Det nionde idag..

Om ett par timmar sitter vi där igen. Eller jag ligger väl mest. Ultraljud. Igen. Det nionde i ordningen. De första var av ren lycka, nu tycker jag att det har varit ett par stycken med mycket oro och nervositet inför.

Första och andra gjorde vi på privat klinik och på vårt sjukhus i vecka 6-7 för att vi ville se så det låg rätt och hur många det kunde tänkas vara. Att det blev två tidiga berodde på att jag inte fick komma till sjukhuset först enligt en kvinna på KK så jag bokade på det privata. Sedan ringde läkaren och ja.. det har ni ju läst tidigare.

Det tredje var Nupp-testet som gjordes samma dag som vi åkte till Norge. Jag var riktigt nervös för ifall det skulle vara dött och vågade inte titta på skärmen innan barnmorskan sagt att hjärtat tickade! Tårarna sprutade på mej! Den hade klarat gränsen!
Hade det varit negativt besked så hade det blivit en aningens knivig situation med tanke på bröllop i Norge en vecka senare m.m.. fy. Tur att det gick så bra som det gick. Vi fick reda på att allt såg bra ut och att vi hade en mycket låg risk för kromosomavvikelser.

Det fjärde ultraljudet var det värsta av dem alla. 12-veckorsgränsen och känna sig trygg - i helvete heller! Den kraftiga blödningen som kom och oron som skakade om oss båda två går inte att beskriva. Men på sjukhuset i Namsos möttes vi av helt underbar personal som kunde konstatera att vårt lilla liv levde i magen. Gråtattack i rummet - JA!

Det femte tvingade jag mej till när vi kommit hem igen. Jag tjatade mej till en tid på söndagen så jag fick åka in till förlossningen. Allt såg bra ut och jag fick lite mer kött på benen på vad som hade hänt. Varken jag eller F hade i virrevarret förstått vad det berodde på när vi var på det norska sjukhuset.

Det sjätte ultraljudet gjordes när jag var i ett annat ärende på Kvinnohälsovården. Jag fick träffa min egna läkare, som jag planerade hormonbehandlingarna tillsammans med, eftersom de ville utesluta att jag har trassel med blodkoagulationen. Provet skulle ta 6-8 veckor och nu när jag kom att tänka på det så har jag inte fått svar än.. jaja.. I vilket fall så ville läkaren som känner lite extra för mej se själv hur min moderkaka låg så jag fick helt enkelt visa henne också.

Det sjunde var rutinultraljudet som gjordes för två veckor sedan. Vi blev återkallade p.g.a. hjärtat.

Det åttonde var i måndags och ni vet ju resten.

Så det nionde idag. Vi kommer även få göra ett extra i vecka 32 för att se så moderkakan har flyttat sig uppåt i livmodern. Det är inte alla som får göra TIO ultraljud under en graviditet och även att det är helt fantastiskt att få se lille parveln så hade jag gärna varit utan vissa av dem! Den oron som har medföljt vissa hade vi kunnat skippa. Ultraljudet idag skrämmer mej faktiskt. Jag hoppas verkligen att läkaren kan ge oss ett bra besked och att allt ser ut som det ska med bebisens hjärta..