torsdag 20 september 2012

Andra brevet till mitt barn

Till mitt älskade lilla barn!

Det var den 16 auguti 2012 som du för första gången visade att du fanns där inne. Jag låg på sidan och kände två små men ganska tydliga buffningar på ena sidan naveln. Jag var så säker - det var du! I flera veckor hade jag legat och väntat på att få känna dej men inte då. Varje kväll som jag gick och lade mej låg jag blixt stilla och vågade knappt andas. Men inte ville du ge dej till känna.

Så fantastiskt skönt och glädjande att äntligen få känna dej där inne. Jag kunde inte bärga mej inför nästa känning och varje gång det kom en liten buff fick jag tårar i ögonen. Ett bevis på att du mådde bra!
Pappa kände inte förrän några veckor senare men när han äntligen kunde känna blev han riktigt glad och ligger länge i soffan på kvällarna med handen på magen. Många gånger vill du busa med honom för när jag känner att du sparkar lägger jag pappas hand på magen men då slutar du sparka.

Älskade lilla vän vad vi väntar på dej. Mamma, pappa och dina två storasyskon. Alla pratar vi ofta om dej och undrar hur du ser ut. Kommer du vara lika mamma eller pappa. På de tidigare ultraljuden skuttade du omkring i magen hej vilt och pappa skrattade och sa att det är en liten M i magen, för jag ligger aldrig still. Din mage var stor så vi skojjade att du har fått pappas mage. Vi har försökt få reda på vilken kön du har men har inte lyckats få det bekräftat eftersom du ligger lite snett i magen. Plus att du har benen i kors, kanske vill du dölja det till du får träffa oss på riktigt! Hur eller hur så älskar vi dej redan och vi har både ett flick- och pojknamn till dej.

Dina storasyskon, N och S, klappar ofta på magen och pratar med dej. Varje kväll som de ska gå och lägga sig får du en öm kram och smekningar av dem. De pussar dej godnatt och säger att de väntar på dej. Storasyster berättar att du ska få sova i hennes rum, i hennes säng men bara om du inte skriker för då åker du upp på ditt rum igen.

Må nu så gott där inne så hoppas vi att den resterande tiden går fort. Vi vill träffa dej lilla älskling!

/ Mamma

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar