Ny vecka. Igen.

Så var det måndag igen. Går in i nittonde graviditetsveckan. Jag är arton veckor gången. 18+0. Men varför känner jag ingenting i magen?! Jag läser om andras fladder och buffar men jag känner ingenting trots att jag har fått veta att moderkakan ligger i bakvägg och att det kan kännas lättare då. Kom igen kotten - kicka te morsan någongång!

Nu är det nog ingen tvekan längre, jag har inte schmovsat i mej godis och chips hela sommaren utan det ligger faktiskt ett litet barn där inne. Jag visade en arbetskamrat magen idag och hon blev riktigt förvånad över att det syntes så tydligt nu. De pluffsiga arbetströjorna döljer ordentligt bra.

Jag mår så himla bra i graviditeten. Det enda som jag kan gnälla över, om vi nu ska till och göra en sådan sak också, så är det att jag känner att det drar i magen och gör ont i ryggslutet efter att jag har jobbat en hel dag. Det märks att kroppen förändras.
Annars så mår jag prima måste jag säga. Någon enstaka gång kan jag få lätt illamående men oftast beror det på att jag inte har ätit på ett tag. Jag känner mej fin i min putande mage. Stolt. Sover ibland som skit och ibland som en klubbad säl. Bunkrar upp med kuddar runtom mej i sängen för att försöka hitta en skön ställning.
Tröttheten sitter i än. Kvällstrött har jag alltid varig men detta liknar ingenting. Jag känner mej gladare och jag har ett inre lugn nu när jag inte behöver känna oro, ångest, rädsla, avundsjuka inför hormonbehandlingarna och andra gravida. Jag har ända sedan jag blev gravid varit harmonisk när det gäller att möta något gravid på stan eller mamma med småtting på armen. Det har känts som ett slag i magen tidigare och jag har blivit jätteledsen och arg. Men det är borta nu. Jag har tillochmed lett mot en kvinna med gravidmage. Hon tittade lite underligt på mej men log tillbaka. Det är så otroligt skönt att ha den känsla i kroppen. Det lugnet. Att slippa gå omkring och "vänta" på att snart kommer det, snart kommer jag se en glad gravid eller nybliven mamma med vagn. Snart får jag höra skriket från lilla knyttet.

Jag känner mej harmonisk och det säger F också. Vi pratade om det senast igår. Han sa att det är så skönt att slippa se på mej att jag mår dåligt, att jag inte drar mej undan längre och vill vara ifred, att jag inte far illa när vi möter bebisar/gravida. Att lugnet nu har kommit. Det är så skönt att må bra och få njuta av det här med min älskade man. Det är ju första och sista gången så jag får passa på att njuta extra mycket!

Å jag tror det är en pojk.