Äntligen får jag vara med

Förutom att jag fortfarande är väldigt trött så tycker jag att det går som en dans det här med att vara på smällen. Okej, svanken klagar efter en halv/en dags arbete, men det är hanterligt. Jag måste säga att jag känner mej helt annorlunda i mitt mående av att vara gravid och inte vara gravid. I mitt huvud menar jag. Det har varit så mycket energi som har gått åt fel håll. Fel fokuserande. Jag har dragit mej undan, dagen kunde förstöras av att jag mötte en gnyende bebis på Kvantum, speciellt under de där två veckorna mellan avslutad behandling och väntan på att se om det gick eller inte. Överallt fanns det saker och ting som påverkade mej. Att vilja ha barn och att gå under behandling påverkade min vardag. Till något negativt.

Jag har haft ett bryt sedan det tog sig. Ett. Jag tjöt för att det gick upp för mej att jag ska bli mamma och för att jag jag rädd att jag inte kommer fixa detta och lite såntdär gott och blandat. F var mest förvånad över att det tagit så långt tid innan brytet kom, tidigare har det ju varit en eller flera gånger i veckan. Jaha liksom, nu igen. Det har varit bryt över att jag varit pumpad med hormoner ( ja man får faktiskt skylla på de satans pillrena när man går under behandling ) och att jag har haft sån ångest inför att det inte ska lyckas eller över att någon i min närhet blivit gravid. Varför inte vi? Jag har legat och bölat vid läggdags för att jag inte har kunnat komma till ro med tankarna. Jag har legat vaken om nätterna och ångesten har suttit i halsen på mej, jag har väckt en trött F som vänt sig om och krupit intill i skedposition. Det var som om tankarna skenade iväg likt en skrämd hästapolle där självaste jag hängde fast med stöveln i ena stigbygeln.

Men nu när vi har lyckats så har det gått vänt. Hästapollen skrittar lite lätt och jag håller i tyglarna. När vi igår var på sjukhuset så kändes det inte alls som att det var kört innan vi såg pysen. Jag var mest glad över att få se den igen. Jag har fått ett sådant lugn sedan det positiva beskedet i början av maj. Som att vända på en hand. Sedan har oron funnits där under tiden. Tänk om har fladdrat omkring många gånger i mitt huvud för att inte tala om paniken som uppstod när jag fick blödningen i Norge. Fy fan vad det var som ett slag i ansiktet. Då hade vi kommit över den där 12-veckorsgränsen och vi kände på oss att det skulle gå bra. Efter vecka 12 är man ju säker. Kul.
Så naiv man kan vara! Så dum i huvudet vi kände oss.
Dem 5-6 timmarna som gick innan vi fick veta om fostret fortfarande levde var hemska. Och att sitta på en stol i en korridor, som skulle motsvara ett väntrum, i över 1 timme och plågas av ovissheten medan det kom och gick kvinnor med jättekulor eller glada nyförlösta föräldrar med nykläckt bebis i vagn eller likn är terror. Fan det är grymt att alla ska samlas på samma ställe! Det borde skötas snyggare. De som fått missfall/misstänkt missfall borde inte behöva sitta bredvid gnyende bebisar eller jättemagar.
Lättnaden som uppstod när läkaren sa att hon såg hjärtaktivitet går inte att beskriva. Allt släppte, jag grät, F grät, läkarna blev otroligt rörda. Sjukt overkligt!

Låt nu resten av graviditeten gå så fint som det har gjort senaste veckorna. Jag mår äntligen väldigt bra kring det här med bebisar och barn. Jag har haft det som dröm och otänkbar verklighet i så många år. Äntligen är vi där och jag njuter av varje sekund som gravid. Jag känner mej harmonisk och lugn. Glad och tacksam.
Igår gick jag med stolta steg in på Kappahl och satte kurs mot bebisavdelningen och Newbie-serien som jag så många gånger har slängt ett suktande öga på. Jag gick där med tajt linne och den putande magen syntes väl. Äntligen hör jag hemma här, tänkte jag. Äntligen får jag vara med. En mamma med bebis log mot mej när jag klämde och kände på de små pyttisarna. Jag blev jätteglad och log tillbaka. Jag plockade ut ett par vita byxor och grå/vit body med fjädrar på. Plaggen som jag hade bestämt att jag skulle få köpa om det går bra på ultraljudet.

Lyckan som uppstod när jag kom till kassan och betalade de första bebiskläderna till v å r t barn... ♥