Här kommer sjunde brevet till dej mitt lilla barn. Det första som jag skriver sedan du föddes den där vinterdagen för 2 ½ månad sedan.
Å det var så mäktigt alltihopa. Jag skulle vilja göra om det igen om det gick. Min längtan efter dej var nästintill olidlig där mot slutet, vi ville bara få träffa dej och få se vem du var för filur. Vi som hade känt dina sparkar och buffar i magen - nu ville vi se dej!
I magen var du mycket rörlig, speciellt om kvällarna och nätterna. Länge länge kunde du ligga och vrida och vända på dej i magen, även långt fram nära beräknad dag. Du hade ett speciellt läge som du la dej i emellanåt, hela magen blev sned eftersom du bökade upp rumpan på vänstra sida av magen, det var helt tomt på den högra sidan. Ont gjorde det men så härligt att se och känna dej och att du mådde bra och höll igång där inne.
När jag hade gått 1 vecka över tiden började jag få onda sammandragningar om nätterna, tyvärr var det inga regelbundna så det kom aldrig igång! Som jag tjurade på mornarna när det avtog framåt 09-tiden. Tredje natten var riktigt jobbig, värkarna var onda ordentligt men höll långa uppehåll mellan. Din pappa masserade min rygg och var vaken med mej hela natten igenom när jag andades på och kravlade runt i sängen. På morgonen ville pappa stanna hemma från jobbet ifall förlossningen skulle starta på riktigt efter en sådan natt. Vi hoppades att det skulle göra det! Jodå en och annan värk hade jag under morgonen också så vi beslutade oss för att ringa till förlossningen för att rådgöra med dem. Jag var trött efter de tre vakna nätterna med oregelbundna värkar och var rädd att jag inte skulle ha kraft och ork att gå igenom en förlossning om den nu skulle starta. Det bestämdes att jag skulle få komma in till kvällen och få en sovdos.
Jag tog mej ett varmt bad på morgonen och din pappa serverade mej frukost i badet. Under dagen kom det en och annan värk men inte alls som på nätterna. Onda var dem men mycket glesare.
Framåt 18-tiden på kvällen drog de igång ingen så jag ringde som tidigare bestämt opp till förlossningen och de meddelade att vi var välkomna in. Jag skulle få sova och din pappa skulle sedan få åka hem.
Ytterligare ett bad blev det innan vi tog med oss väskorna och for. Den känslan när vi satte oss i bilen var häftig, precis innan avfärd fick jag en värk men annars så kändes det som att vi skulle åka på en liten tripp bara, inte in och föda barn! Det var ingen smärtsam panikslagen bilfärd här inte. Det var precis krispigt på träden, det såg ut som kristaller och var jättefint.
I entrén till förlossningen fick jag en värk. Glada båda två traskade vi in i hissen som tog oss femte våningen. Vi ringde på dörrklockan och en vänlig barnmorska tog emot oss. Vi visades in på ett undersökningsrum och fick ligga där i en halvtimme eftersom det var en födande kvinna i just det läget. Vid 20:30 sattes en CTG-kurva men den visade ingen aktivitet förrän den togs av en kvart senare. Då kom en 1 ½ -minutsvärk och barnmorskan förstod att jovisst hade jag ont och visst var det värkar på gång. Glesa bara.
Nattpersonalen kom och den goaste barnmorskan Marie tog över oss. Vi hänvisades in på en en-sal där jag skulle få tillbringa natten. Men hon ville undersöka mej innan och det visade sig att jag var öppen till 4 cm. Hon log stort och sa att pappan får minsann stanna kvar över natten han också, här kan det bli barn inatt.
Istället fick vi packa ihop våra saker och gå till en två-manssal. Vi gjorde oss hemmastadda och slog på tv4 där Farmen visades. Jag åt en banan, fick morfinspruta i benet, en infart i handen, en värmedyna i svanken och ett "godnatt hoppas du kan sova annars så föder vi barn inatt".
Jag kunde naturligtvis inte sova, helt uppspelt som jag var. Vi släckte för natten vid 22:30-tiden men när jag fortfarande inte hade somnat och kände att något var lustigt i magen ringde jag på klockan strax före midnatt. Barnmorskan kom in och ville göra ett CTG igen och när hon kom in med maskinen och jag vände över mej till ryggläge gick vattnet. Kurvan togs och allt visade bra värden så det var bara att plocka ihop våra saker och ännu en gång gå till ett annat rum. Denna gång en förlossningssal! OJ så mäktigt. DET BLIR BARN INATT! Helt euforiska och lyriska traskade vi in där 00:40 och jag minns att jag kände att det här är hur lugnt som helst, visst har jag lite ont men jag känner ändå att jag är rätt så cool i läget. Det är väl ingenting att ha lite värkar..
Men det drog snart igång och värkarna blev värre och värre. Lustgasen användes och även en EDA las vid 02:30. Jag sög i mej allt jag kunde i masken innan EDA:n gav effekt, det tog ungefär en halvtimme. Då slog den till ordentligt och gud så skönt. Himmelriket. Både pappa och jag somnade till där en stund medan vi väntade på att jag skulle öppna mej de sista centimeterna. Vi lyssnade på musik och din pappa hängde över sängens sidogavel. Vi höll varandra i händerna och pussades. Det var så fint, så lugnt och så mäktigt. Snart skulle vår lilla son, DU, komma till världen. Åh som vi längtade efter att få höra din stämma!
Efter ett tag får jag reda på att jag är fullt öppen och när krystvärkarna äntligen kommer krystar jag för fullt. En halvtimme senare känner jag en enorm smärta nertill och sekunderna senare föds du och vi får höra dej gny lite grann. Du skrek inte. Barnmorskan sa att du var otroligt fin och välskapt och både jag och din pappa grät massor! Äntligen hade du kommit! Äntligen hade vi blivit föräldrar! Jag hade blivit mamma! Min största dröm i livet hade äntligen blivit sann! Din pappa gick runt sängen och klippte av navelsträngen och så lyftes du upp på mitt bröst och jag fick se dej för första gången! Tårarna sprutade och jag höll om dej. Du var inte alls blodig eller slemmig utan mjuk, len och alldeles rosa i hyn. Så underbart vacker! Låten som spelades när du föddes lade pappa på minnet. Det var Bruno Mars - Looked out of heaven. Mycket fin och speciell.
Länge låg vi med dej på bröstet, pappa tog bilder och vi pillade på dej, förundrades över hur liten du var, hur små fingrar du hade, små tånaglar, dina bruna fjun på huvudet och dina blå ögon. Som vi var glada! Som vi grät av lycka! Jag kan inte beskriva den känslan fullt ut, den var bara helt magisk älskade Truls!
När vi ett par dagar senare kom hem var det läskigt men samtidigt självklart. Du var en del av oss nu och vi gick på rosa moln i ett par dagar!
2 ½ månad har som sagt gått och jag är inget annat än underbart lycklig över att få vara din mamma. Att få vakna varje morgon av att du gnyr i din vagga och meddelar din existens. När jag lägger dej mot mitt bröst och du suger i dej bröstmjölken tittar vi varandra djupt in i ögonen. Du slår med armen mot bröstet, du ler mitt i alltihop så mjölken rinner ur munnen på dej, du sparkar med benen och ger ifrån dej välbehagsljud när du äter. Du är så fin Truls. Du är så välskapt och perfekt! Jag kan inte se nog på dej. Din pappa fäller tårar många gånger när han ser oss tillsammans för han tycker vi har ett sådant fint band du och jag. Tårarna trillar över hur fin hans son är! På mej också, jag kan sitta och gråta när jag smeker det lilla hår du har på huvudet, smeker dej över kinderna eller ser på dej när du ligger och sover sådär fridfullt. Du ligger helst på sidan och vill gosa in dej i en spyduk. Den måste vara där. Babynestet som jag sydde till dej sover du i varje natt i vaggan, du gillar närhet. Många nätter efter amningen ligger jag och håller min arm över till dej och du ligger och pillar på mina fingrar, griper tag eller bara vill ligga nära armen. Inatt fick du ligga kvar mellan oss. Du vände dej emot mej och så kröp jag tätt intill dej så vi låg näsa mot näsa. Jag låg med mina läppar mot din panna och sög in din bebislukt. Åh vad jag gillar att ligga så nära dej. Du är en redig närhetsgris du också.
I förrgår kom första skrattet! Helt galet vad det värmde i hjärtat på mej! Både pappa och jag fick höra det igår. Jag kan bara ana hur det kommer kännas och hur stolt jag kommer bli över alla dina framsteg under åren. Bara det att få höra dej säga m a m m a.
Älskade sonen min. Älskade barn. Åh vad vi älskar dej!
/ Din mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar