Hos psykologen

Jo.

Jo det kändes bra. Det kändes som att jag kan visa vem jag är. Att jag kan få gehör för mina snurriga tankar och funderingar som skapar ångest och som gör att jag mår dåligt emellanåt. Hon frågade hur jag har mått senaste dagarna och jag fick fylla i en blankett med frågor kring just de tre dagarnas välbefinnande. Jag hade bra svar på frågorna, jag mår ju bra nu. Jag känner mej inte alls ångestfylld eller nedstämd. Det går verkligen upp och ner. Det är så jag fungerar. Det spinner för långt i hjärnan och att jag nu har varit hemma i två veckor har gjort super för mitt mående. Jag har haft/har tid till att vända mej själv och få vara lite egoistisk. Slippa tänka på gamla och sjuka människor, slippa oroa mej för att det ska hända något på jobbet. Kunna lägga det åt sidan helt och fokusera på vad vi har skapat och vad vi går igenom. Vad vi vill och vad vi har lyckats med! VI!

Psykologen verkade bra, hon gav mej ett par olika tips på hur jag kan försöka hantera situationen när tankarna spinner loss. Att fokusera på något annat var det ena vilket kan vara nog så svårt när man bara har lust att dra täcket över huvudet och sova hela dagen. Men hon förklarade att jag ska göra en lista nu innan jag mår dåligt och ha den som backup och välja utifrån när jag känner att jag mår dåligt.
Ett annat tips var att fylla hjärnan med massa annat. Proppa den full med andra tankar. Lät helt psykiskt sjukt när hon förklarade men idén gick ut på att hjärnan är bara mottaglig för viss mängd av information. När jag mår dåligt och kommer in på fel spår kan jag försöka att bryta det genom att tänka högt i mitt huvud allt som jag gör. Varenda detalj. Nu går jag in i köket, jag öppnar skåpet, tar ner ett glas, går till kylskåpet, tar fram juicen, fyller glaset..

Jag skrattade när hon berättade. Det låter helt sjukt. Men någonstans är jag villig att testa. Om inte annat så kanske jag brister ut i gapskratt när jag står i köket och river i skåpen.. Ett skratt gör ju att man mår lite bättre..

Till viss del flummigt men till viss del logiskt. Helt klart.

Jag har fått två tider till och så ska vi känna av hur pass ofta jag behöver kontakten. Hon sa att hon kan följa mej resterande tid av graviditeten och en bit efter att barnet har fötts också. Det känns skönt.

Jag vill må bra. Jag ska må bra. Men att ha mått så pass dåligt under en lång tid ( jag fick min diagnos 2006 ) eftersom jag har sett för mej ett obarnlöst liv och att vi nu befinner oss i en graviditet så är det svårtacklat. Något som vi har kämpat för finns hos oss inom en snar framtid! Jag njuter och jag är otroligt lycklig av det men kan ändå inte släppa tidigare oro och ångest. Det följer nog med mej ända tills vi har lilla kotten hos oss. Då som först är vi i mål!