Jag får en speciell känsla i kroppen när jag kliver in genom kyrkporten, lite som en rysning. Dels är det fridfullt, jättevackert och maffigt men samtidigt ledsamt, mörkt och dystert. Ena stunden tänker jag på varma soliga skolavslutningar, ljusa klänningar, rosor, barn som sjunger Du ska inte tro det bli sommar och prästen som talar om att man ska se till att få skrubbsår på knäna. Å i nästa stund tänker jag på döden, tårar och kistor.
De har tydligen olika tema på de där sångstunderna, idag var en kvinnlig präst med och det handlade om dopet, väldigt passande just nu. Hon berättade om dopets mening, barnen fick varsin kopp med vatten att hälla i dopfunten, fick plaska med händerna, vi sjöng doppsalmer och tände varsitt ljus. Då fick jag blinka bort en tår! Jag är inte religös men det berör mej. Just det där med att tända ljus och ställa på den där stora runda ställningen.
Jag är nog lite kyrka och död-känslig. Likadant när jag får för mej att jag ska sjunga en trudelutt för Truls, en av favoriterna är En fattig bonndräng. Å varenda gång jag kommer till den sista versen när Gud säger att den fattiga bonndrängen får vila ut så måste jag harkla till för att inte tappa min förtjusande fina stämma. Det är något med det där som berör mej.
Jag ger dagens aktivitet fyra psalmböcker av fem. Dit kommer jag gå flera gånger.
Öj öj öj vilket väder det har varit idag. Temp.mätarn i köket visade som mest + 30! Holabalola så gött! Jag har varit ute på två promenader där summan blidde 7,5 kilometer! Nöjd tjej. Truls sov 2 timmar ute på eftermiddagen, den lille gottegrisen.
Ärligt talat, jag blir en helt annan mänska så fort solen skiner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar