättestort, ser ut som en kines i ögonen och tycker det är skitkul.

Han har länge haft händerna i munnen men det är inte bara bara knogarna längre utan ska helst ha in flertalet fingrar också vilket gör att det är SLEM överallt, till morsans stora glädje. In med fingar, händer och helst allt på en gång. Dock har han inte redigt koll på den där kräkreflexen.
Kräks gör han bara någon gång ibland, oftast är det vårt fel då vi har busat med honom för nära inpå maten. Däremot så slemmar han desto mer! Plus att han har börjat spotta och blåsa bubblor så det yr slem. Yeej..! Dreglisarna är ett måste om inte hela ungen ska vara blöt ner till naveln. Sitter han i babysitter och koncentrerar sig på leksakerna i gymmet så slemmar han värre än Pavlovs hundar!

Leksakerna blir mer och mer intressanta, han kan sitta och titta på dem länge och prata med dem. Han är inte lika vild i rörelserna utan får då och då till en medveten rörelse mot sakerna och griper tag i dem. Håller man en leksak framför honom så kan han efter en stund lyckas få tag i den och sitter och pular med den. Igår när han skulle sova la jag Apansson på hans bröst och han låg länge och finurlade med den, tog tag och ruskade om honom så stackarn fick Whiplash minst och suttade på ena örat så den var helt nersölad av slem.

Han ligger mellan 56 och 62. Ett å annat 56-plagg fungerar fortfarande och en del av 62 är för stort. Det känns som att han har långa armar till sin kropp för vissa bodysar eller heldressar som sitter bra överlag kan vara lite korta i ärmarna. På BVC i måndags vägde han 5586 gram, var 59,5 cm lång och hade huvudmått 39,5 cm. Det märks när man bär honom i bilstolen, jösses en får sig ju ett träningspass varje gång.

Han har senaste veckan börjat vrida sig. Favoriten har alltid varit att ligga på sidan och sova men nu drar han sig ytterligare runt lite så han ligger i framstupa sidoläge när han sover. Han får inte över hela sig utan bara halva kroppen. Axeln fastnar under honom. Ligger han i soffan/sängen eller på täcke på golvet så har han snart snurrat sig till sidan. Törs inte vika en sekund med blicken när han ligger på skötbordet. 

Jag måste säga att som nyfödd och spädis var det supermysigt och gosigt, allt det där pyttelilla och pluttiga och han bara låg där och såg söt och fin ut - det var underbart.. men det är ju nu det börjar hända saker och nu han är rolig att ha å göra med.. Okej, det lät fel.. men det är ju nu man får riktig respons!
Man kan ju inte annat än älska den där lille bytingen när hela han lyser av välbehag.

Ja ja vi får la roa oss med tvättstugan då

Så kommer man för en gångs skull lagom i tid, nyduschad utan stresssvätt mellan brösten med en ännu spyfläckfri tröja och vaket barn med fina Villervallabodyn där till och med strumporna matchade och möter en lapp där det står att Babyrytmiken är flyttad till fredag kl 10!

Gud är ond.

Torsdag

Hej o hallå.
Siri hon viftade på huvudet så att alla flätor virvlade runt imorse. Hon är så fin i uppsatt/iordninggjort hår. Denna lilla tjej på 6 år som dansar framför spegeln i hallen, lägger ena handen vid midjan, vickar lite på rumpan och putar lite med munnen...

Hujedamej. Henne får vi låsa in om ett par år!

Jag och lillen körde ut folket till respektive plats idag igen, den där fadern i huset var inte helt kapabel te att styra ratt. Jag blandade en Activize-drink till honom och jojomensan, skallebanken försvann sa han. Good stuff!
Truls han somnade under rutten och sover än. Bra att han laddar med sömn så han kan orka ta emot alla nya intryck som blir när vi ska på babyrytmik kl 10, det är något som många pratar väldigt gott om så det ska bli spännande vad de har att ge.

Grabben vaknade igår efter en timme i vaggan och blundade inte igen förrän runt halv elva. Vi somnade då tätt intill varandra, han med nurten i munnen. Ush jag gillar inte riktigt att samsova även att jag älskar att ha honom intill mej och kan snosa i hans lilla fjun och gosa näsa.. En stund är okej, sedan åker han tillbaka till sin vagga igen och det gjorde han när Frank kom hem! Klockan 05:30 slog han upp sina blå och ville ha lite käk.

Hepp hepp, bäst att duscha å sa nu innan han vaknar så det inte blir skevt i schemat..

Truls är just Truls för att

Det är lite sorgligt att tänka på vad mycket man kommer glömma när han blir äldre. Små saker. Större saker. Saker som bara han gjorde. Egenheter och roliga händelser. Jag vill ha mycket dokumenterat för att ha det kvar och minnas tillbaka till.

* Han är en glad bebis, skrattar inte högt så ofta men har ofta ett leende på läpparna.
* Han gillar att ha sina händer i munnen, pekfinger och långfinger är speciellt goda. Har dock inte redigt koll på var kräkreflexen sitter så han dyker på den ofta.
* Han är en varmblodig kille som gillar att vara utan byxor och älskar att ligga i bara blöja på morgonen och mysa i sängen.
* Sprätter mycket med händer och ben när han får ögonkontakt. Ler med hela ansiktet och ger ifrån sig mycket ljud.
* Hans nya nappar med ring tycker han är intressanta, han ligger ofta och pillar på ringen eller drar nappen ur munnen och styr med den.
* En spyduk att gosa med när man ska sova är gott.
* Han pratar mycket med oss. Ibland kan han fokusera blicken länge länge och prata jättemycket. Pappa blir speciellt rörd av just detta. Likaså när han ser att jag och Truls har ett sådant moment.
* Sätter man honom upp får han snart syn på sina fötter och tår och kan se riktigt skönt finurlig ut när han ser att tårna rör sig. En galet kul syn.
* När han koncentrerar sig på en leksak eller har ögonkontakt spänner han överläppen så det blir en ankmun.
* Han blåser bubblor/spottar slem. 
* Han vill jättegärna vara med och se vad som händer. Sitter han i babysittern så blir han snart uttråkad. Bästa är att få sitta i knät så man kan ha koll på vad de andra i familjen gör. När det bara är han och jag hemma och han sitter i sittern på golvet när jag t ex lagar mat följer han mej i varenda rörelse eller steg jag tar. Han vänder och vrider på huvudet för att se vart jag tog vägen.
* När han är trött så ger han ifrån sig välbehagsljud, det låter som någon blandning av njutning och morrande. Han lägger huvudet på sidan, gosar in sig i spyduken, blundar, suger på nappen och pillar med sina händer. Han är ganska "plockig" av sig även när han är vaken.
* Ligger han i vaggan och inte kan komma till ro kan det ibland hjälpa att hålla handen hos honom så han kan ligga och pilla på mina fingrar.
* Vi har börjat med en kvällsrutin där han som oftast badar, får på sig pyjamas, ammas och sedan läggs i vaggan. Babyvakten har ett par lugna musiktruddelutter som sedan spelas och så sitter vi hos honom en stund innan vi går ner. Genom babyvakten hör vi hur han kan ligga och prata för sig själv och vi går upp när han blir ledsen. Rättar till honom i vaggan, stoppar i nappen, säger godnatt och går ut igen. Det är långt ifrån alla kvällar som det fungerar första halvtimmen. Men det känns ändå lite skönt att försöka få in en kvällsrutin på honom, att han känner igen att det är dags att sova när han får bada och höra musiken.
* Han vickar ofta på tårna när han äter. Stortårna delas ifrån resterande tår.
*
*

Att göra någons dag

Nu tror jag att barnet är sig likt igen. Han fick feber i måndagskväll och låg på 39 grader under natten. Fick Alvedon så det jämnade ut sig framåt morgonen. Glödhet liten kille och allmänt päsig.
Igår sov han fram till 14:30, han vaknade bara för att äta och somnade sedan om igen. Var gnällig, ville inte äta och var svårsövd på kvällen. Imorse vaknade han dock med ett stort leende så jag tror att han är Truls igen..

Idag ska jag och Truls åka till mitt jobb så därför fick jag skjutsa familjemedlemmarna på morgonen för att kunna ha bilen. Siri ville att vi skulle åka och lämna pappa på jobbet först så det blev en tvärtomresa, pappa satt i baksätet och Siri vinkade adjö till honom när han klev ur bilen. He he.
När jag lämnade henne på förskolan och stod i hallen vid hennes klädesplats såg jag att hon har skrivit dit Truls som sitt syskon på sin lapp.

 Hur gulligt är det inte? Tröls.

Jag tror jag gjorde hennes dag idag när jag smög in i hennes rum och sa godmorgon, hon kickade upp med ena ögat halvöppet sådär lagom intresserad men fick se Truls och sken upp som en sol när hon fick ha honom i sängen en stund. Där låg hon länge och berättade sagor för honom. Måste jag åka till dagis?

En helg hos mormor

Jag och Truls for med mormor ner till Nabben i fredags och lattjade med henne och Tommy hela helgen. Solen sken som bara den så jag satt ute ett par gånger och solade mina härligt håriga vita ben. Dags att ta bort vinterpälsen kanske...?
Promenerat har jag också gjort, 4,5 kilometersrundor både i lördags och söndags och sammanräknat så traskade jag hela 2,7 mil förra veckan. Bra där mammuten! 

I bilen till Nabben. 90 % av resan såg ut sådär.

 Mm.. varmt och gott. Katten skäms dock för min päls.

Tågresan hem gick jättebra. Truls sov en halvtimme i början av resan, käkade lite och tyckte det var allmänt trevligt. Nästa gång ska jag dock boka specifik plats för det bli lite bökigt när man måste byta plats när den rätta platssittaren kommer.
När vi kom till Värnamo och jag gick mot dörren i god tid tittade en farbror lite fundersamt på mej och frågade om han skulle hjälpa mej med antingen barnet eller vagnen. Han gick av först och tog sedan emot både Truls i bilstolen och vagnen. Väldigt snällt. Jag fick dock gå för egen maskin sa han. 
Tre glada och sakniga familjemedlemmar mötte upp mej och Truls på stationen.
Resan tog 1:45 h från Kalmar till Värnamo, en helt okej tid. Det lär bli fler mormor-resor i framtiden, tänk sedan när han kan packa sin egna lilla väska med leksaker och åka till mormor och Tommy! ♥

Mammagrupp och vaccination

 

Idag har vi varit på den andra mammagruppsträffen. Mycket prat om samma från BVC-tantens sida men trevligt att träffa de andra mammutarna och kidsen.
Truls har vaccinationstid inbokad nu på fredag men det vankas tripp till Gullringen i helgen och konfirmation och grejjer så det kändes lite sådär halvbra. Jag bad därför om att få en ny tid och det visade sig att det fanns en tid efter bara 45 minuter så det blev till att trippa hem efter mammagruppen och få i barnet och mej lite mat för att sedan gå till BVC igen.

Jag som är lite nålskadad såg ju fram emot detta, Truls satt lyckligt ovetande i min famn och skrek sedan för full hals, plus blev lite extra sur när han inte fick någon belöningspresent för uppoffringen att slänga fram benen till henne..
Det var inte loooooligt, sa han.
När vi ändå var i farten blev han vägd och mätt. Som snart 3-månaders bebis väger han nu 5586 gram och är 59,5 cm lång. Inte undra på att babyskyddet börjar bli tungt att bära.
På vägen hem köpte jag mat på Coop och vet ni hur glad man kan bli av småsaker här i livet? Hela dagen kan räddas av en liten ynka gest. Det sa jag också till tjejen i kassan! Det är hon och ett par till i den där affären som ÖPPNAR plastkassen åt en! Hur bra är inte det, då slipper man stå där som en fumlig pensionär och känna hur det pärlar sig längst med ryggraden när man ser näste kunds varor komma trippande på bandet. 

Det skulle även stå en tjomme borta vid frukten och dela ut öppnade plastpåsar också..

Det lilla barnet som jag nyss matade och la i vagnen i hallen har visst inte alls planerat att sova. Han ligger där och pratar högt för sig själv och spottar slem för fullt. Det har han lärt sig i helgen - Tack mormor! Om inte ungen var blöt innan på haka och hals så är han det definitivt nu.
Han har även sedan ett par dagar tillbaka börjat vrida sig och lyckas vända sig halvt om halvt. Det har hänt vid flera tillfällen, alltid åt högra sidan. Han får framsidan av bäckenet neråt i madrassen medan resten av kroppen ligger snett eftersom han fastnar med axeln under sig. Där ligger han och blir sur.

Nu övergick visst pratet till hjälp mej att somna-skriket..

Mot Nabben

Mormors bil är ingen kombi men packar man 

systematiskt så blir det himla bra. Nu kööör vi!

Min läkare

Mormor syr det sista på dopklänningen och jag har bokat en tågbiljett. Jag och Truls ska följa med henne hem i eftermiddag och stanna till söndag. En Nabben-helg. Lille Truls kostar hela 5 kronor.. det var inte möe med tanke på hur mycket grejjer han behöver ha med i sin packning..

Igår var vi på en runda och tog oss en titt i ena Second-affären. När jag gick där och gluttade hörde jag en röst som jag kände igen. Kunde först inte placera kvinnan men sedan kom jag på det - min läkare!
Jag gick fram till henne och visade henne resultatet och oj så glad hon blev när polletten föll ner vem jag var! Hon berättade att det är ofta som hon undrar hur det har gått för föräldrarna som har lyckats med en behandling.
Det var ju hon som körde igång de två sista behandlingarna, hon som jag gjorde ultraljuden för att kontrollera äggens mognad, gav godkännandet att ta ägglossningssprutan på en viss dag, skickade brevet där det framgick att blodprovet påvisat godkänd ägglossning och till sist tog emot oss för att se så det lilla embyrot satt på rätt plats och att hjärtat slog!

Det var riktigt kul att få visa henne Truls när det var hon som var med hela vägen med just den behandlingsomgången. Knyta ihop säcken som hon sa..

Idag får vi besök

Guten morgen. Söte Göte somnade så fort jag la ner honom i vagnen efter amningen för en stund sedan. Tlöööött.
Igår var han inte jättesugen på att somna så han var uppe tills vi gick och la oss vid 21:30 - näpp vi är inga gammelostar här inte! Han käkade lite i vår säng och fick sedan ligga kvar och gosa mellan mamma och pappa. Vid midnatt vaknade jag dock och kände att jag ville ha min egna space i sängen så då åkte han över till sin vagga. Han vaknade nog inte ens av den flytten.
06:00 slog han upp sina blå och ville ha käk. Han har verkligen sina sovtimmar på nätterna. Äter han och somnar vid 20-21-tiden så är han hungrig framåt 02-03 och äter han och somnar vid 22-23 så klarar han sig fram till morgonen.

Regn regn. Hämtade ner mitt regnställ på vinden så det blir att plasta in vagn och mej idag för ut ska vi ändå.

Å mormor kommer idag! Wohoo! Hon har med sig dopklänningen för att kunna göra det sista på den - sy upp ärmarna. Så spännande att se den! Truls alldeles egna dopklänning! Jag har lite visioner för hans rum och dopklänningen är ett givande inslag! 

Stanna tiden

Jag kan under dagen ha massor i huvudet som jag vill få ner här på bloggen men som försvinner puts väck när jag väl sätter mej ner! Det är så mycket som jag vill minnas och kunna gå tillbaka till att läsa sedan! Det är så mycket som jag är rädd för att man inte kommer komma ihåg! Jag vill stanna tiden ibland och bara njuta av vår lille son och hans underbara charm som han bär med sig. Det gör jag såklart, jag njuter och sitter ibland bara och tittar på honom.. men jag vill att han ska vara så här liten och fin länge.. LÄNGE..

Han är så fin, så god och så rolig att ha å göra med. Han charmar brallorna av oss med sitt vackra leende som han bara smäller opp när man får ögonkontakt med honom! Han ser ut som en liten kines när han ler med hela ansiktet! På morgonen efter amningen ligger han med bara blöja på sig och vi myser en stund. Han stoppar in sina händer och fingrar i sin mun och ligger och smackar så gott så. Det är verkligen hans grej.

Något som också är hans grej är hans läten när han är trött. Han gnyr och morrar fast med välbehagsljud. Han ligger på sidan på mitt bröst, gnor in huvudet i en spydyk, snuttar på en napp eller ett par fingrar och så låter han så där gott som bara han kan. Han njuter verkligen av den stunden och det gör mamma också! Oj så gott det värmer i hjärtat!

Han badar cirka 2-4 ggr/vecka och gillar det ordentligt. Han sparkar som bara den, ler och är skitlycklig! Han blir så len och go efteråt och dagen efter, hans små händer är så lena och mjuka. Hans fötter är varma som kaminer emellanåt så tjocka strumpor är inte att tala om utan de tunna används istället. Jag älskar att gosa med hans små fötter, titta på hans rynkor på fotsulorna, de små tårna och mjuka hälarna. De är så oanvända och har så många steg att gå framför sig. Tänk vad de ska vara med om. Vart ska de gå? Tänk när han tar sina första steg här hemma i huset.. när vi få höra hans barfotaklamp på trägolvet i vardagsrummet eller på klinkersen ute i hallen. Hans små steg som följer efter oss andra i familjen.

Just nu ligger han och sover i vagnen under trappan. Jag ammade honom i soffan och sedan somnade han så fort jag la ner honom. Han har sedan han var litenliten legat på sidan när han sovit. En spyduk måste ligga under kinden, han har nappen i munnen och ett täcke eller filt runt om sig. Samma stil varje gång.
 
Tiden går för fort.. kan någon stanna den?!

Hjälpsam makkapär

Tvättmaskin i kåken är guld värd, jag vet inte hur unket det skulle stinkit, stunkit, stankit... LUKTAT i kåken då Truls hade kräkfester dygnet runt. Nu är det mest överpösta blöjor som är boven! Tvättstugan som finns på området används som regel mest eftersom man med så många makkapärer får 4 maskiner tvätt rent och torrt på under 2 timmar. Tummen upp!
Men det har blivit lite knöligare på senare tid. Truls. Oftast är det två stora plastväskor i IKEAkasse-storlek ungefär och så en pöse med tvättmedel och annat krams, Vanish bland annat. Vad vore killbyxor utan Vanish?! Å så problemet, ska jag stoppa ner barnet i bärselen eller lägga honom i vagnen? Hur som hur så blir det ganska bökigt och sitter han i selen så är jag likförbannat låst till bara en arm eftersom jag måste hålla i selen när jag böjer mej, antingen är det ingen värsting-sele eller så är det så dem är.. jag inte veta.

Tvättstuga kl. 10-13 idag.
Barnet vakande lagom till 10 så han ammades innan jag packade ner honom i vagnen, dötjurig för att man måste ha mössa på sig, knöla inunder den ena stora tvättkassen under vagnen, bärandes på den andra och så tvättmedelspåsen lite lätt balanserande på två fingrar, ut genom grinden på framsidan, fastnar med ena kasshandtaget vilket gör att jag tappar den och får liksom börja om. Kommer bort till tvättstugan och låser opp ytterdörren med en sån där liten plastplopp som man håller mot en annan plopp. Dörren går upp, jag lirkar in vagn samtidigt som jag ska få med mej kassarna i dörrhölet. Och helst också mej själv. Kommer in i entrén som är lagom lång för att ha en vagn mellan ytterdörren och tvättstugedörren. Låser även opp den dörren med ploppen och får återigen lirka med hela tåget innan jag låter dörren gå i lås bakom mej. PANG. Barnet som möjligtvis hade lugnat ner sig blir rädd och lägger återigen opp ett illvrål.
Hur som hur så gör jag det jag ska och går ut från tvättstugan med pulsen i 220 och swätt här och var.
Min mardröm är att jag på något sätt i mitt virriga och flummiga tillstånd ska lämna kvar en påse eller jacka med nycklarna i och sedan slå igen dörren med Truls och nycklarna på ena sidan och jag på andra..

En aning klia-sig-i-hårbotten-situation på det.

Nästa gång jag ska tillbaka för att ladda torktumlarna sover barnet. Naket. Han är ju kaminen själv.
Jaha.. hur gör djur?! Försöka klä på honom en långärmad body och mössa utan att lyckas väcka honom? Ett skämt. Iväg med vagn och barn igen. Slänger över tvätten som går på en sekund och sedan tillbaka igen. Barnet är argt över mössan men ännu mer förbannad för att ha blivit väckt. Var ju mitt i en bröstdröm faktiskt!!

40 minuter senare är tvätten torr. Jag står vid vagnen och ser på mitt sovande barn. Ska jag. Ska jag inte.

Jag beslutar mej för att springa så fort jag kan till tvättstugan utan barnet. Hur man nu definierar "snabbt" i ett par på tok för stora pissetofflor.. In, moffa ner all tvätt i tvättkassarna, städa bort allt ludd i tumlarna för att undvika ett mordhot och sedan i räserfart galoppera tillbaka, tappar dock ena toffeln halvvägs, hoppar fram ett par steg på ett ben innan jag får stopp på min fart, går tillbaka och möter en granne.. tjena tjena.. fortsätter och kommer in genom dörren med andan en halvmeter bakom mej. Barnet sover lika fridfullt som innan. Det hela tog 2 minuter. Max. Men jag känner mej som en skit.

Lösningen stavas babyvakt.

Jag vet. Tanken fanns redan innan han föddes och vi fick pengar till en sådan av mormor och Tommy men sedan har min tumme fastnat i röven. Tills igår då jag fick ur den och beställde en och dra mej baklänges, idag kom den! Swisch sa det i leveransen! Skönt att kunna ha den till hjälp vid tvättstugesdagar + att kunna ha honom sovandes utomhus utan att behöva skena och glutta i dörren varannan minut.

Tillsammans bildar vi ett starkt team

ag läste en sak någonstans på en blogg för ett tag sedan och jag kan skriva under mitt namn på det. Det är precis så det går till i det här hemmet också. Jag är den i vårt förhållande som gärna gasar på och river iväg. Får mina infall och anfall, en del positiva och en del negativa. Jag har även många gånger lätt att snöa in mej själv och kan hamna i ett träsk av negativa tankar och funderingar.

Jag har foten på gasen. Tänker för mycket. Upp. Ner. På. Av. Rastlös.

Frank är den i vårt förhållande som ser det verkliga i saker och ting. Han får mej många gånger i rätt spår och kan lyfta ur mej ur mina ledsamma tanketräsk. Vänder negativt till positivt. Se lösningar - ja så typiskt män - hur löser vi det här..?

Han har foten på bromsen. Jämn. Stabil. Obotlig (ibland jävlig jobbig) optimist. Realist. Lugn.

Man ska ju komplettera varandras egenskaper sägs det och tillsammans når vi en mittimellanfart.

Sen är ju vår humor av det bästa slaget. Såklart. Förutom att han var råsnygg på vår första dejt (helg) så föll jag dessutom pladask för hans humor och sinne. Han är som jag, har lätt att vrida på en extra växel så det spårar ur. Vi kan många gånger knäcka totalt och skratta tills magmusklerna vrider sig i plågor.

Även i de svåra stunderna bryter han smärtan eller oron med sin humor. Jag kan inget annat än att älska den där norrmannen!

Kjaerlighet

Nästa

 kyrka och babysång testades idag. Denna ligger närmast oss, vad kan det vara.. 300 meter? Perfekt.

Det var sång och fika, alltid trevligt! Fortsätter jag såhär kommer jag gå upp alla kilon snart...

Bla bla bla å sen bla bla bla

Tjo. Så var det onsdag igen. Fasen ska jag sitta här och skriva ner veckodag i vareviga inlägg så spyr jag snart på mej själv. Ni också förmodligen.

Idag har jag bytt si och så många bajsblöjor.. han sov si och så länge.. han dreglade si och så många gånger på min arm.. jag har städat si och så många rum.. jag har bytt handdukar och satt in en ny tvål i badrummet så det måste jag lägga opp en bild på Instagram om..

S p y r

var ordet.

Men samtidigt så hör jag mej själv säga till Frank igår när vi satt och åt en gräddstuvad oxpytt ( va faan var det nödvändigt att berätta vad jag åt också?! ) och ett fult stekt ägg ( vem faan diskade stekpannan sist?! ) exakt vad jag hade gjort under dagen... ja å sen sov han.. o sen tömde jag alla krukor och blomsterlådor på jord på framsidan.. å sen bokade vi tvättstugan.. å i körka sa de så här..

Frank tittade på mej och sa oj, jag var visst färdig före dej..  

Truls

Solig tisdag

Sångstunden i körka var jättetrevlig och mysig. Det är något speciellt med kyrkor. Själv är jag både döpt, konfirmerad och gift i kyrka. Truls ska dock inte döpas i kyrka.
Jag får en speciell känsla i kroppen när jag kliver in genom kyrkporten, lite som en rysning. Dels är det fridfullt, jättevackert och maffigt men samtidigt ledsamt, mörkt och dystert. Ena stunden tänker jag på varma soliga skolavslutningar, ljusa klänningar, rosor, barn som sjunger Du ska inte tro det bli sommar och prästen som talar om att man ska se till att få skrubbsår på knäna. Å i nästa stund tänker jag på döden, tårar och kistor.

De har tydligen olika tema på de där sångstunderna, idag var en kvinnlig präst med och det handlade om dopet, väldigt passande just nu. Hon berättade om dopets mening, barnen fick varsin kopp med vatten att hälla i dopfunten, fick plaska med händerna, vi sjöng doppsalmer och tände varsitt ljus. Då fick jag blinka bort en tår! Jag är inte religös men det berör mej. Just det där med att tända ljus och ställa på den där stora runda ställningen.

Jag är nog lite kyrka och död-känslig. Likadant när jag får för mej att jag ska sjunga en trudelutt för Truls, en av favoriterna är En fattig bonndräng. Å varenda gång jag kommer till den sista versen när Gud säger att den fattiga bonndrängen får vila ut så måste jag harkla till för att inte tappa min förtjusande fina stämma. Det är något med det där som berör mej. 

Jag ger dagens aktivitet fyra psalmböcker av fem. Dit kommer jag gå flera gånger.

Öj öj öj vilket väder det har varit idag. Temp.mätarn i köket visade som mest + 30! Holabalola så gött! Jag har varit ute på två promenader där summan blidde 7,5 kilometer! Nöjd tjej. Truls sov 2 timmar ute på eftermiddagen, den lille gottegrisen.

 Ärligt talat, jag blir en helt annan mänska så fort solen skiner!

Bäst att skriva ner det annars har jag snart glömt det

Truls är strax över 11 veckor gammal och händerna är något av en favorit. Han har dem väldigt mycket i munnen, smackar och suger på dem. Dreglet är lite här och var till mammas stora förtjusning. Går man och bär på honom kan han suga sig fast som en igel och slicka en på armen/axeln! Väldigt snuttig och vill suga på allt och ha mina/pappas fingrar i munnen.

Han är riktigt lättcharmad, ler upp så fort han får se ett ansikte och man ibland få honom från att ha mungiporna ner till att vända upp dem bara genom att busa lite med honom.

Nu jäfflar - eller nej svära får man ju inte göra i kyrkan

Hej hej hallå. Idag är vi uppe före tuppfan. Vi var nästan påklädda när fader i huset åkte och jag har snart fått i mej morgondrinken - dra mej baklänges!

Idag vettni, idag ska vi gå till den stora vita byggnaden, den jag blev tröstad med som barn att blixten slår ner i först. Japp jag talar om körka! Jag och Truls ska på sång- och lek tror jag det hette. Hej hej Jesus.

Jag gick all in igår kan man säga. Slängde ut en förfrågan på facebook om tips och idéer till en hemmavarande sjukt uttråkad morsa med spädbarn på axeln. Många bra svar fick jag, det är tydligen 4 kyrkor som har någon form av öppna förskola här i stada så vi har stora möjligheter att bli frireligösa till max! Måndag - torsdag är det alltid något, den ena kyrkan ligger dock på andra sidan stan men tre utav dem är det gångavstånd till. Tummen upp. Eller fel av mej, höger hand upp - ner - vänster - höger - Amen.

Det finns tydligen också babysim, drop-in på tisdagar. Något som jag tror lilleman skulle uppskatta, som han gillar att bada! 

God tisdag på er!

Min spyduk

 Söte Göte å hans duk. Det kommer bli ena rediga bundisar det. 

Han har det där goa "morrande" eller välbehagslätena på kvällarna när han är trött och har nu även lagt till det när han äter.

Bra måndag!

Fyra kilometers promenad - Check.

Köpt kläder till morsan att ha på dopet - Check.

 Koncentrationen Allan - Check.

Vårkänslor och en lite mer gladare mamma - Check.

Nöjd bebis som sovit eftermiddagslur i lite mindre hetare kläder när det var 25 grader i solen - Check. 

Nä nu måste jag nog passa på att laga lite lunch innan grabben vaknar. Fram med alla råvaror och på med plattan.. WÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ. Sådär ja.. då var han mätt.. nu ska vi se, i med bacon i stekpannan, pastan i kastrullen.. WÄÄÄÄÄÄÄÄÄ. Sådär ja, ny blöja... på med plattorna igen.... WÄÄÄÄÄÄ. - Check.

Nu tar vi tag i det här Truls!

Men vi har inte bara luftat rumpan i helgen. Det har blivit promenader, godisskålar, japp plural, och grillning.  Ett å annat böl också. Jösses sådana spratt hormonerna spelar med en. Jag blir snart helt kockobello om jag inte tar tag i det här. Jag har suttit hemma sedan i september på grund av bäcken m.m! Det + en massa annat blir en rörig soppa i skallen på mej.
Ett delmål är att komma in i den häringa staden! Jag kan inte sitta hemma och glo på väggarna. Jag måste ha lite socialt sällskap från någon som inte dreglar på mej. Nästa mammaträff är inte förrän nästa vecka men det finns ju öppna förskolan, babyrytmik eller vad som.. jag måste ta mej dit någon dag!

Jag måste bara ta tag i det, jag är ju lite blyg när det gäller sådant men fasen det kommer ingen och ringer på dörren och frågar om man vill leka! Tuffa te da nu! Kom igen Malin!

Sjunde brevet till mitt barn

Här kommer sjunde brevet till dej mitt lilla barn. Det första som jag skriver sedan du föddes den där vinterdagen för 2 ½ månad sedan.
Å det var så mäktigt alltihopa. Jag skulle vilja göra om det igen om det gick. Min längtan efter dej var nästintill olidlig där mot slutet, vi ville bara få träffa dej och få se vem du var för filur. Vi som hade känt dina sparkar och buffar i magen - nu ville vi se dej!
I magen var du mycket rörlig, speciellt om kvällarna och nätterna. Länge länge kunde du ligga och vrida och vända på dej i magen, även långt fram nära beräknad dag. Du hade ett speciellt läge som du la dej i emellanåt, hela magen blev sned eftersom du bökade upp rumpan på vänstra sida av magen, det var helt tomt på den högra sidan. Ont gjorde det men så härligt att se och känna dej och att du mådde bra och höll igång där inne.

När jag hade gått 1 vecka över tiden började jag få onda sammandragningar om nätterna, tyvärr var det inga regelbundna så det kom aldrig igång! Som jag tjurade på mornarna när det avtog framåt 09-tiden. Tredje natten var riktigt jobbig, värkarna var onda ordentligt men höll långa uppehåll mellan. Din pappa masserade min rygg och var vaken med mej hela natten igenom när jag andades på och kravlade runt i sängen. På morgonen ville pappa stanna hemma från jobbet ifall förlossningen skulle starta på riktigt efter en sådan natt. Vi hoppades att det skulle göra det! Jodå en och annan värk hade jag under morgonen också så vi beslutade oss för att ringa till förlossningen för att rådgöra med dem. Jag var trött efter de tre vakna nätterna med oregelbundna värkar och var rädd att jag inte skulle ha kraft och ork att gå igenom en förlossning om den nu skulle starta. Det bestämdes att jag skulle få komma in till kvällen och få en sovdos.
Jag tog mej ett varmt bad på morgonen och din pappa serverade mej frukost i badet. Under dagen kom det en och annan värk men inte alls som på nätterna. Onda var dem men mycket glesare.
Framåt 18-tiden på kvällen drog de igång ingen så jag ringde som tidigare bestämt opp till förlossningen och de meddelade att vi var välkomna in. Jag skulle få sova och din pappa skulle sedan få åka hem.
Ytterligare ett bad blev det innan vi tog med oss väskorna och for. Den känslan när vi satte oss i bilen var häftig, precis innan avfärd fick jag en värk men annars så kändes det som att vi skulle åka på en liten tripp bara, inte in och föda barn! Det var ingen smärtsam panikslagen bilfärd här inte. Det var precis krispigt på träden, det såg ut som kristaller och var jättefint.

I entrén till förlossningen fick jag en värk. Glada båda två traskade vi in i hissen som tog oss femte våningen. Vi ringde på dörrklockan och en vänlig barnmorska tog emot oss. Vi visades in på ett undersökningsrum och fick ligga där i en halvtimme eftersom det var en födande kvinna i just det läget. Vid 20:30 sattes en CTG-kurva men den visade ingen aktivitet förrän den togs av en kvart senare. Då kom en 1 ½ -minutsvärk och barnmorskan förstod att jovisst hade jag ont och visst var det värkar på gång. Glesa bara.
Nattpersonalen kom och den goaste barnmorskan Marie tog över oss. Vi hänvisades in på en en-sal där jag skulle få tillbringa natten. Men hon ville undersöka mej innan och det visade sig att jag var öppen till 4 cm. Hon log stort och sa att pappan får minsann stanna kvar över natten han också, här kan det bli barn inatt.
Istället fick vi packa ihop våra saker och gå till en två-manssal. Vi gjorde oss hemmastadda och slog på tv4 där Farmen visades. Jag åt en banan, fick morfinspruta i benet, en infart i handen, en värmedyna i svanken och ett "godnatt hoppas du kan sova annars så föder vi barn inatt".
Jag kunde naturligtvis inte sova, helt uppspelt som jag var. Vi släckte för natten vid 22:30-tiden men när jag fortfarande inte hade somnat och kände att något var lustigt i magen ringde jag på klockan strax före midnatt. Barnmorskan kom in och ville göra ett CTG igen och när hon kom in med maskinen och jag vände över mej till ryggläge gick vattnet. Kurvan togs och allt visade bra värden så det var bara att plocka ihop våra saker och ännu en gång gå till ett annat rum. Denna gång en förlossningssal! OJ så mäktigt. DET BLIR BARN INATT! Helt euforiska och lyriska traskade vi in där 00:40 och jag minns att jag kände att det här är hur lugnt som helst, visst har jag lite ont men jag känner ändå att jag är rätt så cool i läget. Det är väl ingenting att ha lite värkar..
Men det drog snart igång och värkarna blev värre och värre. Lustgasen användes och även en EDA las vid 02:30. Jag sög i mej allt jag kunde i masken innan EDA:n gav effekt, det tog ungefär en halvtimme. Då slog den till ordentligt och gud så skönt. Himmelriket. Både pappa och jag somnade till där en stund medan vi väntade på att jag skulle öppna mej de sista centimeterna. Vi lyssnade på musik och din pappa hängde över sängens sidogavel. Vi höll varandra i händerna och pussades. Det var så fint, så lugnt och så mäktigt. Snart skulle vår lilla son, DU, komma till världen. Åh som vi längtade efter att få höra din stämma!

Efter ett tag får jag reda på att jag är fullt öppen och när krystvärkarna äntligen kommer krystar jag för fullt. En halvtimme senare känner jag en enorm smärta nertill och sekunderna senare föds du och vi får höra dej gny lite grann. Du skrek inte. Barnmorskan sa att du var otroligt fin och välskapt och både jag och din pappa grät massor! Äntligen hade du kommit! Äntligen hade vi blivit föräldrar! Jag hade blivit mamma! Min största dröm i livet hade äntligen blivit sann! Din pappa gick runt sängen och klippte av navelsträngen och så lyftes du upp på mitt bröst och jag fick se dej för första gången! Tårarna sprutade och jag höll om dej. Du var inte alls blodig eller slemmig utan mjuk, len och alldeles rosa i hyn. Så underbart vacker! Låten som spelades när du föddes lade pappa på minnet. Det var Bruno Mars - Looked out of heaven. Mycket fin och speciell.

Länge låg vi med dej på bröstet, pappa tog bilder och vi pillade på dej, förundrades över hur liten du var, hur små fingrar du hade, små tånaglar, dina bruna fjun på huvudet och dina blå ögon. Som vi var glada! Som vi grät av lycka! Jag kan inte beskriva den känslan fullt ut, den var bara helt magisk älskade Truls!

När vi ett par dagar senare kom hem var det läskigt men samtidigt självklart. Du var en del av oss nu och vi gick på rosa moln i ett par dagar! 

2 ½ månad har som sagt gått och jag är inget annat än underbart lycklig över att få vara din mamma. Att få vakna varje morgon av att du gnyr i din vagga och meddelar din existens. När jag lägger dej mot mitt bröst och du suger i dej bröstmjölken tittar vi varandra djupt in i ögonen. Du slår med armen mot bröstet, du ler mitt i alltihop så mjölken rinner ur munnen på dej, du sparkar med benen och ger ifrån dej välbehagsljud när du äter. Du är så fin Truls. Du är så välskapt och perfekt! Jag kan inte se nog på dej. Din pappa fäller tårar många gånger när han ser oss tillsammans för han tycker vi har ett sådant fint band du och jag. Tårarna trillar över hur fin hans son är! På mej också, jag kan sitta och gråta när jag smeker det lilla hår du har på huvudet, smeker dej över kinderna eller ser på dej när du ligger och sover sådär fridfullt. Du ligger helst på sidan och vill gosa in dej i en spyduk. Den måste vara där. Babynestet som jag sydde till dej sover du i varje natt i vaggan, du gillar närhet. Många nätter efter amningen ligger jag och håller min arm över till dej och du ligger och pillar på mina fingrar, griper tag eller bara vill ligga nära armen. Inatt fick du ligga kvar mellan oss. Du vände dej emot mej och så kröp jag tätt intill dej så vi låg näsa mot näsa. Jag låg med mina läppar mot din panna och sög in din bebislukt. Åh vad jag gillar att ligga så nära dej. Du är en redig närhetsgris du också.

I förrgår kom första skrattet! Helt galet vad det värmde i hjärtat på mej! Både pappa och jag fick höra det igår. Jag kan bara ana hur det kommer kännas och hur stolt jag kommer bli över alla dina framsteg under åren. Bara det att få höra dej säga m a m m a.

Älskade sonen min. Älskade barn. Åh vad vi älskar dej!

/ Din mamma