måndag 31 december 2012

Tre år bakåt och nästa blir det allra bästa

2010
Januari - Jag och min sambo träffas och trivs väldigt bra ihop. Vi blir snabbt ett par och diskuterar mycket kring framtidsplaner och liknande eftersom det finns två barn med i bilden. Tankarna kring att bli bonusmamma är lugna, vi kommer underfund med att vi ligger väldigt bra i varandras planer. Jag berättar om min PCO-diagnos och han tar det med ro.

September - Nio månader har gått och allting rullar på bra, jag har fått en fin relation med barnen och vi har under sommaren bestämt oss för att bli sambo. Detta sker i september och barnen tycker det är väldigt roligt att jag bor hos dem.

December - Vi börjar så småningom filura lite på framtiden i mer ingående planer, eftersom vi vet att jag har PCO och vad det kan medföra vill vi inte vänta för länge med att börja försöka. Vi bestämmer i december att vi ska börja efter sommaren 2011.

2011
Januari - Vi hittar en större och finare lägenhet och en flytt är planerad.

Februari - Vi flyttar in i den nya lägenheten som passar oss perfekt! Den ligger mitt i stan och storleksmässigt kan det inte bli bättre. Någonstans kring februari - mars kontaktar jag Kvinnokliniken för att rådfråga kring bebisförsöken. Jag hade samlat på mej mycket information kring PCO och de olika behandlingarna och visste att vi skulle behöva gå igenom en fertilitetsutredning. Får träffa en läkare som säger att vi ska höra av oss innan sommaren för att utredningen ska kunna bli klar så vi kan starta behandling direkt efter sommaren.

Maj - Vi träffar en barnmorska och får gå igenom det första steget med henne. Strax därefter får vi träffa vår läkare som drar igång hela karusellen. Jag får lämna kompletterande blodprov.

Juni - Min man får lämna spermaprov.

Juli - Vi får svar på proverna som visar finfina resultat! Spermaprovet kunde knappast ha varit bättre! Mycket stolt man :)

Augusti - I slutet av augusti börjar jag äta Provera för att få en blödning att utgå från när den första behandlingen ska starta! Det är väldigt nervöst och känslorna sitter utanpå huden.

September - Jag får mens som planerat och bokar en tid till HSG - äggledarspolning. Detta skrämmer mej väldigt mycket och jag tyckte det var jättejobbigt att gå igenom. Men jag fick ett strålande resultat! Finfina passager! Enkeldosen Pergotime påbörjas och jag mår inte så jättebra under den här tiden. Jag gråter mycket och har ångest på kvällarna. Mycket känslor och tankar kommer upp samtidigt som många vänner blir gravida eller får barn. Det är en tuff start. Jag får ingen VUL-tid eftersom det anses onödigt såhär i starten. Däremot får jag lämna ett Progesteronprov på dag 22.

Oktober - Jag får reda på att mitt värde låg på 0,8 - alltså ingen ägglossning på enkelkuren och det planeras att jag ska äta dubbelkur vilket startas under oktober månad efter att ha fått äta Provera först. Även denna blir utan VUL. Blodvallningarna from Hell smyger sig på och jag mår riktigt dåligt under denna behandling. Inte bara fysiskt med magont, magsvullnad och huvudvärk utan också rent psykiskt. Jag gråter och tycker allting är svart. Vill inte fortsätta med behandlingar om det ska vara på detta viset. Men jag hankar mej fram och min sambo är en riktig stark pelare i alltihopa.
Magsmärtorna blir värre och värre och jag svullnar upp om magen. På cykeldag 17 ringer jag för att få komma på undersökning och eftersom det är en lördag blir jag kallad till förlossningsavdelningen. Där konstaterar man att jag är överstimulerad, har en äggstock på 6 cm och fyra äggblåsor på 3 cm. Sexförbud sätts på direkten.

November - Jag lämnar Progesteronprov och mår inget vidare, äter starka smärtstillande tabletter och får komma på flertalet återbesök på KK för att ha koll på äggstock och blåsor. Äggstocken växer upp till 8 cm och blåsorna ligger mellan 3-4 cm. De har utvecklats till cystor! Jag har ONT. Är hemma från jobbet i en vecka efter order från läkaren. Blodprovet visade ett värde på 99. Alltså en sjujäklans ägglossning i bagaget!
Jag fick mens och vid nästkommande kontroll av Mumindalen så hade allting gått tillbaka. Puts väck! Vilken lättnad, vilken seger! Skönt att överstimuleringen gick tillbaka så fort! Diskuterade med min läkare och hon ville att vi skulle ta ett uppehåll till januari.

December - Vi kör en ostimulerad månad efter överstimuleringen. Jag tror mej ha ägglossning och vi tävlar om Pök-stjärna! När dagarna tickar på och olika symptom dyker upp blir jag mer och mer förvirrad och hoppfull. Mensen kommer tillslut men den är i det minsta laget. Enbart fem dagar och jag klarar mej i stort sett med bara trosskydd. Vilket inte är van vid.

2012
Januari - Jag kommer hem från min tvåveckorsresa i Thailand och startar direkt med en Proverakur vilket ger mens i slutet av januari. Jippi!

Februari - Vår tredje Pergotimekur startar! En enkelkur. Denna gången blir ett VUL inbokat - nähä?! Läkaren och jag diskuterar kring ägglossningssprutan. Det kanske är så att jag klarar mej fint med enkelkuren fast att inte äggblåsorna släpper!?
Jag mår riktigt bra under behandlingen, både jag och mannen gick som på nålar här hemma med misstankar om att snart bryter helvetet löst! Men det är lugna gatan. Nog för att jag fick blodvallningar och huvudvärk men jag mår väldigt bra och tar behandlingen med ro. Vi pratar mycket kring detta och finner ett lugn tillsammans.
På cd 10 får jag konstaterat genom VUL att jag har en äggblåsa på 17 mm och min läkare gissar på en ägglossning inom ett par dagar. Jag börjar få lite känningar i nedre magen och det ökas på under dagarna plus att jag får blodiga flytningar som håller i sig i en veckas tid. Magen svullnar upp och jag har magsmärtor. Med en överstimulering i bagaget som skrämmer kontaktar jag återigen KK och får komma på ett besök. Detta sker på cd 20 och läkaren ser en 4,5 cm gulkroppscysta på ena äggstocken. Jaha..

När ska det börja gå positivt i den soppan?!

Får berättat för mej att jag kan vara tidigt gravid eller så kommer mensen om någon vecka. Hur eller hur så ska jag få komma på återbesök för att se så att cystan har försvunnit!
De blodiga flytningar fortsätter och vid ett par tillfällen har det kommit blod. Både rött och brunt. Inte mycket men så att jag har reagerat och blivit orolig. Vad är det som spökar i min kropp?
Efter 1 ½ veckas blodiga flyningar börjar störtblödningen och jag söker återigen KK för att få hjälp och råd. Jag får Provera utskrivet och får reda på att blodprovet visat 24, vilket betyder ägglossning. Det tar flera dagar innan blödningen avtar. Jag blöder kraftigt i 2 ½ vecka och sedan återkommer de blodiga flytningarna i ca 1 ½ vecka. Om jag hade bra blodvärde?

Jag får rådet att vänta ut kroppen för att den ska stabilisera sig. Det fjärde försöket inleds med Provera och ett läkarbesök planeras in på en speciell dag så att jag ska ha möjligheten att kunna börja med Pergotime ifall cystan är borta. Men jag får mens redan på Proveradag 7 och efter ett samtal med KK ( om jag kan få en tidigare läkartid ) får jag återigen vänta en månad på grund av att jag inte kan få en läkartid. Min läkare är på semester och eftersom jag tydligen är svårstimulerad har de bestämt att jag bara ska få gå till henne.

April -  På det planerade läkarbesöket visar det sig att cystan är borta ( då hade jag ju kunnat börja tidigare med behandlingen om bara någon läkare att tittat i muffen) men hon säger att jag inte har haft ägglossning, värdet på 24 tyder inte helt hundra på det. Jag blir förvirrad och undrar varför då förra läkaren sa det, men hon menade på att det var en svag siffra och att det kanske togs på fel dag. Snurrigt!
Vi bestämmer att jag ska vid nästa behandling börja med Provera och sedan ta 1 ½ dos Pergotime. Ser det sedan bra ut vid VUL ska jag få ta Pregnylsprutan. Den som jag länge har pratat om och försökt få. Nu äntligen.
När jag hämtade ut Pergotime och frågade om Pregnyl fick jag reda på att den var slut i hela landet och efter mycket om och men fick jag ett recept på Ovitrelle istället.
Den nya doseringen ger bra effekt, jag har tre fina ägg enligt ultraljuden och jag får besked om att börja med ägglossningsstickor f.r.o.m.dag 10. Om det slår om av sig själv ska jag ta sprutan men slår det inte om ska jag ta den på en bestämd dag. Spänd och hoppfull kissar jag dagligen på stickan. Bara svaga utslag - som alltid. Men så på dag 15 tycker jag att det är lite starkare. På dag 16 är det positivt och jag skriker av lycka till F och sätter gladeligen sprutan i magen. 

Maj -Nervösa och ännu mer hoppfulla väntar vi att dagarna ska gå. Jag kan inte hålla mej från att ta graviditetstest även att jag vet att sprutan ger falska positiva utslag. Den sitter i ända opp till dag 10, som jag har fått berättat för mej. Men även på dag 11, 12 och 13. På dag 14 är det definitivt - jag är gravid! Det har lyckats! ÄNTLIGEN! Jag och F står i badrummet och tittar med stora ögon på testet - YES!!
I slutet av maj får vi göra tidigt ultraljud som visar ett 7.9 mm långt embryo med tickande hjärta! Jag ligger i stolen och F står bakom. Vi tittar upp i taket på tv-skärmen och kan inte för våra liv förstå att det är sant! Är det vårt blivande barn?! VÅRT?! Vi studsar av lycka ut ur mottagningen.

Juni - Illamåendet sätter igång och jag vill många gånger bara kräkas för att bli av med känslan i halsen. Vi går på rosa moln och ler åt varandra. Vilken hemlighet vi har! Men det dröjer inte länge förrän vi berättar för min mamma och hennes sambo att vi har lyckats! De har vetat och följt oss med olika ultraljud så de visste att vi väntade beskedet i dagarna. De blev såklart jätteglada! Tuttarna ömmar och jag har som mensvärk. Oron finns där - kanske kommer den inte klara sig? Vi planerar vårt giftermål för fullt och ser fram emot sommaren! Jag går upp om natten för att äta och kissa. Mår illa när jag äter och mår illa om jag inte äter. Balansgång som inte går att väga upp. I mitten av juni får vi komma på inskrivning och jag är då i vecka 9-10. Vi får tid till NUPP-test i vecka 12 och går igenom olika saker. F och jag är spända och nyfikna på det som kommer. Jag är svullen om magen och önskar att den skulle börja växa så det märks att det ligger en liten kotte där inne. Jag har berättat för ett par kompisar och likaså F.
Oron ligger som ett moln över oss, den måste hålla sig fast! Om inte tiden kunde fram till vecka 12 kunde gå fortare?!

Juli - Den 2 juli får vi äntligen komma på ultraljud. Jag är otroligt nervös och vill helst smita när vi sitter där i väntrummet. När vi kommer in lägger jag mej på britsen och vänder bort huvudet, jag tittar på F och vågar inte tro att det är sant. Jag håller hårt i F´s hand och väntar på besked från barnmorskan. Hon undrar om jag är nervös och lugnar mej genast med att säga: Där har vi ett hjärta som slår, nu kan du titta M!
Direkt kommer tårarna och jag tittar på hjärtat som tickar snabbt. Älskade lilla vän! Du lever! Du mår bra! Vi får reda på att det ser jättebra ut med nackspalten och att det hon kan se vid det läget verkar vara okej. Vi får flertalet bilder med oss hem och när vi hämtar F´s barn på skola/dagis visar vi dem i bilen. De frågar vad det är men utbrister snart: M har en bebis i magen!! De blir jätteglada!
Lite senare på dagen åker vi till Norge för att träffa F´s familj och förbereda för vårt bröllop! Nu finns det ingenting som kan knäcka oss. Bebisen mår bra och den har klarat 12-veckorsgränsen! Vi berättar och alla blir glada! Bröllopet går som en dans, strålande sol och med en liten parvel i magen kunde inte dagen har blivit bättre! Lycka!

Men ett par dagar senare märker F att det är blod i sängen. Jag har blodiga ben och allting rasar för oss. Jag bryter ihop och han tar med mej ner i badrummet. Jag sitter på toaletten och känner hur flera stora klumpar kommer ur mej och jag gråter hejdlöst. Går in i duschen med F som håller hårt om mej och som säger att han är både arg och ledsen. Vi får träffa en läkare på ett Hälsekontor och senare också en gynläkare på ett närliggande sjukhus. Timmarna som går innan vi får reda på om det är missfall eller inte är mardrömslika. Vi sitter som två ufon i väntekorridoren medan det traskar förbi den ena gravida efter den andra. Likaså nyblivna föräldrar med små parvlar i vagn. Tillslut blir det för mycket för oss och vi finner situationen sjukt komisk och vi liksom får försvarsmekanismer att lysa. Skrattar åt det absurda. Direkt när läkaren kallar upp oss infinner sig paniken igen. Shit - nu är det besked på gång. Nu kommer domen. Likaså igen kan jag inte titta på skärmen utan ligger mot F och håller stenhårt i hans hand. Livrädda båda två! Så får vi veta att den lever och mår alldeles utmärkt! F och jag knäcker totalt och han böjer sig fram över mej och vi båda gråter i varandras armar! Vi var helt inställda på att det var kört! Lycka!!

Vi kommer hem till Sverige igen och jag tjatar mej till ett ultraljud för att få reda på orsaken till blödningen. I Norge var det sånt virrevarr att varken jag eller F förstod vad som hänt. Vi fick reda på att moderkakan ligger långt ner och att det var den som hade släppt i ena kanten.

Jag mår inte längre illa. Däremot konstant hungrig! Tuttarna ömmar mindre och jag känner mej rätt pigg och glad efter att ha fått reda på att den mår bra. Jag tar det däremot väldigt försiktigt med lyft och annat. Vågen visar + 3,1 kg sedan positivt graviditetstest. Jag har gått 16 fulla veckor och kan känna livmodern tydligt. Det blir en liten bula när jag ligger ner och jag är så stolt och lycklig över att vi har lyckats!

Augusti - Jag köper mina första mammabyxor på H&M i vecka 16+5. Börjar sova lite oroligt. Börjar få ont efter arbetspassen och hittar inga bra sovställningar. Bullar upp med kuddar. Vaknar kissnödig och kan sedan inte somna om. Känner även av växtvärk i sidorna av magen, det drar och beror på att livmodern växer. Bra bra. Men inte skönt. Vi spekulerar hemma vad det kan tänkas vara för kön. Jag och bonussonen tror på en pojke medan F och bonusdottern tror på en flicka. Vecka 17 fullgjord och magen putar mer och mer. Mammabyxorna används även att det inte är jättebehov utav det - de är så sköna! Det går mer och mer upp för oss att det kommer en bebis i vinter. Det är sant! Vi räknar ner till Rutinultraljudet. Tröttheten slår till med dunder och brak. Jag somnar innan 21 varje kväll, men är otroligt harmonisk i mitt mående. Jag känner mej lugn och glad. Tacksam och lycklig.
Den 16/8 känner jag för första gången två buffningar! Vid sidan av naveln. Äntligen! Som jag har legat helt blixtstilla i flera kvällar för att försöka känna men inte märkt något! Nu kom dem! Lilla vännen - du lever! Du finns där och jag känner dej!
Den 20/8 har vi tid för RUL, vi är spända och nyfikna på att få se den lille! 19 fulla veckor gångna och med putande mage lägger jag mej vid det här laget vant upp på britsen. Denna gången vågar jag titta från första början. Åh vad det tickar hjärtat! Kärlek! Barnmorskan mäter och mäter och säger att allt ser bra ut men att hon vill återkalla oss för att låta bebisen växa på sig lite så hon kan se hjärtats blodkärl lite tydligare. Glada och lyckliga går vi därifrån med en lång remsa ultraljudsbilder!
Jag åker direkt ner till Kappahl och köper en body och ett par byxor. Äntligen hör jag hemma på bebisavdelningen!
Jag får mer och mer ont i svanken och högra delen av svanken. Skaffar mej ett bäckenbälte som jag använder dagligen. Får veta av barnmorskan att det är foglossning och hon undrar om jag vill höra hjärtljuden när jag ändå ligger där på britsen - SÅKLART! 140 slag / minut tuffar det på och den känslan är oslagbar!

September - Vi åker på lyxhelg i Halmstad, bor i svit, äter god mat och får massage. Mmm! F känner för första gången en spark! Vi får komma tillbaka på extraultraljud och får träffa en barsk otrevlig barnmorska som bemöter oss illa. Hon hittar fortfarande inga hjärtblodkärl och vill att vi ska träffa läkare. Två dagar senare får vi träffa en underbar läkare som tittar på hjärtat i en timme. Hon konstaterar att bebisen ligger lite annorlunda eftersom jag har bakåtlutad livmoder och att det är därför svårt att få bra bild av hjärtat. Men hon är nöjd med det hon lyckats sett och ger oss bra svar - bebisen ser ut att må bra! Vi var galet nervösa inför detta och kunde andas ut igen! Skönt! Hon berättar också för oss att det är en pojke i magen!
Vi är halvvägs i graviditeten och magen har fått en rundare form. Den står rakt ut. Gravidpenningansökan går igenom och jag får gå hem 16 november. Ryggen gör mer och mer ont och bäckenet är inte stabilt. Träffar sjukgymnast som ger mej olika övningar och jag fortsätter med bäckenbältet. Blir sjukskriven i två veckor av läkare p.g.a foglossning. Storebror känner första sparken.

Oktober -  Blir fortsatt sjukskriven i oktober och går på både vattengymnastik och akupunktur. Vi börjar med parvelns rum, spacklar och målar väggar. Målar vaggan vit. Känner mej mer rörlig och kan gå fritt hemma i trappa utan att få överdrivet ont. Att gå promenader m.m märks däremot. F och barnen får lyssna på bebisens hjärtljud med Angelsound. Häftigt! Jag åker in till förlossningen för att kolla upp ett ont område runt naveln. Får ligga med CTG-kurva och göra ett ultraljud. Visar ingenting och de antar att det är en muskelförsvagning. 

November - Börjar känna mej rundare och rundare. Magen tar i vid brösten när jag böjer mej framåt. Sammandragningarna kommer då och då. Mår rätt bra med tanke på tidigare foglossning. Får magsjuka i vecka 31. Fy fan! Graviditetspenningen börjar gälla 16 november.

December - Årets sista månad kommer och jag går in i den sista graviditetsmånaden. Foglossningen kommer tillbaka med dunder och brak. Det värker dagligen i nedre delen av magen och i svanken. Jag sover värre och värre och lägger mej runt 21 om kvällarna, tröttheten har slagit ner som en bomb! Jag går och räknar ner dagarna och hoppas att han snart ska komma ut, dock efter december ;) Vi bäddar vagn och vagga och ställer i ordning i sovrummet. BB-väskan får det sista och vi köper oss även en fin systemkamera.
Allting är klappat och klart för att lillebror ska komma! :)

Gott nytt år på er allesamman! Strax före 2012 sa jag att det skulle bli vårt år och det blev det! Å 2013 kommer bli ÄNNU BÄTTRE!

Magen vecka 39 ( 38+0 )


Hej sista dagen på året och hej ny vecka. Vecka 39. Jag har legat vaken mellan 03 och 06 inatt så denhäringa nyårsaftonen lär väl hänga på sniskan misstänker jag men jag ska försöka sova ett par timmar under dagen.

Vagnen står redo och bäddad under trappan likaså BB-väskan. Aj aj kapten vi är helt redo! Imorgon typ.


söndag 30 december 2012

Sammanfattning av graviditeten

Det är förvisso två veckor kvar men jag kluddrade ner en sammanfattning av min graviditet. 

Jag väntar en: Pojke
Tror att det blir/gissar: Jag trodde att det var en pojke medan F trodde på flicka.
Illamående: Japp, mycket och under de 12 första veckorna. Slapp att kräkas dock!
Trötthet: Nåt så in i bängen. Gick lite i vågor men värst har det varit i starten och nu i slutet.
Bristningar: Nej. Å jag hoppas jag klarar mej resterande tid också ;)
Mitt barns hjärtljud : Har legat mellan 135-150/minut
Hormonrand på magen: Japp, den går över hela magen.
Foglossning: Oja, började i vecka 17, blev bättre någonstans i vecka 25 och kom tillbaka med dubbel kraft i vecka 34-35.
Humör: Hehe.. upp och ner.
Viktuppgång: Sist jag vägde mej, ca 2 v sedan, låg jag på +11,1 kg sedan positivt test.
Stor eller liten mage: Liten och står rakt ut. Syns inte bakifrån.
Svullnad i fötter/ben/händer: Nej. Har använt stödstrumpor lite då och då bara. Använder fortfarande vigselringen.
Barnet sparkar mest: På höger sida. Väldigt långt i sidan.
Barnet hickar: Jag har ingenting att jämföra med men tycker att han hickar ofta, flera gånger om dagen.
Förvärkar: Japp! Det har börjat nu i vecka 37-38. Nedre delen av magen och svanken. Som mensvärk som ligger konstant.
Sammandragningar: Jajamensan. När jag rör mej, böjer mej, går, står för länge, ligger för länge..

Första tecknet på att jag var gravid: Oj, jag var tvungen att gå tillbaka i bloggen. Jag läser att jag i samma veva som jag plussade ( 9 maj ) hade ömma, knöliga bröstvårtor. Jag hade i vecka 5 ilningar i ljumskarna/magkramper, var otroligt trött, illamående och var svullen om magen. Köpte Sea-bandet redan i vecka 7. Ofta hungrig och lite extra kissnödig.


Cravings:
Jag tycker inte att jag har haft några specifika cravings. Lite tråkigt eftersom jag har hört så mycket om det och hade hoppats att få någon vrickad idé om vad som är gott och inte. Typ väcka F mitt i natten och tvinga honom att åka och köpa något specifikt. Men icke då.
Jag var glad i de gröna, blanka äpplena fram till i mitten av graviditeten. Nu på sluttampen är jag en sucker för de sura färgade godisnapparna, allra mest de röda! Mjölk hade jag förresten som sug tidigt och är fortfarande en favorit. Från att inte alls dricka mycket mjölk innan till att helst välja det till maten.

 Vecka 6

Vecka 12

 Vecka 19

Krämpor under graviditeten:
* Första trimestern:
Illamåendet. Dock inga kräkningar men att ha den känslan 24/7 gör ändå sitt. Jag hade Sea-banden konstant, jag till och med sov med dem. Jag käkade Postafen i tid och otid, åt och mådde illa efteråt, åt inte och mådde illa för det. Hur ska kroppen ha det!? Sömnproblem.

* Andra trimestern:
Foglossningen började tidigt, om jag inte minns helt galet nu så var det redan i vecka 17 någonstans. Började i höger bakfog och att jobba som undersköterska på ett särskilt boende var ingen dans på rosor. Jag skaffade mej ett bäckenbälte men vissa dagar tyckte jag att det blev värre med det. Blev sjukskriven tidigt och fick prova akupunktur och började med vattengymnastik. Antingen blev min foglossning värre med tiden eller så berodde det på akupunkturen, i vilket fall så hade jag grymt ont, höger bak var som tidigare men pullfogen började smärta ordentligt! Jag och BM kom fram till att nålbehandlingen skulle avslutas. Efter ett par veckor vände det dock och jag började kunna röra mej mindre smärtsamt + att ta kortare promenader.

* Tredje trimestern:
Magsjuka i vecka 31 - yippi! Sammandragningarna började på allvar här någonstans. Foglossningen kom tillbaka med full kraft och lite till någonstans i vecka 34-35 och jag dras nu ( i vecka 38 ) med ordentlig mensvärk i nedre delen av magen och svanken. Pullfogen går snart av känns det som. Sömnproblem.
Halsbränna har jag inte haft speciellt mycket, någon dag då och då bara.

Har sluppit finnar, flötigt hår, bristningar, svampinfektioner, urinvägsinfektioner, åderbråck lite här och var, vadkramper med mera. Så förutom foglossningen som har varit en pain i the ass bokstavligt så har jag ändå haft en lindrig graviditet måste jag säga.

Mina förväntningar innan jag blev gravid:
Hm.. eftersom jag har velat få bli mamma under en så pass lång tid och att jag har vetat att det kanske inte kan bli verklighet så har jag dels gått och mörkat ner min tillvaro och trott det värsta. Jag har alltid haft svårare för gravidmagar än för små bebisar. Det är något speciellt med just den växande, vackra, stora magen. Sorgen hade varit störst på det planet, att inte få bära mitt barn, om vi inte hade kunnat lyckas på ett eller annat sätt. Det hade tagit mej hårdast tror jag. 
Mina förväntningar inför graviditeten var nog rätt allmän, man mår illa, man kräks, man blir tjock och magen får fula ränder..

Hur blev det:
Okej foglossningen hade jag inte förväntat mej men jag känner ändå att det har varit rätt okej trots allt. Man glömmer väl mycket också antar jag. Bra det i så fall :)
Att jag skulle umgås med dasset i x antal veckor trodde jag ju men det slapp jag vilket jag är glad för. Jag kände mej väldigt rädd i början och under stor del av tiden. Nu på senare tid har det lagt sig. Jag vet att bebisen mår bra och även att hans rörelser inte är de skönaste i världen just nu så är det en otrolig feedback på att han finns där inuti mej. 
Magen är vacker, jag känner mej klumpig och otymplig men samtidigt väldigt vacker. Speciellt efter att en kvinna sa till mej igår att jag är snygg gravid! Sånt gillas!
Känslorna har åkt berg och dalbana och det har det väl alltid gjort om man tänker på barnaförsöken och ångesten som jag har haft. Jag har lätt att bli gråtig och ledsen. Har även fått ett par hormonpsykbryt på F.

Går in i vecka 39 imorgon. Sista dagen på året. Sedan startar ett nytt år med en helt ny liten varelse hos oss.. Låt de sista två veckorna gå fort så vi får träffa får lille prins snart

lördag 29 december 2012

En dag av aktivitet och vila

Att vakna och se en vagga stå bredvid mej kändes redigt gott i hjärtat. Jag la ut handen för att känna på känslan att ha den mot lillebror och smeka hans lilla huvud. Tänk att det kommer bli verklighet snart.

Idag har jag varit i farten fast ändå tagit det lugnt, jag har ju en tendens att räjsa iväg med allt möjligt och inser inte att det var för mycket förrän efteråt. Då det biter en i röwa så att säga. Det är lite som att jag omedvetet kör på mens det liksom fungerar. Till att börja med var vi på stan och kikade och jag hittade två amnings t-shirts, två pyjamasar i strl 56 och några bebisstrumpor. Det fanns inte jättemassa på H&M där jag har presentkort och tänkte passa på men det känns bra att spara lite cash på kortet till senare tillfälle. Även att man vill handla det mesta gulliga i strl 50 och 56 så är det smartare att vänta till knodden drar 62 och 68 eftersom de har de storlekarna en längre period. Men de är ju såååå gulliga de där småttekläderna!

Jag satt även ett bra tag framför datorn mitt på dan för att försöka klura ut kamerans olika delar och inställningar, jag visste innan att det skulle vara rena rama grekiskan men hjälp vad mycket finesser och olika termer det finns. Det ena ska samspela med det andra och ja..hjärnan är inte vad den borde vara under graviditeten och att sitta med en guide via en cd-skiva kan bara göra att man känner sig ännu mer korkad! :)

Eftermiddagen har dock gått åt till att ligga och vila och ta det lugnt och F har städat huset. Gott och välbehövligt. Ja båda två.
Jag har sålt vårt matsalsbord med 4 stolar som jag målade och skrapade i Shabby Chic-stil förra sommaren. En bra affär med tanke på vad vi gav för det i Second hand-butiken. Hade vi haft utrymme för möbelrenovering och förvarning så hade jag lätt satsat på den hobbyn!

Sikka grymma sammandragningar jag har fått förresten. Under den senaste veckan eller det kanske är längre när jag tänker efter så gör de ont. Jag går många gånger och håller upp magen för det trycker på sådant neråt. Det strålar i underlivet och ljumskarna och att kissa två droppar 20 gånger om dagen är vardag. Svanken gör så ont så ont och rörelserna som jag känner från honom gör att hela magen stramar åt och gör ont. För att inte tala om tröttheten och sömnlösheten. Inatt var det nog rekord på missade timmar. Somnade runt 23, vaknade vid 01:30 och kunde inte somna utan låg där och rullade tummarna till förbannelse. Kollade Facebook, Instagram, mail, Aftonbladet, olika bloggar med mera. Surade ihop när jag för fjärde gången gick in på dem och det fortfarande var gamla uppdateringar! Varför ska jag vara den enda vakna personen!? :)
Vid 04 började jag må illa av hunger och gick ner för att dricka mjölk och äta ett par mackor. Tände lite ljus och hade det rätt så mysigt där nere i köket. Runt 05-tiden somnade jag om och kunde sova ett par timmar. Det känns verkligen som att kroppen har fått en mat och sov-klocka. Att vakna gör mej ingenting men när jag ligger klarvaken så är det snäppet grisigare.

Det blir en tidig kväll ikväll. En timme kanske jag står ut i soffan, den är inte det minsta skön att sitta eller ligga i längre. Å fy fasen vad jag gnäller hörrni. Jag borde bara vara tyst och nöjd och sitta och le för jag har lyckats bli gravid. Jag ska bara hålla käften.
Nä. Ärligt talat hörrni - det gör jag inte. Jag håller inte käften för jag har som vem som helst lika mycket rätt att tycka att det kan vara surt, långtråkigt, jobbigt, segt och pest under en graviditet. Alla har rätt till sina känslor och upplevelser. Sedan om jag lyckades fyllepöka mej till en unge eller kämpade med hormonbehandlingar spelar ingen roll - kroppen är annorlunda och det är tungt och bökigt. Punkt.

fredag 28 december 2012

Lillebrors hörna

94 % av graviditeten i bakgrunden - ho ho det närmar sig. 18 dagar kvar. Det står både 16 och 18 i mina appar och widgets på bloggen.. de är lite skevt uträknade tror jag. 18 är det om man räknar i den vanliga klassiska kalendern. Arton dagar.
Fast antalet dagar som jag har i huvudet är nedräkningen till nyårsafton. Fyra dagar idag. Tre om man inte räknar idag. Håll da inne unge.

Idag har jag och F gått all in i kåken, vi har rensat ut julen, lite julstjärnor i fönstren återstår dock och städat kidsrum med mera. Vårt sovrum fick sig ett ryck också så nu står min gamla vagga där bredvid min säng. Konstig känsla men så härlig samtidigt. Gipsmagen gjorde sig finfin tillsammans med lite kort på oss och barnen. Tänk att det kommer ligga en lillebror där snart...

Lillebrors hörna..

torsdag 27 december 2012

Vecka 38 ( 37+3 )

Nu är vi hemma igen och det har varit många trevliga dagar tillsammans med min familj. Mamma och hennes sambo, min bror och syster med deras sambos och så jag och F. Ja parveln också. Han har fått uppmärksamhet minsann. Systeryster lyssnade på bebisen med Angelsoundet och blev helt till sig när hon kunde höra sin lilla favorit.
Ena katten kom flera gånger och lade sig i mitt knä och ena gången kröp han till och med upp på magen och la sig men han blev snart bortsparkad. Hans reaktioner när han inte visste vad det kom ifrån kunde jag ha betalat dyrt för.. ha ha.. stackarn..

Vi fick fina julklappar från syster och broder med resp och pengar från mamma och sambo som sponsor till en systemkamera! Äntligen har vi en! Som jag har tjatat och velat ha en fin kamera att lära mej ta fina bilder med. NU är vi helt redo för lillebrors ankomst. Men han får stränga order om att stanna kvar ett par dagar till.

Idag är det 37+3 och sammandragningarna som jag har känt i flera veckor har börjat göra ont. Det stramar och spänner i svanken och vid utgången så att säga. Det ilar i ljumskar och magen. Någon som ligger startklar minsann..


Julklappar från moster och morbror med resp.

En mycket bra jul! Nästa år har vi en son som lilltomte..

onsdag 26 december 2012

Vecka 38 ( 37+2 )


Bild tagen i måndags. Ligger lite efter i bloggen nu känner jag. Vi är kvar hos min mamma och åker istället hem imorgon bitti.
Idag har vi varit på mellandagsrea och införskaffade oss bland annat en systemkamera - ÄNTLIGEN!! :)

Lär komma lite pics under morgondagen. Ska bli gott att slippa dessa risiga Iphonebilder!

Nu är det nattedags. Det har varir en lång dag med mycket promenader och förvärkar..

måndag 24 december 2012

En vit jul

Idag är det måndag och titt på fasen JULAFTON! Gottgottigottgott. Vi åkte ner till min mamma + sambo iförrgår och stannar här till annandagjul. Imorgon kommer mina syskon med sambos och vi ska äta gott och dela julklappar! Man blir ju som ett barn själv :)

Det har kommit bortåt 2 decimeter snö inatt och F och mammas sambo är nu ute och skottar snö. Massa snö. Det blidde en vit jul minsann. I dubbel bemärkelse! Snö och ingen Jäger! Men det finaste paketet går jag omkring och bär på!

Vecka 38 idag ( 37+0 ) och jag har sedan vi kom hit haft riktigt ont i ryggslutet/svanken. Tror att bilresan på 3 timmar tog död på den. Jag har gått omkring med varm bovetekudden fastspänd under tröjan i svanken och går på Alvedon. Lille bäckenet och pullben och rumpben och allt vad det är, det värker i hela området.

Åh vad jag längtar till han kommer! F smeker magen 10 gånger om dagen och pratat med honom. Som vi längtar! Jag har med mej Angelsoundet hit för min syster ville lyssna på sitt lilla syskonbarn. Mys. Nästa år har vi en liten 11-månaders som kanske går omkring och river i julgranen. Än så länge är det bara mammas katter som leker med kulorna..

GOD JUL till er alla!!
Hoppas ni får en fantastiskt fin dag! 

söndag 23 december 2012

Jag börjar se ett mönster

Vaknar 03:30. Lever rövare. Somnar någonstans runt 06:00. Vaknar igen runt 09:00.
Dagen är lite blandad.
Kvällen vaken runt 19-20 och håller låda fram till 22-23.

Ska bli intressant att se hur han är på utsidan..

lördag 22 december 2012

Så var aerobicpasset igång igen

Varför träna nattetid?

Sov unge, SOV!

fredag 21 december 2012

Powernap innan julmaten ska lagas

Har varit på stadsrundan och handlat de sista julklapparna och så även julmaten som vi ska äta tillsammans med barnen i eftermiddag. Jag hämtade även ut en fotografiförstoring och den blev jättebra! 30 x 40 cm.
Eftersom vi ska åka 25 mil imorgon till min mamma och hennes karl och stanna där till Annandag jul tar vi det säkra före det osäkra och packar med babyskydd och BB-väskan. Ifall att liksom. Jag tror ju inte att det är aktuellt men skönt att ha det i bilen åtminstone. Inte sådär smidigt att åka 50 mil tur och retur för att hämta det ifall bebisen tittat ut.
3 ½ vecka kvar nu ju. Idag när jag var på EKO och handlade lite leksaksjulklappar gick jag förbi bebisavdelningen och kunde inte låta bli att stoppa ner en ljusblå tunn filt med vita moln på. Den var för söt helt enkelt. Filtar kan man nog inte få för många utav, det tycker jag ju själv. Har alltid haft flertalet i både soffa och säng. På tal om säng, jag ska ta mej en powernap innan det är dags för att ställa mej vid spisen!

Igår blev det ingen sådan och jäklar vad ont jag hade i rygg, mage, fogar och svanskota. Vi var en sväng in till Jönköping i ett ärende och hittade inte dit vi skulle utan rände runt mitt inne i stan innan vi lyckades lokalisera oss. Den promenaden tog död på mina fogar och jag gav upp soffläget redan vid nio.

Det är ju pinsamt att erkänna att jag faktiskt har bott i Jönköping i 1 ½ år men likförbannat går vilse. Men jag skyller på att jag inte bodde centralt. Mitt lokalsinne är verkligen inte min starka sida. Det är som att jag bara kan ha en stad i huvudet samtidigt, nu existerar bara min nuvarande stad i karthjärnan..he he.

torsdag 20 december 2012

Höger vänster höger vänster. Gung. Gung.

När till och med tantera på stan går om mej så är ankgången ett faktum.

Det bästa var ändå när foglossningen var som värst för ett par månader sedan, jag gick till och från affären och en gubbe stannade med bilen och frågade om jag hade ramlat och behövde skjuts hem!

En dag i taget

Fyra dagar kvar till julafton. 
Elva dagar kvar till nyårsafton.
Tjugofyra dagar kvar till BF.

Min man skojjar om att lillparveln kommer runt jul. Min kusin är helt bombsäker på nyårsafton. Hon var i och för sig heeelt säker på att det var en tjeja så jag tror inte på henne.. ;)
Själv tror jag att jag kommer klara årsskiftet, de flesta går ju faktiskt över liite grann åtminstone.
Han är beräknad till den 15 januari och jag tror att han pillar sig ut dagarna efter, säg 16-18 januari.

Nu ska jag åka och handla lite gott, bland annat en julskinka som jag ska laga till ikväll. Nam nam..

onsdag 19 december 2012

Barnmorskebesök och vattengymnastik

Barnmorskebesöket gick bra idag. För det första så hade hon svar från urinodlingen vilket var ua. Bra besked. Vi gick igenom min födelseplan och hon tyckte att den var bra, kortfattad och innehållsrik. Så här lyder den förresten..

FÖDELSEPLAN:

GENERELL INFORMATION
Detta är mitt första barn och F´s tredje. Vi vill att F ska få vara så delaktig som möjligt under hela förlossningen, ge honom gärna tips på hur han kan hjälpa mig under olika skeden. Om jag inte kan ta beslut själv eller kan ta in information så vill vi att ni tar det med F, han ger mig mycket trygghet. F känner sig obekväm i sjukhusmiljö därför önskar vi att ni tänker på det och är försiktiga vid “blodiga” situationer. 

SMÄRTLINDRING 
Jag har vad jag tror en låg smärttröskel och kan bli rädd och ledsen. Jag vill att ni berättar så mycket som möjligt för mig under tiden så jag är med på vad som händer och vad som kommer hända. Jag vill att ni innan behandling och undersökningar informerar om vad du/ni ska göra och varför. Jag vill gärna prova icke medicinska smärtlindringsmetoder så länge det går. Jag är positiv till akupunktur, massage, andning och avslappning, TENS och bad. När jag känner att det inte är effektivt längre vill jag gärna få lustgas och eventuellt epidural. 

FÖRLOSSNINGSSTÄLLNINGAR
Jag vill gärna befinna mig i ställningar som påverkar utdrivningen så mycket som möjligt. Det känns lite olustigt att önska olika ställningar nu utan jag ser gärna att ni erbjuder mig att prova lite olika. Ser ni att jag behöver ha hjälp med att slappna av och att andas rätt vill jag att ni hjälper mig med detta. Vi har gått andning- och avslappningskursen.

Jag är väldigt rädd inför själva krystandet och att spricka. I det läget vill jag ha mycket tydliga instruktioner och trygghet från dem som finns i rummet. Jag vill att barnmorskan arbetar så aktivt som möjligt för att undvika att jag spricker genom att hålla emot i mellangården eller vad det kan vara. Vill också att hon smörjer med olja. 

NÄR BEBISEN FÖTTS
Om inga komplikationer uppkommer vill vi att ni torkar av barnet så mycket det går ( tänk på F ) innan det läggs på mitt bröst. F vill klippa navelsträngen och sedan vill vi få en stund för oss själva tillsammans med vårt barn.

Vi hoppas att ni tillsammans med oss vill göra vårt barns födelse till ett positivt minne som vi aldrig glömmer.
M och F 


Tillsammans gjorde vi även en sammanfattning av min graviditet som hon ska lägga in i journalen. Hur jag har mått och vad som har hänt vid olika tillfällen, t ex blödningen i vecka 13 och att det berodde på att moderkakan låg långt ner, att jag har en PCO-diagnos med mera. 

Idag är jag i vecka 36+2:
Sf-måttet: 35
Vikten: 77,6 kg, totalt +11,1 kg.
Hb/glukos/urinprov togs ej.
Bldtr: 115/65
Huvudet fortfarande ruckbart.
Hjärtljud: 132

Efteråt var jag på årets sista vattengymnastik. Det var riktigt skönt och jag tog det lite lugnare denna gången. Förra gången blev jag väldigt yr och illamående. Det bästa är de sista 20 minuterna då vi ligger med flytkudde och "flytkorv" och lyssnar på en avslappningsskiva. Tyvärr är det samma varje gång så vi kan snart varenda mening som tanten säger men det är riktigt gott att ligga där tyngdlös med händerna på magen och känna lillebrors sparkar och buffar. 

tisdag 18 december 2012

Längtig, å vad längtig jag är nu!

Träffarna hos psykologen blir kortare och kortare tycker jag. Hon berättade själv anledningen till det och det är att man ska inte sitta och "leta" efter saker som man kan tycka är värt att nysta i. Det kan bara sätta igång saker och ting utan man tar det som kommer upp och det som man tycker känns viktigt. Det tror jag på också. Vi bokade in två besök till, ett i första veckan av januari och en fyra veckor senare. Då sa hon själv att hon kunde komma på ett hembesök ifall jag inte var så sugen på att dra ut lillen. Riktigt bra att sådan möjlighet finns. Värdefullt.

Med sex dagar kvar till julaftonn har vi laddat för det mesta. Det är julpyntat och fint, granen är så fint klädd av barnen och under ligger det julklappar. Det lyser vackert i varje fönster och jag redigt känner julstämningen i kåken. Så härligt och harmoniskt! Det är precis som jag vill ha det just nu, eller som vi vill ha det, lugnt och skönt fram till bebisen kommer. Ingen panik och stress i sista sekund som det annars brukar bli. Nog för att jag ska göra en del sista köp i helgen och fixa julmiddag till oss på fredag men det känns ändå som att vi har rott hem båten i tid. Skönt!

Åh vad jag längtar nu. LÄNGTAR! När jag kikar runt hos er andra som har fått bebisar senaste veckorna/dagarna så blir jag så galet sugen och längtig! Jag vill också gosa bebisnacke och mysa med lilla familjen..
Jag kommer få bli mamma om ett par veckor. Drömmen som har stått över allt annat kommer bli sann tillslut. Det är fortfarande galet när jag tänker på det. Är det verkligen på riktigt?! Får jag bli mamma?!

Skallebank

Om en skulle ta och hacka lite i den där Cheesecaken? Många tar fram den en stund innan servering för att den ska smälta lite men jag gillar den när den är helt stelfrösen. Mer glasskänsla..

I eftermiddag ska jag till the brainskrynkler och jag känner inte redigt för´t måste jag säga. Men så är det och så får det bli. Jag känner mej inte i helt form för att ge mej ut eftersom jag har ett tryck över bihålorna, skallebank och är täppt/snorig. Jag hoppas att jag inte åker på samma skit som F hade i helgen och igår. Vaknade igår natt av att han tog tag i min arm och drog den in till sig i hopp om att jag skulle värma honom, jäklar i min låda vad han hade frossa! Å kokhet. Inget vidare att åka på den skiten nu också innan jul. Men det känns i knoppen att det ligger och lurar..

Ett bra skäl till att hacka i kakan.. 

måndag 17 december 2012

Räserkör till Coop och inhandlar div. ingredienser!


 Fan!

Fem timmar i frysen!

Vecka 37 ( 36 + 0 )

Då börjar frugan vanka, gå som en anka, rultande hon tar sig fram..

Jajemen. Nu känns det både fram och bak och rakt upp i muffen. Jag är gravid. Höggravid.
Idag går vi in i vecka 37 kotten och jag. Trettiosex veckor i backspegeln och nu är det "bara" fyra veckor kvar. Som längst sex. Hoppas på tre-fyra.

Min foglossning blir värre och värre nu. Det gör ont i främre fogen och i höger bak. Tillbaka till läget som var i mitten av graviditeten. Varje kväll är en pärs att ligga/sitta/stå. Men det går, det gör det jag ska inte gnälla. Det är inte så långt kvar fastän det känns som pesten många gånger just nu.
Sedan i helgen har jag haft onda sammandragningar, mycket ont i nedre delen av magen och känt sån urinträngningar så jag har varit rädd att det ska vara UVI på gång. Jag känner så väl igen symtomen och är stort förvånad över att jag har klarat mej under graviditeten. Tidigare om åren har jag haft det 2 gånger om året..
Ringde upp till MVC imorse och jag fick komma upp. 2 ½ timme lyckades jag hålla mej innan jag tog ett urinprov hemma. Men det var blankt. Barnmorskan tyckte det var konstigt eftersom jag hade sådana känningar så hon skickade det på en odling och jag kommer få svar om ett par dagar. Skönt att de tar det på allvar och försöker reda ut det. Jag vet att det är viktigt att man får antibiotika om det skulle vara uvi men jag har inte redigt koll på varför det är så viktigt. Är det farligt för bebisen?
Hon berättade att barnet tar ingen skada av det men att det kan ge värkar och att förlossningen kan starta, men eftersom jag är så pass långt gången nu så är det ju faktiskt inte hela världen om det skulle se sa hon. Sant. Men skönt att hon ändå luskar vidare i det och ordnar med odling.

Ja 36 fulla veckor nu då. 27 dagar kvar till BF och i mina appar står det att bebisen väger runt 3 kilo nu och är ca 47 cm. De allra flesta barn fixerar sig nu och det ska bli spännande att se på onsdag då jag har nästa barnmorsketid. I slutet av veckan räknas jag som fullgången och barnet är redo att komma. Jisses. 


Du är mer än välkommen lille vän!

lördag 15 december 2012

Snögubbe med navel

På frågan om det går att vara med och bygga snögubbar som höggravid svarar jag: Oja, väldigt knöligt och bökigt men himla kul. Att få på sig termobyxorna i åttonde månaden, okej halva dragkedjan går bara igen, är ju imponerande bara det. 

 Här är hela familjen. Jag är andra person från vänster, jag och tjockismagen.

Bonustjejen tyckte jag skulle ha min utåtstående navel också..

Efteråt bakade vi ett gäng med pepparkakor och dekorerade dem med kristyr. 
Min pullfog bevisar att det var en händelserik dag. Men rolig!

fredag 14 december 2012

Put-rumpa


Såhär har han börjat lägga sig de senaste veckorna. Samtidigt trycker han foten/fötterna längst åt till höger, i sidfläsket - såå skönt.

Jag kan ta tag och känna runt hela hans rumpa. En redig put-rumpa!

Downperiod

Det är värst vad man boar innan parveln kommer. Rensa igenom pappar och pärmar så man har full koll. Gå igenom försäkringar, fylla opp frys med mera.
Idag har jag varit oppe på vinden och rivit ner julpapper och julsnören så nästan alla paket är klara till barnen, fattas ett par inköp. Skönt att ha det klart i tid. Likaså paketen till övrig släkt, min kära syster tog på sig det i år, skena i affär och sortera opp vad som ska ges till vem. Jag bara betalar en klumpsumma sedan :)
Riktigt snällt av henne att låta mej slippa skena runt på stan..

Det som fattas i kåken är en gran, baka pepparkakor och nya lussebullar ( jag vete sjutton vem som äter opp alla dem.. he he ) och så göra en ny julskinka. Den jag gjorde försvann på ett par dagar. F och sonen stod för det kalaset. Kul att det uppskattas :)
Granen kommer förmodligen in i helgen eftersom barnen är hos oss nästa vecka, de kommer idag, och stannar till nästa lördag. De firar jul med sin mammas familj i år och då får det bli lite tidigare med allt hos oss så de hinner njuta av julen här hos oss också. Vi ska ha ett litet julbord nästa fredag och dela ut julklappar. Tänk vad fort det går nu. 1 ½ vecka kvar till julafton. 2 ½ till nyåret. Galet.

Man går ju hela tiden och räknar ner dagar till BF, tänker att nu är det si och så många veckor kvar eller si och så många dagar. Lite dumt kan jag känna. Förmodligen kommer jag ju gå över en viss tid så när jag väl är nere på ental så kommer det kännas supertungt att gå över 5-6-7-8-FJORTON dagar kanske.. ush..
Jag som är trött på´t nu. Jag känner mej enormt gnällig och otålig för tillfället. Det kom smygande i veckostarten och har hållit i sig. Låånga veckor kvar.

Kroppen är verkligen trött nu. Den orkar inte alls hålla igång på samma sätt som tidigare och även om jag tar en lugn dag och vilar mycket så känner jag mej ändå som en åttioåring som har ont överallt. Och gnällig som faan!

Nä nu får jag göra något som peppar opp mej. Lyssna på bra och hög musik. Alltid en start!  

torsdag 13 december 2012

Ibland går ta ma fan hissen ändå opp

Jag började packa BB-väskan igår. Allt till kotten är klappat och klart. Lite grejer som bindor, amningsskydd till mej ligger också nerpackat, resterande känns lite svårt eftersom jag använder mycket av det idag, sköna linnen, amningsbh m.m..
Däremot la jag ner underkläder och jag vet att många tar med sig extra stora trosor... bör man det eller? Räcker det inte med de jag använder i nuläget? Blir de för små med jättepaddorna som man har mellan bena? Blöder man så in i helvete så man inte har lust att tvätta opp dem och använda sen utan de går rätt i soporna?
Känns lite lyxigt att gå och köpa nya trosor för att slänga sedan om de blir för taskiga i skick.. bättre att ta hemmavarande halvfula istället..?

Jag bäddade även vagnen igår med det gulliga Nalle Puh-setet. Så äckligt sött. Rummet ser megafullt ut eftersom det står vagn och babyskydd med bas, badgrunka m.m. annars hade jag lagt ut en bild på det. Får bli lite längre fram när det har "rensats ut" lite. Vi har fortfarande inte fått upp div. lister heller.. :)

31 dagar kvar och det känns i kroppen nu. När jag inte kunde sova inatt p.g.a ont överallt tänkte jag för mej själv att jag skiter blanka faan i om han kommer innan nyår. Han får mer än gärna komma idag. NU. Gör mej ingenting. Faktiskt.
Allt hemmagöra är tungt och jobbigt. Att dammsuga kör musten ur en, jag testade idag + moppade golven. Inte nog med att fogen fram värker, det strålar i ljumskar och mage och jag flåsar som en brunstig tjur!

Hur det gick med tvättstugan?

Taadaaa..


Brödkavel som massage... höll på att skriva massagestav.. ha ha.. 
nä som massageredskap och skateboard som packningsvagn.
Tummen upp för kreativitet!

Snorisch.nu


35+3 idag.
Inatt vaknade jag vid 03-tiden, kissade, vred och vände på mej i hopp om att fan skulle avlösa men han uteblev. Gick tillslut ner till undervåningen och la mej i soffan med uppvärmd bovetekudde. Låg vaken fram till F kom ner och slumrade sedan till ett tag till telefonen ringde för en stund sedan. Min kära syster allmänt glad i hågen och pratglad. Väckte jag dej, frågade hon efter en stund, fan vad slö du är syrran!
Mmm..

Mina näsdroppar tog slut igår kväll och var också en anledning till att jag inte kunde sova, täppheten gjorde att jag inte fick luft. Men nu har det blivit en helomvändning, jag har dunderskallebank, näsan rinner och det ömmar i bihålorna - hej förkylning.
Har precis fått i mej FitLine-drinken och två smörgåsar och ska bestämt gå och lägga mej i sängen igen. Dagens planer är enbart att skena till tvättstugan som ligger här på bostadsområdet men det är inte så bara o bara. Jag önskar att vi hade en bra pulka att dra tvättkassarna på men det finns bara stjärtlappar i förrådet. Jag får helt enkelt konstruera något eget...

Mot sängen!

onsdag 12 december 2012

Gröthjärna

Åh vad nöjd jag är över bilderna. Det är vi båda två. Av de 200 bilderna hittade vi ca 125 som var fina och bra, på resten är det någon som blundar eller gör ett stelt leende :)
Jag är ju galet kär i svartvita bilder och tycker dem blir så mycket mer levande av det. Ett par bilder ska förstoras upp och sättas upp i vårt sovrum, kanske tillsammans med gravidmagen. En del andra ska skapa en fotovägg i vardagsrummet, barnen ska få ha lite bilder på sina rum och så blir det såklart ett fint album.
I dagsläget har vi ett par fina album med kort på barnen, på mej och F, vår bröllopsdag och så de hemliga bilderna på mej som jag gav till F som morgongåva. Lättklädda ljusa fina bilder. Om det var uppskattat ;)

Jag älskar som sagt svartvitt och jag drömmer om att en dag äga en egen systemkamera och kunna fotografera själv. Det hade varit så otroligt roligt att själv ta fina bilder på familjen m.m. I dagsläget har jag en usel Iphone-kamera som ger suddiga bilder och en liten digitalkamera som är så seg så barnen hinner cykla förbi mej innan kortet är taget. Det tar sån tid för den att fatta efter tryckknappningen. Det ska blinkas, tänkas och funderas och så klick - jaha men det var ju en fin asfaltsbild jag fick!

Jag har frågat min kära syster om vi kan få låna hennes systemkamera att ha med till förlossningen/BB och det får vi men jag vill ändå ha en egen i framtiden och allra helst en vettig digitalkamera just nu. Det är ett litet stressmoment faktiskt, att förlossningen ska starta igång tidigare och att vi inte har hunnit få låna systers kamera..
Det går att få en fin systemkamera för 3000-4000:- Pengar som jag förvisso inte har just nu men min mamma ville ge mej ett bidrag som julklapp vilket är en bra bit på vägen..

Jag har nu suttit och läst recensioner, omdömen, tester och produktinformation så jag tror jag snart trillar av stolen av trötthet. Siffror hit och funktioner dit - jag får gröthjärna! Men eftersom jag är nybörjare och inte vet särskilt mycket så vill jag ha en relativt enkel fast inte för enkel om jag avancerar mej fort. Vore trist att utvecklas och få koll på det och så blir jag begränsad av kamerans enkelhet. Jag vill ha en kamera som jag kan utvecklas med och som är snabb i tagningarna, ger bra bilder såklart och som är lätthanterlig.
Fastnat för ett par olika modeller, antingen Canon EOS 1100D, Nikon D5100 eller D3100 eller Sony Alpha A37.
Läser man och jämför så är den ena bättre på en sak men sämre på en annan grej. Inte fasen vet jag vad jag ska kolla efter! Det är som att sätta mej på ett aktieköp känner jag. Äh men ta något bara.. 

Jag tar en lussebulle på det..

Hej.

Kärlek

















tisdag 11 december 2012

Graviditetsfotografering

Jajamensan cd-skivan låg i postlådan! Å jäklar vad fina kort det var! Jag är ju anonym så någon ansiktsbild blir det dessvärre inte. Men håll till godo med kroppen :)








Vi fick 200 bilder och ska förstora opp en del av dem för att göra en fotovägg, det var bilder på barnen, på oss alla fyra, på F och mej och bara jag och magen. Helt underbara! Jag är sååå grymt nöjd!

Älskade lillebror

Fortsätter fylla på i frysen

Hallå hallå. Inatt har jag varit på förlossningen och fött barn. Åtminstone i drömmen. F sa att han förstod det eftersom jag hade snarkat och låtit konstigt hela natten. Ush det måste ha tagit lång tid.

Har nyligen bakat två omgångar med muffins och ett par vetelängder. Bra att fylla opp frysen nu innan tänker jag. Jag har sån energi halva dagen för att sedan bli halvt medvetslös frampå eftermiddagen. Kvällen ska vi inte tala om. Bäst å passe på mens det brinner i ärschött..

Julklapparna är inte helt fixade men det är färdigplanerat i alla fall. Vi vet vad som saknas och det ska tas i tu med under denna veckan så vi slipper drutta runt på stan sista veckan. Förutom granen så är det i stort sett färdigpyntat, barnen ska få pynta lite i sina rum i helgen men övriga utrymmen har julgardiner m.m.
Pepparkakshuset monterades förra helgen och lussebullar ligger i frysen. Får nog göra en sats till innan jul, de äts upp fort å jag kan inte längre skylla på F. Jag har fått smak för en sådan till julkalendern varje morgon. Har jag inte lagt på mej extrakilo innan så kommer jag göra det nu :)

Om ett par timmar HOPPAS jag att det ligger en cd-skiva i postlådan. Jag blev lovad att få den igår men icke då. Skapligt besviken.

Nähä.. leta rätt på lite julpapper så jag kan slå in lite julklappar.. så får det bli..

Lille T/E vaknade just och har gått igång på ett hårt Aerobicpass. Om kisseblåsan blev lycklig..yeeah..

måndag 10 december 2012

Förlossningsvisning

Idag har jag och F varit på förlossningsvisningen som erbjuds till förstföderskor. Vi fick träffa en barnmorska som gick igenom lite praktiska saker med oss, var och när vi ska vända oss, vi fick en liten snabbgenomgång av smärtlindring med mera och på slutet fick vi gå en runda på förlossningen och BB. Jag kände att det var skönt att få se barn/akutrummet för att få veta var de tar barnet om det skulle behöva lite extra hjälp. Vi fick även gå in på ett förlossningsrum. Det var gamla fyr-salar så det var enorma rum! Där inne blev jag lite skakis och kände hjälp det är inte långt kvar tills vi befinner oss i ett sådant nu. Men det var samtidigt en väldigt nyttig och trevlig rundvandring. Inne på BB var det precis tyst och det satt en mamma och ammade sitt lilla barn i dagrummet. Så rofyllt det såg ut och så lugnt och skönt.

Med stolta och starka steg gick vi där ifrån hand i hand. Snart är vi där och jäklar vad vi kommer fixa det bra!

Vecka 36 ( 35+0 )

Små små snöflingor trillar ner och det är så vackert ute även att solen inte vill titta fram. Fina vinterlandskap.
Idag är det måndag igen och jag tar ett kliv över till nästa veckonummer i ordningen - 36. Har nu gått 35 fulla veckor och jag känner mer och mer av det här med krämpor i kroppen. Jag har i ett par dagar haft som mensvärk, mestadels på kvällar och nätter men även under dagen. Det spänner, drar, ilar, sticker och hugger i nedre delen av magen och det sliter i ljumskarna. Plus att det värker i ryggslutet och hugger till. Jag antar att kotten filurar på om han ska fixera sig eller inte. Gör´t tänker jag, bare gör´t så jag får lite lugn och ro. Det gör så ont när han håller på.
Sammandragningar är numera vardag, reser jag på mej så kommer de, böjer jag mej, när jag kissar m.m.
Har dessutom varit "dålig" i magen i ett par dagar. Lustiga kropp, magen har ju varit galet påverkad av järntabletterna tidigare.. 
Jag försöker vila om dagarna och tar det rätt så lugnt faktiskt. Plocka ur diskmaskinen och dammsuga har jag överlåtit till F, det gör för ont att hålla på och böja sig så många gånger..

Förutom det så mår jag bra, jag räknar ner till årsskiftet. Är faktiskt liiite nervös att han ska gräva sig ur innan raketerna har skjutits upp. I-landsproblem i denna värld jag lever i med tanke på bekymmerna som vi har haft, jag borde egentligen bara hålla käften! Men.. jag önskar att han firar både jul och nyår genom navelsträngen. 


Jag klabbade på ytterligare ett lager igår och jag är jättenöjd! Formen, propotionerna..allt. Den är inte stor men det är ju inte jag heller. Det är det jag får höra: VA!? ska du ha så snart, det kan man inte tro! Du är inte stor, jag var sååååhääääär och så visar de med armarna likt en Usa-tjockis.


35+0
Inga bristningar än. Jag smörjer och smörjer och smörjer och smörjer..