Ultraljud med läkare

Soffan i vänthörnan börjar kännas ganska bekant nu för tiden. Läkaren var en stund sen och oron tickade igång, vi ville bara få besked om att det ser bra ut med det lilla hjärtat. Nu!
Läkaren vad jättegullig och berättade hur det brukar vara och vad hon tittade efter. Hon kunde konstatera rätt omgående att jovisst har jag en bakåtlutad livmoder och att barnet ligger som i en ficka med halva kroppen. Den ligger med ryggraden uppåt och inte neråt så ryggraden skuggar och försvårar undersökningen ganska ordenligt. Plus att hjärtat ligger strax under min navel så även den skuggar.

Att det ska vara så klurigt att först ens få en parvel i magen och sen ska den "bråka" med oss. Ställa till med blödning och inte ligga "rätt" i magen. Undrar hur den kommer vara när den är född.. he he.

Hon undersökte mycket noggrant och gav sig inte i första taget. Jag fick ligga på sidorna och stå upp en bra stund för att försöka få olika etapper av det hon ville se. En timme höll hon på med bara hjärtat, det kallar jag noggrann läkare! Tillslut sa hon, när jag hade stått upp i en kvart, att hon var nöjd. Hon hade sett små detaljer i olika vinklar och skrymslen och kunde på så sätt pussla ihop bilden av hjärtat. Allt ser bra ut sa hon och vi drog båda en lättnandes suck! Skönt! Hon sa att det finns inga misstankar om hjärtfel på barnet och att det hela beror på just på barnets läge i livmodern och livmoderns placering.

Vi frågade om hon skulle kunna tänka sig att ta en glutt mellan bena på lillen också och det gjorde hon så gärna. Men.. som sagt.. luring! Barnets placering + att den även idag låg med benen i kors gjorde att det var svårbedömt. Hon kikade en stund och stannade bilden vid ett tillfälle men övertygad var hon inte.
- Det där skulle kunna vara en snopp men det kan lika gärna vara navelsträngen. Jag är inte säker, sa hon.

Så. Ja.. vi får fortfarande kalla den för DET. Fast innerst inne så har jag ändå känt ett bra tag att det är en pojke och att hon såg den misstänkta delen får mej att bli ännu mer övertygad - vi väntar nog en pojke! ♥ 

Det viktiga var inte om den hade snopp eller snippa, det viktiga var ifall jag bar på ett hjärtebarn eller inte. Nu känns det otroligt skönt att veta att den ser ut att må alla tiders. Jag har drömt om alla möjliga saker inatt och sett bilder i huvudet på nyfödda opererade små parvlar i kuvöser med respirator och slangar överallt...

Känslan som ligger i magen nu... är rofylld.