Inför morgondagen

Imorgon bitti har jag tid för mitt första barnmorskebesök. Det blir provtagningar, vägning antar jag och mäta magen. Spännande!! Ser jättemycket fram emot det!

Efteråt har jag läkartid med min läkare som följde och planerade med våra två sista behandlingar. Jag hoppas att hon kan ge mej fortsatt sjukskrivning, jag och F tog en kvällsrunda ikväll och jag bet ihop rätt bra på hemvägen. Att jobba som tidigare finns inte på kartan och jag hoppas läkaren kan se det också.

Kisseröret är framlagt och jag är laddad inför morgondagen!

Rockbebis

Kotten gillar musik. Det som går hem är Volbeat och Takida. En rockbebis minsann.
Igår kväll när jag lade mej gjorde den riktigt stora moves. Innan har det mest buffat nertill under naveln men igår började det på högra sidan av naveln fast mer åt revbenen för att flytta sig till andra sidan. Rörelserna är då mer släpande eller vad man ska säga. Man märker att den flyttar sig å inte bara en kick rakt ut. Lille vän.

Den bittra barnmorskan på ultraljudsmottagningen

Ja vad hände med det?

Jo jag skrev ju ett brev till Kvinnoklinikens chef och jag tror hon ringde upp direkt efter att hon hade läst det. Först hade jag inte möjlighet att svara men hon talade in ett långt meddelande och bad så hemskt mycket om ursäkt å Kvinnoklinikens vägnar. Hon ville gärna prata med mej och lovade att ringa tillbaka snarast igen. Lite senare på dagen ringde hon och vi pratade länge. Jag berättade precis som vi hade upplevt det och menade på att så får det inte gå till. Man kan inte bemöta sina patienter på ett sådant otrevligt sätt. Hon beklagade händelserna och bad åter igen om ursäkt och tyckte att det var otroligt pinsamt för verksamhetens skull. Hon försvarade inte kollegan men sa att hon har förstått att hon kan agera lite så i stressade situationer. Jag stod på mej och menade på att det ska inte patienterna få lida utav.
Chefen tröstade mej med att kvinnan inte jobbar på förlossningen. Hon var väldigt angelägen att ta tag i detta och frågade mej om det var okej om hon visade kvinnan mitt brev. Det var min önskan, något som jag även skrev ner, att kvinnan ska få reda på hur hon uppfattas utifrån och att hon får läsa mina ord. Chefen tackade för att jag var modig nog att ta tag i det. Hon hade inte tidigare klagomål på denna kvinna men menade på att det kanske finns fler som uppfattat henne sätt som oproffsigt.

Någon vecka senare ringde hon upp mej och berättade att hon hade visat brevet för barnmorskan och pratat igenom det. Barnmorskan hade gett sin version utav det och de hade även pratat med läkaren ( som gjorde den sista undersökningen på mej ) vilken höll med om att situationen var lite besvärlig eftersom barnet låg ogynnsamt till i livmodern. Jo ja jag vet sa jag men det hör liksom inte till det stora hela. Hennes bemötande började redan långt innan hon hade problem med att se hjärtats delar.

Chefen sa att barnmorskan hade tagit det till sig och hade pratat mycket om det efteråt plus att de hade tagit upp mitt fall på något gemensamt möte där det hade diskuterats. Hon sa att hon inte kunde göra så mycket mer och det är inget jag heller begär. Min önskan var att hon skulle få reda på hur hon uppfattas utifrån och att hon får en tankeställare på hur hon arbetar och bemöter sina patienter.

Jag hade i samma veva fått kallelsen till ultraljudet i vecka 32 och passade på att fråga chefen om hon kunde se i datorn vem som vi kommer få gå till. Det var till en annan barnmorskan. Skönt.

Vecka 25 ( 24+4 )

Här är vi. Jag och han. Blivande mamman och parveln. 

24+4 idag och jag läser i mina appar att bebisen är ca 30 cm från hjässa till häl. Redan tänker jag och ser för mej hur den ligger där som en linjal på skolbänken! Dock lite rundare, den väger ca 600 gram. Den börjar nu fylla ut livmodern och är välproportionerad med tunn och ömtålig hud. Hjärnan växer snabbt och finger- och fotavtryck utvecklas. Den kan knyta sina händer och ta tag i fötterna. Fränt. Kom igen lillen - situps. Bebisen har en egen rytm i magen och sover och är vaken om vartannat. Navelsträngen är tjock och elastisk. Den reagerar på ljud och hör mammans hjärtslag, ton och rytm. Det kommer den bära med sig när den är född.

Jag har nu gått 61,6 % av graviditeten och det är 107 dagar kvar till BF. I 173 dagar har jag varit gravid och det är rätt overkligt att det har gått så lång tid sedan vi fick svar på att den fjärde behandlingen lyckades. Galet.

Jag känner av parveln varje dag, det ser lite olika ut måste jag säga. Ibland kan den vara väldigt aktiv på dagen för att nästa dag inte visa sig förrän framåt kvällskanten då det blivit lite lugnare och vi ligger i soffan. ❤

Från blivande storasyster till bebisen

Direkt när lilla S kom hem från dagis ropade hon på mej! 

- "Var är du M? Jag har en present till din bebis!"

Ett inslaget paket kom hon springande med och det var en kudde som hon har sytt. 

-"Den ska bebisen sova på sa hon. Men den får inte dregla på den!" 

Jättefint av henne och jag blev jätteglad! Tänk att hon har suttit på dagis och tänkt på den lilla bebisen som ju måste ha en kudde i sängen. Lilla snutta! Storasyster!

Försäkringar

Igår hade vi en kvinna från Trygg Hansa hos oss som gav information kring försäkringar. Vi har just nu allt på If, ja förutom bilarna och F´s barn. Barnen ligger just på Trygg Hansa och de är ju kända för att vara de bästa just med personförsäkringar.

För mej är det grekiska just med försäkringar och jag ser det bara som att alla vill lura på en en massa dravvel. Just därför ville jag att hon skulle komma hit ( hon ringde och erbjöd sig att göra det ) just för att berätta och jämföra med det vi har idag.

Jag har skaffat en gravidförsäkring genom If - SnartMamma. Den går sedan automatisk över till en barnförsäkring när barnet är fött och det var väl egentligen där som vi började fundera på hur vi ville ha det och vad som ingick och inte. Kvinnan var intressant att lyssna på och som vi trodde så är just barnförsäkringen mycket mycket bättre på Trygg Hansa. Jag ansökte om en gravidförsäkring där också, de är ju gratis så att ha två kvittar. Sedan när barnet är fött får vi ringa och ansöka om en barnförsäkring och då tackar vi samtidigt nej till If barnförsäkring.

Jag och F har livförsäkring och olycksfallförsäkring på If i dagsläget men kvinnan berättade att just olycksfallförsäkringen saknade sjukdomsskydd vilket vi ville ha så för en hundring extra i månaden ligger vi nu på Trygg Hansa istället och det ingår bra mycket mer skydd. Vi behåller däremot liv eftersom den var både billigare och bättre på If.
Som sagt jag tycker detta är grekiska men det är bra att re ut det emellanåt och jämföra för oftast har man ingen susning om vad som ingår och rätt som det är står man där ( peppar peppar ta i trä ) och hoppsan Kerstin nä men det täckte inte.
Man ska ju inte utgå från att man drabbas av någon hemsk sjukdom i livet men att ha en försäkring som täcker det känns som en enormt bra trygghet. Trygghet för den som drabbas och de runt omkring den drabbade. Pengar är inte allt, livet går före men får man välja med att vara sjuk och ha cash på kontot eller vara sjuk och inte ha en spänn så är valet rätt enkelt.

Plättlätt. 

Vattengymnastiken

Godmorgon sköna läsare!

Här ligger jag i sängen och äter Maoam-kolor. Mmm. Jag har inte haft något speciellt godissug under graviditeten som jag annars brukar ha. Tidigare kunde jag äta godis varje dag! Men igår - igår kväll fick jag en sån där dunderlust på godis och åkte och handlade illa kvickt. Hem och hälla opp i skålen, äta ett par bitar sen var det stopp. Det räckte. Jag förvånas över mej själv!
Att jag nu dagen efter har godis kvar tillhör inte vanligheten!

Vattengymnastiken för gravida igår var toppen. Den var på sjukhusets rehab och vi var fyra havande bruttor som plaskade runt i bassängen. Riktigt skönt med uppvärmt vatten! Ca 35 minuter pågick passet med diverse övningar och sedan väntade 20 min till avslappning. Vi låg med flytkudde runt nacken och flytkorv under knäna och guppade omkring. Kvinnan som ledde oss satte på en avslappningsskiva med mental träning inför det som komma ska. Vi följde instruktionerna och la händerna på magen när rösten bad oss att göra det. Rösten pratade mycket om förlossningen och poängterade om och om igen vikten av andningen, att släppa kontrollen och följa med i sammandragningarna. Att inte jobba emot utan låta sig hänga med i smärtvågorna. Med händerna på magen samtidigt som vi lyssnade på hennes lugna röst så kickade bebisen flertalet gånger. Det var en häftig upplevelse!

Det var riktigt skönt att genomgå och jag kommer fortsätta med det varje onsdag framöver.

Barn och vatten

Jag mår bättre och bättre. Det var skönt att reda ut lite saker med psykologen igår. Det var skönt att prata med F på kvällen. Jag vet var han står och han vet var jag står men det är ändå skönt att prata om vår resa och vår framtid. Vi vet vad vi vill och vi har kämpat för att komma dit. Ingen utav oss har varit med om en sådan här resa tidigare. Det är nytt för oss båda och det har stärkt oss som personer och som par.
Om 1 ½ vecka är det ett nytt möte inbokat med psykologen. Hon ville att även F skulle följa med då och det var helt okej för honom.

Om mindre än en timme ska jag vara färdig och ombytt för min första vattengymnastik på sjukhusets rehab. Det ska bli spännande att se hur det är. Igår var vi i stadens simhall med barnen, vi startade med det för ett par veckor sedan för att barnen ska ha ytterligare en veckoaktivitet. Det är ju träningar på annat håll också men kul att göra något som familj. Det var himla mycket barn i bassängen och jag var lite rädd att någon skulle råka sparka mej i magen så jag satte mej i en vilostol en tag. Det var en och annan familj med småbebisar där och jag såg för mej vår utökade familj nästa år. Vi kommer hänga i simhallen många gånger eftersom det är cykelavstånd dit och det är en bra sak för barnen. De lär sig få respekt för vattnet och vågar mer och mer. Igår började bonussonen leka med en kille direkt när vi kom dit och de skuttade runt på madrasser och hoppade från kanten så de kom under vattnet om och om igen. För ett halvår sedan var han mer försiktig utav sig. Råkade han komma under vattnet eller om madrassen svajjade lite så blev han rädd. Efter simskolan så är han en hal fisk som är överallt och ingenstans. Bra! Man ska veta sina begränsningar och simkunskaper men ändå våga och lita på sin kropp. Att vi åker varje barnvecko-tisdag till simhallen gör dem bara gott!

Vattengympa var det. Bäst att packa väskan. Muffen rakade jag igår. Än så länge är det inga problem men jag kan se svårigheterna som kommer senare. F är redan inbokad som rakmästare.. ha ha..

Hos psykologen

Jo.

Jo det kändes bra. Det kändes som att jag kan visa vem jag är. Att jag kan få gehör för mina snurriga tankar och funderingar som skapar ångest och som gör att jag mår dåligt emellanåt. Hon frågade hur jag har mått senaste dagarna och jag fick fylla i en blankett med frågor kring just de tre dagarnas välbefinnande. Jag hade bra svar på frågorna, jag mår ju bra nu. Jag känner mej inte alls ångestfylld eller nedstämd. Det går verkligen upp och ner. Det är så jag fungerar. Det spinner för långt i hjärnan och att jag nu har varit hemma i två veckor har gjort super för mitt mående. Jag har haft/har tid till att vända mej själv och få vara lite egoistisk. Slippa tänka på gamla och sjuka människor, slippa oroa mej för att det ska hända något på jobbet. Kunna lägga det åt sidan helt och fokusera på vad vi har skapat och vad vi går igenom. Vad vi vill och vad vi har lyckats med! VI!

Psykologen verkade bra, hon gav mej ett par olika tips på hur jag kan försöka hantera situationen när tankarna spinner loss. Att fokusera på något annat var det ena vilket kan vara nog så svårt när man bara har lust att dra täcket över huvudet och sova hela dagen. Men hon förklarade att jag ska göra en lista nu innan jag mår dåligt och ha den som backup och välja utifrån när jag känner att jag mår dåligt.
Ett annat tips var att fylla hjärnan med massa annat. Proppa den full med andra tankar. Lät helt psykiskt sjukt när hon förklarade men idén gick ut på att hjärnan är bara mottaglig för viss mängd av information. När jag mår dåligt och kommer in på fel spår kan jag försöka att bryta det genom att tänka högt i mitt huvud allt som jag gör. Varenda detalj. Nu går jag in i köket, jag öppnar skåpet, tar ner ett glas, går till kylskåpet, tar fram juicen, fyller glaset..

Jag skrattade när hon berättade. Det låter helt sjukt. Men någonstans är jag villig att testa. Om inte annat så kanske jag brister ut i gapskratt när jag står i köket och river i skåpen.. Ett skratt gör ju att man mår lite bättre..

Till viss del flummigt men till viss del logiskt. Helt klart.

Jag har fått två tider till och så ska vi känna av hur pass ofta jag behöver kontakten. Hon sa att hon kan följa mej resterande tid av graviditeten och en bit efter att barnet har fötts också. Det känns skönt.

Jag vill må bra. Jag ska må bra. Men att ha mått så pass dåligt under en lång tid ( jag fick min diagnos 2006 ) eftersom jag har sett för mej ett obarnlöst liv och att vi nu befinner oss i en graviditet så är det svårtacklat. Något som vi har kämpat för finns hos oss inom en snar framtid! Jag njuter och jag är otroligt lycklig av det men kan ändå inte släppa tidigare oro och ångest. Det följer nog med mej ända tills vi har lilla kotten hos oss. Då som först är vi i mål!

Hur börjar man?

Jag vaknade inatt vid 04, kissade och åt en fralla. Nattmat sitter rätt så fint faktiskt. Somnade om och hajjade nog inte ens till när F och barnen åkte till skola/dagis/jobb. Trött tjej.
Snart ska jag gå till vårdcentralen och träffa psykologen. Jag känner mej lite pirrig. Öppna sig för en främmande person.

Hur börjar man?

Present till kotten

Var på stan idag och fikade med en vän som jag inte har träffat på ett tag. Hon överraskade mej med en present och gratulerade oss. En jättefin body från Villervalla och ett mjukdjur med skallra i. Superfint och jag blev jätteglad för det!
Även hon sa att jag var liten om magen och förvånades över att jag hade kommit så pass långt. Jag har ingen aning, detta är första gången för mej skrattade jag. De flesta som kommenterar magen säger just samma sak men det beror väl helt enkelt på att livmodern ligger bakåt och att kotten ligger så pass nära ryggen. Mej gör det ingenting.. jag inbillar mej att jag inte kommer bli så stor och att jag då förhoppningsvis klarar mej utan bristningar. Eller Tigerränder som Mia Skäringer kallar dem.. Sen är det såklart ingen garanti, man kan få bristningar av liten mage också eftersom det har med hormoner att göra.. men jag inbillar mej som sagt.

Det börjar gå upp mer och mer nu. Vi tog oss en runda i affärerna efter fikat och jisses så pluttiga och fina kläder det finns! Hujedamej!

Vecka 25 ( 24+0 )

Vecka 24 är fullgjord och vi går in i vecka 25. 16 veckor kvarstår och hua det går fort nu. Har inatt sovit riktigt bra! Kors i taket! Mannen däremot hade sovit som en skit eftersom jag snarkar värre än vanligt. Tror det har med mina slemhinnor i snoken att göra, jag har börjat ta nässpray innan läggdags för då tjockar det på sig.

Magen växer och det känns ordentligt, växtvärken finns där och det stramar i sidorna och som ett brett band nere under naveln. Naveln börjar se lite rolig ut eftersom jag har haft navelpiercing. Än har den inte ploppat ut men den ser ut som en kattröv - helt klart. Kotten bökar omkring och att få känna den varje dag gör mej otroligt lugn. Innan tog oron över när man inte visste men nu kommunicerar han ju med oss. Bra!

Annars rullar det på som sagt. Hösten har kommit för att stanna och igår slipade F kottens vagga. Tanken är att jag ska inhandla färg i veckan och börja måla den. Snart får vi ta tag i kottens rum också. Längtar!

Dagarna rullar på

och jag känner att det har gjort och gör gott för mej att ta det lugnt hemma. Jag promenerar några dagar i veckan och absolut får jag ont utav det, jag kan inte gå långa sträckor men jag gör det för att jag vill hålla igång. Eftersom jag är hemma kvittar det om jag haltar med arslet efteråt eller inte sover så skönt natten efter, jag vet att jag inte har ett slitigt arbete att gå till dagen efter. 

Igår var jag på tjejmiddag med mina arbetskamrater. Vi hade en jättetrevlig kväll tillsammans och fick många klapp på magen. Den är så liten har jag fått höra men jag älskar varje millimeter av den. Älskar innehållet något enormt. Att få känna vårt barn många, många gånger om dagen är det bästa som finns. F kände massor med sparkar idag när vi låg i soffan och slöade. Kärlek!

På tisdag ska jag träffa psykologen för första gången. Hon ringde i fredags och vi bokade in ett möte. Det känns väldigt bra.

Rörelser utanpå magen!

Ikväll när jag låg och vilade i sängen startade jag Spotify i mobilen och la den på magen. Låten var den som jag och F hade i kyrkan på vårt bröllop - Du är allt.
Parveln började kicka direkt och fick in ena starka sparkar att hela Iphonen gungade!
Jag gick ner till F som låg i soffan för att visa honom men då var bebisen lugn. F bytte till en gammal discodänga och direkt började kickningarna igen. Både F och jag kunde se sparkarna utanpå! Läckert!!

Detta blir bara roligare och roligare..
Måste visa storasyskonen när de kommer imorgon!

Biblioteket

Var idag på Biblioteket och lånade Att vänta och föda barn och Föda utan rädsla. Känns lite tidigt kanske men eftersom jag har skaplig förnekelse över att det ska pressas ut ett barn genom muffen på mej så vore det ju inte fel att läsa på hur det kan komma att ske.

Eller så skrämmer det skiten ur mej efter ett par sidor..

Andra brevet till mitt barn

Till mitt älskade lilla barn!

Det var den 16 auguti 2012 som du för första gången visade att du fanns där inne. Jag låg på sidan och kände två små men ganska tydliga buffningar på ena sidan naveln. Jag var så säker - det var du! I flera veckor hade jag legat och väntat på att få känna dej men inte då. Varje kväll som jag gick och lade mej låg jag blixt stilla och vågade knappt andas. Men inte ville du ge dej till känna.

Så fantastiskt skönt och glädjande att äntligen få känna dej där inne. Jag kunde inte bärga mej inför nästa känning och varje gång det kom en liten buff fick jag tårar i ögonen. Ett bevis på att du mådde bra!
Pappa kände inte förrän några veckor senare men när han äntligen kunde känna blev han riktigt glad och ligger länge i soffan på kvällarna med handen på magen. Många gånger vill du busa med honom för när jag känner att du sparkar lägger jag pappas hand på magen men då slutar du sparka.

Älskade lilla vän vad vi väntar på dej. Mamma, pappa och dina två storasyskon. Alla pratar vi ofta om dej och undrar hur du ser ut. Kommer du vara lika mamma eller pappa. På de tidigare ultraljuden skuttade du omkring i magen hej vilt och pappa skrattade och sa att det är en liten M i magen, för jag ligger aldrig still. Din mage var stor så vi skojjade att du har fått pappas mage. Vi har försökt få reda på vilken kön du har men har inte lyckats få det bekräftat eftersom du ligger lite snett i magen. Plus att du har benen i kors, kanske vill du dölja det till du får träffa oss på riktigt! Hur eller hur så älskar vi dej redan och vi har både ett flick- och pojknamn till dej.

Dina storasyskon, N och S, klappar ofta på magen och pratar med dej. Varje kväll som de ska gå och lägga sig får du en öm kram och smekningar av dem. De pussar dej godnatt och säger att de väntar på dej. Storasyster berättar att du ska få sova i hennes rum, i hennes säng men bara om du inte skriker för då åker du upp på ditt rum igen.

Må nu så gott där inne så hoppas vi att den resterande tiden går fort. Vi vill träffa dej lilla älskling!

/ Mamma

Morgondrink i magen

Godmorgon!

Har just druckit upp min FitLine-morgondrink och äter nu lite frukost. Det går bättre och bättre med drinken. När jag hade konstant illamående i början av graviditeten tog jag den inte alls på flera veckor. Sedan började jag försiktigt men kräktes upp den. Hoppade över ett tag till men startade igen med halva doseringen. Jo visst mådde jag illa vissa dagar men jag behöll den.
Då och då känner jag en obehaglig känsla i halsen men den går ner. Jag vill dricka den för både min och min bebis skull.
Kvällsdrinken är tunnare och smakar som saft så den går ner som ett smäck. Till och med F dricker den om kvällarna. Bra där mannen!

Idag hade jag bokat akupunktur men kvinnan är fortfarande sjuk fick jag veta igår. Min barnmorska som ringde och meddelade det frågade om psykologen hade hört av sig till mej. Det har hon inte och hon blev förvånad över det. Jaja.. det kommer väl. Vore fint att ha den kontakten tycker jag..

Ryggen och bäckenet gör ont. Jag sover inte vidare bra utan ligger och bökar nätterna igenom. Inte undra på att man är trött som hundan på dagarna.

Sakta men säkert..

Jo visst suger det i handla-till-bebis-tarmen. Jag vill såklart gå omkring i affärer och kika på det som vi kan behöva om ett par månader. Det börjar släppa lite det där med att VI FÅR INTE.. För vem får vi inte? För oss själva såklart. Men hallå M och F - det är f y r a månader kvar till bebisen finns i huset. Varför vara så jäkla hårda mot sig själva? Bebisen mår bra och nu är det så pass stabilt att det borde gå vägen!

Slappna av för fan! ;)

På Facebook finns det olika loppissidor från min stad. Där köpte jag bland annat lite mammakläder och mitt bäckenbälte. När jag kikade idag hittade jag en tjej som lagt ut bebiskläder i strl 56. Kläder som hon sa inte hade använts mer än ett par gånger vardera. Jag la ett bud och åkte och hämtade dem. 7 bodys och 3 byxor i fint skick. 

Sakta men säkert så skapar vi bebis-bo..

Dagens höjdpunkt

Knak - knak - knak

låter det när jag går. Vid varje höger fotsteg knäpper det till i bäckenet. Läskigt ljud. Att gå utan bälte känns läskigt, det är mer stabilitet med.
När jag igår var på jobbet för att lämna sjukintyg till chefen fick jag goda ord från mina arbetskamrater. De var glada för min skull att jag ska få vara hemma lite och ta det lugnt. De har sett på mej att jag har haft det kämpigt, dels med bäckenet men också rent psykiskt. Skönt att ha deras ord i ryggen.

Idag har jag inget bestämt på schemat. En promenad blir det i alla fall. 2 kilometer har jag ju klarat innan och jag vill helst hålla fast i det trots att jag får ont utav det efteråt. Men nu har jag ju chans att ta det lugnt resten av dagen! Bara för att jag har foglossning och är sjukskriven kan jag ju inte sitta/ligga hemma i soffan hela dagarna. Det gör ju ont vare sig jag går, står eller ligger så bättre att hålla igång lite tänker jag..

Vecka 24 ( 23+1 )

Jag ordnade med en bild själv. Det gick alldeles utmärkt. 117 dagar kvar idag. 117 av 280 dagar. Det går snart ner till tvåsiffrigt. Häftigt som tusan. Vågen visar + 6,1 kilo sedan graviditetstestet i maj.

Instabil röv

Bäckensmärtan blir bara värre och värre. Den känns mestadels men märks tydligare när jag jobbar för att inte tala om smärtan som kommer e f t e r arbetetspasset. Nu ska jag inte göra ett gnällinlägg här men det gör ont när jag sitter, ligger och står. Jag sover inte alls bra utan vaknar flera gånger per natt för att flytta om i sängen. Har flertalet kuddar som jag styr med och F den stackarn.. han flyttar snart ut i tält på gården...

Läkaren gjorde lite besiktningsprov på mitt bäcken och ben idag och kunde konstatera att foglossning är problemet. Hon hade full förståelse för att jag har ont. Jag går med bäckenbälte sedan ett par veckor tillbaka och det gör nästan till eller från. Jag ska få börja med vattengymnastik och ska gå på första akupunkturbehandlingen på torsdag. Egentligen var det redan idag men akupunktören var visst sjuk.

Så.

Helt sjukskriven i två veckor till att börja med. Har fått en läkartid innan den tiden går ut för att se över problemen då, läkaren sa att ibland blir det bättre men många gånger så sitter det kvar hela graviditeten. Grattis till mej.

Parveln mår då inte illa utav det. Den paddlar på så fint där inne så. Det är en fröjd att känna av den varje dag. Mestadels så kommer det när jag satt mej ner eller när jag går och lägger mej för natten. Den vaggas väl till sömns när jag är i farten. Känns som det kommer bli en en unge som får gungas i vagnen dagarna i ända för att den inte gillar när det är lugnt.

Jaha. Vad ska man hitta på i två veckor nu då?

Blivande storasyskon

Igår när jag smorde in tjockismagen med lotion innan läggdags kom jag på att fasen vi har ju inte fotat magen idag. Ett par gånger har det inträffat nu, att jag har kommit på det dagen efter eller så. Veckorna rullar på så det liksom glöms bort bara. Vi ska fota ikväll, det kommer en tjockisbild! :)

Kidsen är så underbart goa med magen. De säger ofta något i stil med: Åh M, magen har vuxit massor inatt! Varje kväll som kramar vi godnatt får jag först en kram och puss och sedan ska de ge bebisen likadant. Minstingen, tjejen, kramar om så omsorgsfullt så, smeker med handen över magen och säger godnatt lilla bebisen! Likaså när vi säger hej då när mammaveckan börjar.

De kommer få en bebis på varje ställe, vår är beräknad i januari medan deras mammas i februari. Det kommer bli mycket på en gång men vi är ju fyra vuxna i det här och vi får göra det bästa för att de stora ska få känna sig delaktiga och sedda såklart! Det kommer gå galant tror vi. De ser verkligen fram emot det här och jag vet inte hur många gånger som tjejen har dragit ut bebiskläderna som jag dels har köpt och dels har haft som liten bebis, lagt ut i soffan och berättat en historia om varje plagg, vikt ihop fint och lagt tillbaka i lådan igen. Gulle! 

Första arbetsdagen efter sjukfrånvaro

Om det kändes bra när jag efter en veckas sjukfrånvaro gick omkring kvällen före arbetsdag helt ångestfylld, ledsen och orolig?
Om det kändes bra när jag efter en natt med många uppvakningar och ond kropp går ur sängen kl 06 för att åka till jobbet?
Om det kändes bra när jag flera gånger låste in mej på toaletten för att böla en skvätt?

Imorgon bitti möter jag läkaren. Jag h o p p a s att jag får hjälp med detta nu. Jag orkar inte mer. Det har tagit stopp fullständigt.

Skogspromenad

Promenerade 2 km i förrgår. Utan bälte - mycket dumt.

Vilade igår. Promenerade samma runda idag. Med bälte.

Om det gör något skillnad? Njajo kanske men det känns ordentligt i högra delen av svanken och lite neråt skinkan.

Surt, jag som vill kanske inte träna hårt men åtminstone hålla kroppen i gång!

Det gick undan minsann!

Hur länge kan det vara sedan jag skickade in gravidpenningansökan? En vecka?

Fick svar idag: Beviljad hel gravidpenning from 16/11.

Skööönt!!

Planerna finns där

Även att vi inte har köpt något speciellt till bebisen än så vet vi ungefär vad vi är ute efter.
Vi vet vilken sorts vagn vi söker och vi har båda fastnat för Brio Happy. Att köpa en ny ligger inte i vårt intresse, en från Blocket med ett par år på nacken är vårt val. Den röda är ju bara för äckligt snygg!

Vi vet ungefär hur det tänkta barnrummet kommer att se ut. Det ska spacklas och målas väggar, läggas nytt golv och sättas in nya lister. Min gamla vagga som min farfar gjorde till mej när jag låg i magen står i vårt förråd redo att bli omhändertagen. Tanken är att slipa ner lacken och måla den vit. Jag/vi har en kärlek till det vita lantliga. Skötbordet som jag köpte för en 50-lapp ska bli lite pimpad också, målas vit och fixas till lite. Jag har plan på att bryta av det vita med färger på matta m.m. Det hade varit charmigt med en sänghimmel över vaggan/spjälsängen., vi får se. Någon vimpel hängandes i taket blir det också. Jag ska försöka få tag i lite kul tyg och sy lite sådant.

Är lite sugen på att göra en fondvägg. Jag hittade en bild på Google och tänkte att jag skulle sno lite inspiration från den. Jag gillar att det bryter av i mild ton.

Jodå. Planer finns ju. Helt klart. Men när det sätts igång med shoppandet vet vi inte. Vi pratade om det senast häromdagen, eniga om vår oförståelse för att vissa går loss helt i vecka 11-12 med att handla in grejer. Det känns helt absurt för oss. Sedan ska vi inte vänta tills jag ligger med kotten hängandes vid tuttarna på BB innan rummet är helt tipptopp men än känns det en bit bort att dra i sta me´t.

Osäkerheten kring detta shoppande hör samman med mina/våra känslor kring den ovisshet som har funnits kring bebisen. Vi hoppas att vi kan slappna av snart och verkligen njuta av detta. Jag vill så gärna kunna börja med rummet eller åka och storhandla i den stora gula affären. GÅ LOSS!

Ett babyproffsenbesök

När jag körde igenom Växjö igår passade jag på att plocka ut de andra två gratisboxarna, Apoteksgruppens och Babyproffsens. Lite mindre saker i den andra men jättebra att man får gratissaker, helt klart. Jag passade även på att ta mej ett varv i butiken för att kika på barnvagnarna. Herrejesus vilken samling vagnar det fanns. Alla möjliga märken och riktigt bra att kunna se och jämföra! Jag och F ska ta oss en tripp en annan dag tillsammans för att slå våra kloka ihop. Vi tänker inte köpa en ny vagn i butik utan kommer hålla oss till Blocket. Jag fastnade såklart för den tidigare favoriten Brio Happy! Så snygg, lätt och skön att hantera. Det får banne mej bli en sådan. Fyra fasta hjul. Den hade bra gung och det gillar jag, vill inte ha någon stel och hård vagn. Nu var ju detta årets modell såklart men det finns jättefina modeller på Blocket som bara har ett par år på nacken, det fungerar alldeles utmärkt. Att köpa en ny vagn för flera, flera tusen känns bara onödigt.

Å vad jag längtar till okt/nov när jag och mamma ska åka till Ullared och shoppa bebissaker. Även att jag inte vill börja redan nu med shoppandet så känns det bra att ha det halvt om halvt bestämt längre fram. Ju mer tiden går desto mer kommer det säkert kännas okej att börja bygga bebishem.

Barnmorskebesöket

Har sovit uselt inatt, dels haft ont och vridit och vänt på mej x antal gånger men även legat vaken i ett par timmar för att jag inte har hittat ro i kroppen.

Är just hemkommen från barnmorskan och har fått lite hjälp på traven där. Hon frågade hur jag hade det och direkt kände jag hur tårarna brann innanför ögonen. Jahapp tjut då.
Hon förstod att situationen var tung och vi tog ett problem i taget. Just med bäckensmärtorna tyckte hon att jag skulle börja med akupunktur och bokade in mej på det. Det var löpande sa hon, man börjar med två gånger per vecka och kanske sedan tunnar ut det till en gång per vecka. Skönt!

Hon skulle även ta tag i en samtalskontakt till mej. Antingen blir det kuratorn eller psykologen på KK. Känns bra! Jag behöver ventilera det inre.

Och så jobbet. Hon bokade in mej på läkartid nästa tisdag. Det fanns inga tider egentligen men hon överbokade mej tydligen. Det innebär att jag måste gå till jobbet måndag men det kanske är positivt i det hela. Då märks det hur det känns och fungerar det inte så har jag det som kött på benen.

Nu ska jag sova en stund igen. Jag är så trött så jag är yr och mår illa. I eftermiddag ska jag åka till min mamma 25 mil bort och vara där över natten, träffa familjen och lite så.

Vecka 23 ( 22+0 )

Ny vecka. Igen. Den tjugotredje i ordningen. Jag och kotten har hört samman i tjugotvå veckor. Den obligatoriska veckobilden kommer här..

Parveln sparkar mer och mer och det känns tydligare. Varje "första"-spark blir jag lika förvånad. Det känns helt klart underbart att känna bebisen där inne men samtidigt läskigt - det är någon därinne! Jag får lite Alien-känsla över det hela.. :)

F har känt den många många gånger och jag har försökt att barnen ska få känna de också men parveln har inte velat vara så sugen på det. Den vill nog vara lite hemlig än så länge.. Jag älskar min mage, jag klappar på den flera gånger om dagen och tänker hjälp vad lycklig jag är över att detta är min verklighet! Detta som jag har gått och längtat efter i flera, flera år! Nu är det sant! Det finns en liten parvel där inne. En pojk-parvel? Ja det tror jag ju, även att läkaren var velig. Jag kallar den för han och säger hans namn. Det är ju lille T.... ju.

Jag mår bra. Trots allt. Jag mår skit rent psykiskt och fysiskt men jag är otroligt glad och lycklig över bebisen. Men jag känner inte att jag kan njuta till fullo eftersom jag mår som jag mår med tanke på känslorna, foglossingen och arbetssituationen. Men jag hoppas att min barnmorska ska kunna hjälpa mej med det imorgon.

Gratis är gott

Det här med gratissaker när man väntar barn är ju en bonus. Jag har anmält mej till Apoteksgruppen, Babyproffsen och Kronans droghandel. De två första har vi inte i staden jag bor i utan får ta en tripp till grannstaden någon dag, men Kronan har vi och där har jag varit en sväng idag.

Paketet innehöll en mama-tidning, våtservetter för baby, handdesinfektion, en sugventil för bebisar med magknip, Flux munskölj och div. saker till badning. Bra stuff. Gratis är gott.

Fått tid

Jag har fått tid hos min egna barnmorska imorgon bitti.

Läget just nu är inte hållbart. Det psykiska tillsammans med det fysiska har blivit för mycket. Som en tjej skrev i en kommentar - det har kommit ikapp mej nu. Att vara stark är himla bra men det får inte bli att man skjuter det jobbiga framför sig hela tiden utan att göra något åt det.

Någon dag tar det stopp.

Ovissheten tar kål på en

När ska man våga tro att faran är över? När ska jag kunna njuta till 100%?
Att jag har en bebis i magen som växer njuter jag av till fullo, men det ska jag tydligen inte få göra? Det har kommit både en och två ovälkomna överraskningar som har sopat mattan med oss totalt. Ovissheten är det allra värsta. Det upplevde jag under hormonbehandlingarna också. Att. Inte. Veta. När. Eller. Överhuvudtaget. OM!

Ovissheten om det skulle lyckas med hormonbehandlingarna.
Ovissheten om det skulle finnas ett litet embyro i livmodern.
Ovissheten om den skulle vilja stanna kvar.
Ovissheten om vi skulle ta oss över 12 veckor.
Ovissheten när blödningen kom och ifall den fortfarande levde.
Ovissheten om den mådde bra mellan ultraljuden.
Ovissheten när de inte hittade det de sökte på hjärtat.
Ovissheten när vi skulle få träffa läkare.

Den där jävla ovissheten. Den smakar så illa.

Nu har vi fått bra svar på allt ovanstående. Den mår bra och hjärtat ser fint ut.

Men när kommer nästa smäll?

Jag har idag ringt till jobbet för att meddela att jag inte kommer på hela veckan. Jag har ju full rätt att vara hemma 1 vecka utan sjukintyg. Jag har som plan på att ringa till Kvinnohälsovården imorgon bitti för att höra mej för om det går att få träffa någon kurator eller liknande. Nu känner jag att allt som har hänt har påverkat mej ordentligt. Det var otroligt jobbigt under behandlingarna och med handen på hjärtat så hade jag kanske behövt den hjälpen redan då men jag bryter ihop och kör vidare.

Nu känner jag att det har nått en gräns. Superångesten inför att åka till jobbet började i fredags kväll. Jag sov uselt på natten, vaknade flera gånger och gick igenom olika påfrestande scenario på jobbet. Jag vaknade med ångesten upp till halsmandlarna och bröt ihop fullständigt! Grät och sa till F att jag inte vet vart jag ska göra av mej själv. Jag vill inte åka till jobbet, jag vill inte vara hemma, jag vill ingenting. Bara lägga mej under täcket och försvinna i mej själv.

Mina arbetskamrater förstår helt och fullt. De tycker också att situationen på jobbet är frestande och de förstår att det har blivit för mycket för mej i denna stunden. Jag känner att jag inte har det rätta tänket gentemot de boende, jag har inte orken att ge allt jag har. Jag visar ingenting emot dem, jag ler och kör. Något som jag är rätt bra på. Säger att jag mår bra när någon frågar. Men att jag senare lipar på personaltoaletten då? Att jag mår uselt inombords - när ska jag få ta mitt mående på allvar? Innerst inne så mår jag ju skit och vill helst lämna jobbnycklar och bara gå därifrån. Jag klarar inte av att ta hand om någon som är psykiskt sjuk eller dement när jag mår som jag gör själv.

Plus att jag har mer och mer ont i den högra fogen bak. Jag använder bältet så mycket jag kan men det botar ju liksom inte smärtan. Den kör långt inuti. Framtill har det börjat ila och jag är rädd för att det är förvarning på foglossning även där..? Jag sover inget vidare bra alls utan vaknar av att jag har ont eller måste byta liggläge. I början kunde jag klara en hel dag utan att ha för ont men nu räcker det med att jag kommer halvvägs i morgonarbetet på jobbet. Någon timme och jag har ont vid varje steg jag tar.

Usch vilket gnälligt inlägg det blev här nu. För er som inte har lyckats bli gravida än och läser detta - jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Jag vet själv när jag läste någon gravidblogg där det gnälldes över det ena efter det andra och jag tänkte: MEN FÖR I HELVETE DU HAR LYCKATS SLUTA TJUT!!

Jag vet.

Jag vill ha det nerprintet för min egna skull. För min bok. För min framtid.

1 ½ månad kvar till gravidpenningens start ( om den går igenom vill säga ). Jag hade önskat att det var nu. 

Hur törs ni?

Jag vet inte om jag är trög och sen eller vad det är men varken jag eller F har handlat massa stuff till bebisen.

Jag har sytt ett babynest, inhandlat ett begagnat skötbord för 50-lappen (sniglar) en body, ett par byxor och en vit gosedjurskanin.

Vissa andra går loss på det mesta tidigt. Bäddar klart i spjälsängen, köper hem vagn m.m. Alla gör som de själva känner såklart!

Men jag känner en sak - hur törs ni redan?

Stopp

Det har varit mycket på senaste. För mycket. Oro inför hormonbehandlingarna. Oro inför ev missfall. Oro inför ultraljuden. Blödningen som satte oss fullkomligt ur spel. Fler ultraljud. Stökigt på jobbet. Tappar bort mej själv men kör på för att slippa gråta. Oro inför ev hjärtfel på bebisen. Både fysiskt och psykiskt påfrestande på jobbet. Men se glad ut, säger jag till mej själv. Kör på längst det går. Taskig fru och undvikande bonusmamma vilket medför dåligt samvete. Mer och mer..

Imorse kraschade jag. Gråtit i flera timmar. Åkte till jobbet och pratade med en arbetskamrat som skulle fixa in vikarie i helgen. Hon rådde mej att kontakta barnmorska för att få samtalskontakt med någon kunnig.

Jag behöver det.

Bitchig jävel bortskänkes

Idag har det varit en såndär dag när jag känner starkt för att sätta mej på ett tåg och åka långt bort. Iväg bara.

Humörsvängningar. Ena stunden glad och go för att i nästa tjura ihop och snäsa av. Man och bonusbarn. Gråten i halsen och bitterfittan innanför bröstet. Jag känner mej som världens hemskaste människa! Fan!!

De kanske skulle må bättre utan mej ett tag?

Slappis - nej tack

Var idag på sjukhusrehab och träffade en sjukgymnast som utdelade mamma-info. Om åderbråck och framfall och sånt där. Jag hade lite svårt att hålla mej för skratt när vi satt fem gravida runt bordet alla fullt fokuserade på att hitta bäckenbottenmusklerna och dess olika ringmuskler medan sjukgymnasten räknade och gav oss beröm. Hon berättade att man efter förlossningen får gå till barnmorskan och utföra finger-uppkört-lite-varstans-och-knip-provet. Kan man utföra alla fyra med gott betyg så får man OK-stämpel i baken och slipper en 2:a och ombesiktning.

Vi fick prata igenom olika åkommor som man kan få och göra olika övningar för att underlätta dem. Hon satte oss i en stol,
- Här får du känna tyngden när du ammar ditt barn, sa hon och räckte över en medicinboll.
Senare fick vi gå omkring på golvet med indragen "känguru-mage", spänd bäckenbotten och rumpa,  medicinbollen hade hon nu lagt i en Ica-kundkorg och tillsammans med den under armen skulle vi låtsas som att vi gick med barnet i babyskydd i mataffären.
- Å så spänner ni knipmusklerna, magen och rumpan, uppmanade hon oss.

Hur fan ska man kunna andas och prata med dem man möter när man går helt förstenad och som om man har skitit ner sig.

Jag vet att detta är viktiga saker och med handen på hjärtat så vet jag hur framfall och slapp muskulatur ser ut. Att knipa är något jag faktiskt gör lite då och då även innan jag blev gravid. Herregud jag jobbar inom äldreomsorgen! Man har ju sett ett och annat som man kanske inte hade önskat. Det var nog ingen i början av 1900-talet som visste vad de där musklerna skulle kunna överraska med efter ett par ungar. Hua.
Även att mötet idag kändes mer än lamt när vi satt där och knep alla tillsammans så är det något som jag vet att jag kommer lägga energi på. Slappismus - nej tack.

Nytt Friends-fan?

Nog för att jag lade in en bild från förra helgen och kallade den för veckobilden så kommer här en bättre. Nu har jag snart gått 22 fulla veckor men bilden ska ändå vara med i den kommande boken. Jag vill ha alla i ungefär samma utseende. Vissa är förvisso svartvita medan andra ser ut såhär.. men men..

21+4 idag. 152 dagar bakåt och 128 dagar framåt. Det går verkligen undan här nu. Tidigare har jag läst i andra bloggar där det har påståtts att man inte hänger med som gravid men jag har skakat på huvudet och tänkt att de är knasiga.. Icke då, det går FORT! Fort fast ändå trögt på något sätt. Jag längtar så otroligt efter vår lille kille (?). F och jag har nu ett par kvällar i rad legat i soffan och känt sparkar samtidigt. Grymt häftig upplevelse! Båda har hajat till samtidigt..
Vi är ena rediga fans av Friends. Vi har hela utbudet med de 10 säsongerna och kan de dem om och om igen. Varje gång det klappas till fyra gånger i introt har vi alltid klappat på varandra. Nu när vi har en parvel i magen har den istället fått klappningar. Vi skrattar gott åt att den snart kommer klappa tillbaka samtidigt som på tvn..

Älskade lille du, i eftermiddag kommer dina halvsyskon hem. Jag är övertygad om att de kommer tycka att du har vuxit massor under den här veckan. Vi alla fyra längtar efter dej!

Legat vaken

i snart två timmar. Vrider och vänder på mej till Fan avlöser tänker jag. Men han kommer ju aldrig. Spelar ingen roll hur många kuddar jag har runtom mej och mellan benen eller hur jag ligger - det värker långt in i ryggslutet.

Två månader kvar innan gravidpenning..

Ultraljud med läkare

Soffan i vänthörnan börjar kännas ganska bekant nu för tiden. Läkaren var en stund sen och oron tickade igång, vi ville bara få besked om att det ser bra ut med det lilla hjärtat. Nu!
Läkaren vad jättegullig och berättade hur det brukar vara och vad hon tittade efter. Hon kunde konstatera rätt omgående att jovisst har jag en bakåtlutad livmoder och att barnet ligger som i en ficka med halva kroppen. Den ligger med ryggraden uppåt och inte neråt så ryggraden skuggar och försvårar undersökningen ganska ordenligt. Plus att hjärtat ligger strax under min navel så även den skuggar.

Att det ska vara så klurigt att först ens få en parvel i magen och sen ska den "bråka" med oss. Ställa till med blödning och inte ligga "rätt" i magen. Undrar hur den kommer vara när den är född.. he he.

Hon undersökte mycket noggrant och gav sig inte i första taget. Jag fick ligga på sidorna och stå upp en bra stund för att försöka få olika etapper av det hon ville se. En timme höll hon på med bara hjärtat, det kallar jag noggrann läkare! Tillslut sa hon, när jag hade stått upp i en kvart, att hon var nöjd. Hon hade sett små detaljer i olika vinklar och skrymslen och kunde på så sätt pussla ihop bilden av hjärtat. Allt ser bra ut sa hon och vi drog båda en lättnandes suck! Skönt! Hon sa att det finns inga misstankar om hjärtfel på barnet och att det hela beror på just på barnets läge i livmodern och livmoderns placering.

Vi frågade om hon skulle kunna tänka sig att ta en glutt mellan bena på lillen också och det gjorde hon så gärna. Men.. som sagt.. luring! Barnets placering + att den även idag låg med benen i kors gjorde att det var svårbedömt. Hon kikade en stund och stannade bilden vid ett tillfälle men övertygad var hon inte.
- Det där skulle kunna vara en snopp men det kan lika gärna vara navelsträngen. Jag är inte säker, sa hon.

Så. Ja.. vi får fortfarande kalla den för DET. Fast innerst inne så har jag ändå känt ett bra tag att det är en pojke och att hon såg den misstänkta delen får mej att bli ännu mer övertygad - vi väntar nog en pojke! ♥ 

Det viktiga var inte om den hade snopp eller snippa, det viktiga var ifall jag bar på ett hjärtebarn eller inte. Nu känns det otroligt skönt att veta att den ser ut att må alla tiders. Jag har drömt om alla möjliga saker inatt och sett bilder i huvudet på nyfödda opererade små parvlar i kuvöser med respirator och slangar överallt...

Känslan som ligger i magen nu... är rofylld.

1 - 4

1. Jag har ÄNTLIGEN skaffat mej e-legitimation och loggat in på Försäkringskassan för att kika igenom min sgi och hur länge jag kan vara hemma m.m. Mycket smidigt system måste jag ändå säga även att det tog tid innan jag fick tummen ur.
2. Vi har kört fast. Fast i barnvagnsträsket! Hujedamej sånt barn han var.. men seriöst, vilken bövvla vagn är bra egentligen. Läser man recensioner så är det alltid någon/några som dissar just den modellen totalt medan någon fullkomligt äääälskar dess funktioner. Ska man ha fyra hjul. Tre hjul. Hjul som tål att köra i Antarktis, duo-vagn, kombi-vagn, vagn med babyskydd att koppla på, vagn med.. ja ni hör ju.. vi har kört fast i gyttjan ordentligt. Vi har en Volvo V70 ( hejja Svensson-bil) så problemet med att få in en vagn i bilen ser jag som litet.. det är "bara" att hitta rätt modell.. 
3. Jag har fått ordning på alla pappren som ska skickas till Försäkringskassan angående gravidpenning, som det så fint heter nu för tiden. Jag är nöjd med det som chefen skrev men kompletterade min egna ansökan med ett brev där jag beskrev min arbetsdag. Jag höll på att skratta i byxorna när jag såg ansökan och dem två/tre raderna som man fick på sig att beskriva sin dag. Jäääsåå.. Nu ska det bara slickas frimärken så kan jag posta det.
4. På tal om att posta brev. Brevet till Kvinnoklinikens verksamhetschef är klart. Jag skrev det igår och har gjort i ordning även det. Hoppas verkligen att chefen tar tag i det så den berörde får höra vad jag har upplevt utifrån hennes arbetssätt. 

Det var nog alles..

Det nionde idag..

Om ett par timmar sitter vi där igen. Eller jag ligger väl mest. Ultraljud. Igen. Det nionde i ordningen. De första var av ren lycka, nu tycker jag att det har varit ett par stycken med mycket oro och nervositet inför.

Första och andra gjorde vi på privat klinik och på vårt sjukhus i vecka 6-7 för att vi ville se så det låg rätt och hur många det kunde tänkas vara. Att det blev två tidiga berodde på att jag inte fick komma till sjukhuset först enligt en kvinna på KK så jag bokade på det privata. Sedan ringde läkaren och ja.. det har ni ju läst tidigare.

Det tredje var Nupp-testet som gjordes samma dag som vi åkte till Norge. Jag var riktigt nervös för ifall det skulle vara dött och vågade inte titta på skärmen innan barnmorskan sagt att hjärtat tickade! Tårarna sprutade på mej! Den hade klarat gränsen!
Hade det varit negativt besked så hade det blivit en aningens knivig situation med tanke på bröllop i Norge en vecka senare m.m.. fy. Tur att det gick så bra som det gick. Vi fick reda på att allt såg bra ut och att vi hade en mycket låg risk för kromosomavvikelser.

Det fjärde ultraljudet var det värsta av dem alla. 12-veckorsgränsen och känna sig trygg - i helvete heller! Den kraftiga blödningen som kom och oron som skakade om oss båda två går inte att beskriva. Men på sjukhuset i Namsos möttes vi av helt underbar personal som kunde konstatera att vårt lilla liv levde i magen. Gråtattack i rummet - JA!

Det femte tvingade jag mej till när vi kommit hem igen. Jag tjatade mej till en tid på söndagen så jag fick åka in till förlossningen. Allt såg bra ut och jag fick lite mer kött på benen på vad som hade hänt. Varken jag eller F hade i virrevarret förstått vad det berodde på när vi var på det norska sjukhuset.

Det sjätte ultraljudet gjordes när jag var i ett annat ärende på Kvinnohälsovården. Jag fick träffa min egna läkare, som jag planerade hormonbehandlingarna tillsammans med, eftersom de ville utesluta att jag har trassel med blodkoagulationen. Provet skulle ta 6-8 veckor och nu när jag kom att tänka på det så har jag inte fått svar än.. jaja.. I vilket fall så ville läkaren som känner lite extra för mej se själv hur min moderkaka låg så jag fick helt enkelt visa henne också.

Det sjunde var rutinultraljudet som gjordes för två veckor sedan. Vi blev återkallade p.g.a. hjärtat.

Det åttonde var i måndags och ni vet ju resten.

Så det nionde idag. Vi kommer även få göra ett extra i vecka 32 för att se så moderkakan har flyttat sig uppåt i livmodern. Det är inte alla som får göra TIO ultraljud under en graviditet och även att det är helt fantastiskt att få se lille parveln så hade jag gärna varit utan vissa av dem! Den oron som har medföljt vissa hade vi kunnat skippa. Ultraljudet idag skrämmer mej faktiskt. Jag hoppas verkligen att läkaren kan ge oss ett bra besked och att allt ser ut som det ska med bebisens hjärta..

Vecka 22 ( 21+1 )

Fick höra häromdagen att jag har en liten mage för att ha kommit halvvägs. Ja jo kanske stämmer, jag har ingen aning. 21 fulla veckor igår, glömde att ta bild men bilden nertill togs ju i helgen så den får ses som färsk. Barnmorskorna som gjorde ultraljudet igår sa att jag har en bakåtlutad livmoder, att den ligger mer inåt kroppen mot ryggen. Just den infon känner jag igen, jag har hört det på tidigare gynundersökningar. När jag googlar på det så finns det åsikter om att magen blir lite mindre eftersom man bär barnet mer inåt kroppen. Jag har ingen aning, jag bara hänger med. Vidare kunde jag läsa att man känner mer sparkar inuti än utanpå, vilket kanske kan vara en förklaring till att när F lägger sin hand på magen och jag känner sparkarna så har han inte kunnat känna dem. Låter faktiskt ganska logiskt just med bakåtlutad livmoder. 

Hur som helst så kvittar det mej helt om magen blir lite mindre eller om den får en stor form, bara bebisen får plats och mår bra där inne så är jag glad!

 

Nu börjar den ju faktiskt att ta en mer rundare form. 

Vänster, 15 veckor. Höger, 21 veckor.

Ser man det såhär så har det hänt mycket på 6 veckor.

Bemötandet är inte okej

Precis som ni säger så bör jag gå vidare med detta. Det är inte acceptabelt med ett sådant bemötande. Jag är själv undersköterska och vet hur viktigt det är med just den biten.

När jag kom hem från sjukhuset igår ringde jag för att luska lite hur jag skulle gå tillväga med detta, vem jag skulle framföra mina upplevelser för och så. Jag fick prata med en jättegullig barnmorska som hänvisade mej till två alternativ, antingen kunde jag kontakta verksamhetschefen som hon gav mej namnet på eller så kunde jag kontakta något som heter Patientens direktkanal.

Nu när jag ringde till Kvinnokliniken som gårdagens barnmorska hänvisade mej till att göra för att på så sätt komma i kontakt med den kvinnliga chefen fick jag prata med en barnmorska som inte alls kändes lika uppmuntrande i det här. Det är nog ganska känsligt att hjälpa en patient mot en kollega så att säga - men det struntar ju jag i. De ska få höra hur deras personal arbetar!
Hon svarade lite undvikande och tipsade mej om just Patientens direktkanal. Jaha sa jag och varför kan jag inte få kontakt med självaste ...., det tipset fick jag igår när jag pratade med en annan barnmorska.
Snopen svarade hon att ja just det så kan man också göra och det kändes precis som om hon ville undanhålla just den info och blev förvånad när jag nämnde hela hennes namn. Tjihi.

Jag bad om hennes adress och ska sätta mej ner och skriva ett brev till henne. Det är nog lättast i det här så det inte går att misstolkas via telefon och munberättelser.

Beter man sig illa så ska det bita en i röven. Så är det bara.

Detta känns inte bra

Måndag och vi har varit på ultraljud igen. Det extrainkallade ultraljudet. Fick träffa samma barnmorska ( eller vad de nu är som gör UL ) som förra gången. Slår vad om att hon inte trivs med sitt jobb, hennes attityd lyser rakt igenom. Alternativt så har hon kraftiga hemorroider, för något är det ju som stör. Tydligt!
I vilket fall så kunde hon inte se om hjärtats blodkärl låg rätt förra gången och vi fick alltså komma tillbaka idag. Bebisen ligger precis i samma läge även nu, hon beklagade sig mycket över detta och sa att det är fel på barnet! Att det är fel på barnet för den ligger så fel att hon inte kan se bra.
Hela hennes arbetssätt stör mej, hon snor runt med dopplern fort som hundan och struntar i om vi svarar osäkert "jaa" på frågan om vi ser det hon menar, hon dunkar med dopplern hårt i magen för att "få lite liv i barnet", hon svarar tykigt på frågor och suckar och stönar när hon kör ner i naveln med dopplern, stör sig på att pappret ligger fel på magen eller att kletet tagit slut. Hela hon utstrålar ett anti-tillstånd. Jag tänker bara gå hem kärring!
Förra gången sa hon: "Du har lite fostervatten" och jag minns inte om det var jag eller F som frågade om det var farligt. Direkt slog hon taggarna ut och högg: Jag sa inte att det var FÖR lite, jag sa bara att det var lite!!!

Ursäkta då för fan ville jag bara svara.

Samma situation flera gånger. Hon säger en sak och sedan när man frågar eller undrar något så går hon i motattack.

Byt jobb.

Hur som helst. Hjärtat! Hon kunde idag se förmakarna och kamrarna tydligt men blodkärlen är fortfarande ett stort frågetecken. Hon gnodde länge och väl på magen och man såg på henne att hon inte redde ut det. Tillslut bad hon en kollega komma och titta och de kikade länge, mumlade latinska termer hit och dit, en del förstod jag ju men absolut inte allt. Vad som är grejen är att de inte kan se om rätt blodkärl är sammankopplat med rätt hjärtdel. Att de utgående kärlen finns och att de sitter på rätt plats. Den bästa bilden de fick fram var ändå inte optimal. "Det är fel på barnet" fick vi höra om och om igen från den första kvinnan. "Va?" Ja det är fel på barnet, det ligger ju helt fel i livmodern!

Ja men säg då inte att det är fel på barnet! Man skiter ju ner sig av oro för mindre. De funderade, joxade och hade sig ett bra tag och beslutade att vi ska få träffa en läkare som förhoppningsvis kan komma med ett utlåtande kring detta. De kan inte säga att det är fel på hjärtat men heller inte att allt ser bra ut. De skyller på att bebisen ligger fel så det inte går att se.

"Ja nu blir ni kanske lite oroliga"

Hur kan du tro det?

Hon försökte lugna oss men hela hennes bemötande gjorde att jag bara slog dövörat till och sa jaja.. Hade det varit en annan trevlig personal så hade det varit en annan sak. Jag lade ner att motfråga om saker för jag orkade inte med hennes attityd.
F sa att detta känns inte bra, detta blir man ju väldigt orolig för och hon svarade bara tillbaka med att ja men nu får ni ju träffa en läkare! Blir det inte bra det eller? Va?!

På onsdag förmiddag får vi förhoppningsvis svar...

Å på frågan om hon hade kunnat sett könet fick vi bara tillbaka att det hade hon inte sett! Punkt slut. Som sagt; för fan byt jobb! Högre ledning borde få reda på hennes attityd. Helt klart.

En alldeles underbar helg!

Vi har haft en ruggigt bra helg i Halmstad! Gårdagen bjöd på 19 gradigt, soligt väder och vi startade dagen med att få varsin behandling på Spa Harmoni. Vi möttes av jättegullig personal och supermysig atmosfär. Jag valde "I väntans tider" vilket var en specialanpassad behandling för just gravida! Kvinnan berättade att oljorna innehöll vetegroddar för att motverka bristningar, kardemumma för att stimulera matsmältningen och citron som är bra för humöret - good combination så att säga ;)

Hon började med att torrskrubba hela mej med riviga handskar, något som jag inte såg sådär jätteskönt men ack så bra för huden att bli av med allt de döa. Magen skrubbade hon även med fast med lättare hand. Jag fick först ligga på ryggen för att hon skulle kunna skrubba och massera ryggen för att sedan ligga på rygg resterande behandling. Hela kroppen gick hon igenom och det var riktigt underbart! Hon masserade magen och höll sina händer ovanpå i någon slags healing kändes det som. Det märktes på henne att hon tyckte om att utföra just denna typ av behandling och hon var jättegullig mot mej och sa till mej att jag skulle verkligen ta detta som min stund och njuta ordentligt för sedan blir det annat att lägga fokus på.

Kotten gav ifrån sig tydliga och starka kickar när jag låg där och masserades och jag vet inte om den blev förbannad eller tyckte det var skönt..

Efteråt åkte vi tillbaka till hotellet och fyllde upp Jacuzzin, bubblade och mumsade på frukt och godis. F fick sig en öl medan jag surplade på Sprite. Länge låg vi där, jag i hans knä medan han smekte magen. Lycka! Att vi får uppleva detta tillsammans är det finaste jag vet!

 

Kvällen avslutades med ett restaurangbesök på Pio & Company, en restaurang med fantastiskt god mat. Plankan som jag valde var gigantisk! F valde helgrillad fläskfilé med potatisgratäng och den satt som gjutet den också!

När vi kom tillbaka till hotellet kröp vi ner i sängarna och tittade på tv en stund innan vi somnade, helt utslagna av dagen! F berättade imorse att han hade hållit handen på magen när jag somnat och att han hade fått en tydlig spark i handen! Äntligen har han känt det jag känner - vårt barn!