Jag har foten på gasen. Tänker för mycket. Upp. Ner. På. Av. Rastlös.
Frank
är den i vårt förhållande som ser det verkliga i saker och ting. Han
får mej många gånger i rätt spår och kan lyfta ur mej ur mina ledsamma
tanketräsk. Vänder negativt till positivt. Se lösningar - ja så typiskt
män - hur löser vi det här..?
Han har foten på bromsen. Jämn. Stabil. Obotlig (ibland jävlig jobbig) optimist. Realist. Lugn.
Man ska ju komplettera varandras egenskaper sägs det och tillsammans når vi en mittimellanfart.
Sen
är ju vår humor av det bästa slaget. Såklart. Förutom att han var
råsnygg på vår första dejt (helg) så föll jag dessutom pladask för hans
humor och sinne. Han är som jag, har lätt att vrida på en extra växel så
det spårar ur. Vi kan många gånger knäcka totalt och skratta tills
magmusklerna vrider sig i plågor.
Även i de svåra stunderna bryter han smärtan eller oron med sin humor. Jag kan inget annat än att älska den där norrmannen!
Kjaerlighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar