Detta känns inte bra

Måndag och vi har varit på ultraljud igen. Det extrainkallade ultraljudet. Fick träffa samma barnmorska ( eller vad de nu är som gör UL ) som förra gången. Slår vad om att hon inte trivs med sitt jobb, hennes attityd lyser rakt igenom. Alternativt så har hon kraftiga hemorroider, för något är det ju som stör. Tydligt!
I vilket fall så kunde hon inte se om hjärtats blodkärl låg rätt förra gången och vi fick alltså komma tillbaka idag. Bebisen ligger precis i samma läge även nu, hon beklagade sig mycket över detta och sa att det är fel på barnet! Att det är fel på barnet för den ligger så fel att hon inte kan se bra.
Hela hennes arbetssätt stör mej, hon snor runt med dopplern fort som hundan och struntar i om vi svarar osäkert "jaa" på frågan om vi ser det hon menar, hon dunkar med dopplern hårt i magen för att "få lite liv i barnet", hon svarar tykigt på frågor och suckar och stönar när hon kör ner i naveln med dopplern, stör sig på att pappret ligger fel på magen eller att kletet tagit slut. Hela hon utstrålar ett anti-tillstånd. Jag tänker bara gå hem kärring!
Förra gången sa hon: "Du har lite fostervatten" och jag minns inte om det var jag eller F som frågade om det var farligt. Direkt slog hon taggarna ut och högg: Jag sa inte att det var FÖR lite, jag sa bara att det var lite!!!

Ursäkta då för fan ville jag bara svara.

Samma situation flera gånger. Hon säger en sak och sedan när man frågar eller undrar något så går hon i motattack.

Byt jobb.

Hur som helst. Hjärtat! Hon kunde idag se förmakarna och kamrarna tydligt men blodkärlen är fortfarande ett stort frågetecken. Hon gnodde länge och väl på magen och man såg på henne att hon inte redde ut det. Tillslut bad hon en kollega komma och titta och de kikade länge, mumlade latinska termer hit och dit, en del förstod jag ju men absolut inte allt. Vad som är grejen är att de inte kan se om rätt blodkärl är sammankopplat med rätt hjärtdel. Att de utgående kärlen finns och att de sitter på rätt plats. Den bästa bilden de fick fram var ändå inte optimal. "Det är fel på barnet" fick vi höra om och om igen från den första kvinnan. "Va?" Ja det är fel på barnet, det ligger ju helt fel i livmodern!

Ja men säg då inte att det är fel på barnet! Man skiter ju ner sig av oro för mindre. De funderade, joxade och hade sig ett bra tag och beslutade att vi ska få träffa en läkare som förhoppningsvis kan komma med ett utlåtande kring detta. De kan inte säga att det är fel på hjärtat men heller inte att allt ser bra ut. De skyller på att bebisen ligger fel så det inte går att se.

"Ja nu blir ni kanske lite oroliga"

Hur kan du tro det?

Hon försökte lugna oss men hela hennes bemötande gjorde att jag bara slog dövörat till och sa jaja.. Hade det varit en annan trevlig personal så hade det varit en annan sak. Jag lade ner att motfråga om saker för jag orkade inte med hennes attityd.
F sa att detta känns inte bra, detta blir man ju väldigt orolig för och hon svarade bara tillbaka med att ja men nu får ni ju träffa en läkare! Blir det inte bra det eller? Va?!

På onsdag förmiddag får vi förhoppningsvis svar...

Å på frågan om hon hade kunnat sett könet fick vi bara tillbaka att det hade hon inte sett! Punkt slut. Som sagt; för fan byt jobb! Högre ledning borde få reda på hennes attityd. Helt klart.