Den stora kycklingen sover, den mellersta kycklingen sover och den
minsta kycklingen sover... nästan.. han är lite osams med nappen och ger
då och då ifrån sig en utskällning till den där John Blund. Men nu har
det gått en lite längre stund så jag tror banne mej att att han klappade
sig ur fajten.
Vi har suttit alla tre under varsin filt i soffan med godisskålar i
knäna och tittat på Scooby Doo, kanske inte de bästa bland barnfilmerna
men kvitta roll när man har kvällsmys med kidsen. Det är inte ofta som
tuppen är iväg men då det händer att jag är hemma med boets små njuter
jag av egentiden med dem. De också.
Jag satt med Truls i knät och Noah lutade sig mot min axel, tittade upp på mej och sa:
- Malin, du och Truls är underbart vackra tillsammans.
Älskade lille unge så fin du är.
Jag sa att alla barn i den här familjen är underbart vackra och han höll med men njaa Truls och jag var nog vackrast ändå.
- Han har så fina ögon Malin, kan vi inte lägga upp honom på Youtube så alla får se?
Haha!
När dem sen skulle lägga sig kröp en mycket trött Siri ner under sitt
täcke och Noah stod och kikade på Truls som jag lagt i vagnen. Han
klappade på honom och lutade sig in för att ge honom en puss. Först
ville han ge mej godnattkramen på nedervåningen, jag kan lägga mej själv
sa han. Vi kramades och sa godnatt men han kom inte mer än 2-3
trappsteg förrän han vände sig om och ville att jag nog skulle följa med
upp i alla fall.
Han satte sig på sängkanten och bad om att få en kram till.
- Jag älskar dej, sa han.
- Å jag älskar dej också Noah, svarade jag.
- Malin, du och Truls är mina favoriter. Han är verkligen en sån fin bebis.
Jag kramade om honom en gång till och sa att alla i den här familjen är
mina favoriter och jag tycker om alla, vi sa godnatt och så gick jag
ner. Halvvägs ner i trappan ropade han och bad mej komma upp igen.
- Jag ska drömma om alla i den här familjen inatt. Alla ska få vara
med i min dröm och jag ska drömma något fint. Å du Malin, hälsa Truls
att jag älskar honom!
Alltså det blir blött i ögonen! Denna lilla kille som kan vara så
tramsig, flamsig och kan tjafsa och svara emot emellanåt...han har en
sån otroligt fin insida så man bara smälter. Denna fina killen som bryr
sig om dem i sin närhet och verkligen tänker på alla. Jag vet att jag
under behandlingarnas gång vid något tillfälle blev arg och ledsen på
honom och ville vara ifred, gick undan och la mej i sängen för att få
vila och rensa hjärnan lite. Noah som tyvärr hade fått "smällen"
knackade försiktigt på sovrumsdörren, smög in och la sin välkramade
tilltuffsade älsklingsnalle, som jag en gång har lagat i nacken, hos mej
och smög sedan ut igen. Sjukt vilket dåligt samvete jag fick då, ett
barn på 6 år ska inte behöva göra så.
Ögonen blir blöta. De är inte mina men de har varsin plats inne hos mej.
Fina barn! En vecka efter förlossningen när jag och Frank satt i köket
och åt frukost kom vi in på olika situationer som kan hända en familj.
En skilsmässa. Att någon av oss dör. Jävligt uppiggande start på en
morrne måste jag ju medge. Men det ploppade upp en massa ångestladdade
tankar när jag hade fött lille Truls. Mycket gammalt och jobbigt, mitt
självmordsförsök för x antal år sedan bland annat. Tänk om jag inte hade
överlevt och inte fått chansen att träffa mannen i mitt liv, hans två
fina barn och fått min alldeles egna lilla son...
Som nyförlöst och gråtig bölade jag såklart med mackan i halsen. Tanken
av att någon av mej eller Frank skulle dö vore katastrof! Eller att vi
skulle skiljas någon gång! Dels vill jag inte, det vill väl ingen!?, att
även detta barnet ska få växa upp halvtid med sin mamma och pappa men
också det att jag då inte skulle få träffa Noah och Siri på samma sätt!
Skulle Frank gå bort, peppar peppar träköksbord, så skulle jag kanske
inte få träffa dem alls?! Frank tröstade med att de har ju sitt
halvsyskon Truls, det kan ingen ta ifrån dem, så visst skulle vi hålla
kontakten och träffas ändå. Det kvittade, smörgåsen smakade skit och
storbölet var ett faktum!!
Fan att man ska tänka så mycket.. En pausknapp? Delete?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar