lördag 8 september 2012

Stopp

Det har varit mycket på senaste. För mycket. Oro inför hormonbehandlingarna. Oro inför ev missfall. Oro inför ultraljuden. Blödningen som satte oss fullkomligt ur spel. Fler ultraljud. Stökigt på jobbet. Tappar bort mej själv men kör på för att slippa gråta. Oro inför ev hjärtfel på bebisen. Både fysiskt och psykiskt påfrestande på jobbet. Men se glad ut, säger jag till mej själv. Kör på längst det går. Taskig fru och undvikande bonusmamma vilket medför dåligt samvete. Mer och mer..

Imorse kraschade jag. Gråtit i flera timmar. Åkte till jobbet och pratade med en arbetskamrat som skulle fixa in vikarie i helgen. Hon rådde mej att kontakta barnmorska för att få samtalskontakt med någon kunnig.

Jag behöver det.

2 kommentarer:

  1. Jag beundrar verkligen dig! Tänkt många gånger hur mycket orkar den här människan? Jag bryter ihop ofta och känner mig ofta väldigt svag men går hos en psykolog nu och känner mig mycket starkare och insett att jag är jävligt stark. Så jag rekomenderar att gå till någon och prata de hjälper och man får lite vägledning.
    Jag bryter fortfarande ihop men de är inte lika ofta har fler bra dagar än dåliga förut va det tvärsom! Så ta det lite lugnt nu och ta hand om dig :) styrke kramar från mig till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är nog behövligt att ta tag i det för mej också, samtalskontakt alltså. Det är skönt att ventilera sina känslor för någon utomstående, jag och F kan prata om allt men det kanske behövs en helt anonym också.. Förr har jag gått hos psykolog och det gav mej mycket.

      Jag ska ta det lugnt nu ett par dagar och bara ladda! Tack fina du!
      Kram!!

      Radera