Jag väntar en: Pojke
Tror att det blir/gissar: Jag trodde att det var en pojke medan F trodde på flicka.
Illamående: Japp, mycket och under de 12 första veckorna. Slapp att kräkas dock!
Trötthet: Nåt så in i bängen. Gick lite i vågor men värst har det varit i starten och nu i slutet.
Bristningar: Nej. Å jag hoppas jag klarar mej resterande tid också ;)
Mitt barns hjärtljud : Har legat mellan 135-150/minut
Hormonrand på magen: Japp, den går över hela magen.
Foglossning: Oja, började i vecka 17, blev bättre någonstans i vecka 25 och kom tillbaka med dubbel kraft i vecka 34-35.
Humör: Hehe.. upp och ner.
Viktuppgång: Sist jag vägde mej, ca 2 v sedan, låg jag på +11,1 kg sedan positivt test.
Stor eller liten mage: Liten och står rakt ut. Syns inte bakifrån.
Svullnad i fötter/ben/händer: Nej. Har använt stödstrumpor lite då och då bara. Använder fortfarande vigselringen.
Barnet sparkar mest: På höger sida. Väldigt långt i sidan.
Barnet hickar: Jag har ingenting att jämföra med men tycker att han hickar ofta, flera gånger om dagen.
Förvärkar: Japp! Det har börjat nu i vecka 37-38. Nedre delen av magen och svanken. Som mensvärk som ligger konstant.
Sammandragningar: Jajamensan. När jag rör mej, böjer mej, går, står för länge, ligger för länge..
Första tecknet på att jag var gravid: Oj, jag var tvungen att gå tillbaka i bloggen. Jag läser att jag i samma veva som jag plussade ( 9 maj ) hade ömma, knöliga bröstvårtor. Jag hade i vecka 5 ilningar i ljumskarna/magkramper, var otroligt trött, illamående och var svullen om magen. Köpte Sea-bandet redan i vecka 7. Ofta hungrig och lite extra kissnödig.
Cravings:
Jag tycker inte att jag har haft några specifika cravings. Lite tråkigt eftersom jag har hört så mycket om det och hade hoppats att få någon vrickad idé om vad som är gott och inte. Typ väcka F mitt i natten och tvinga honom att åka och köpa något specifikt. Men icke då.
Jag var glad i de gröna, blanka äpplena fram till i mitten av graviditeten. Nu på sluttampen är jag en sucker för de sura färgade godisnapparna, allra mest de röda! Mjölk hade jag förresten som sug tidigt och är fortfarande en favorit. Från att inte alls dricka mycket mjölk innan till att helst välja det till maten.
Vecka 6
Vecka 12
Vecka 19
Krämpor under graviditeten:* Första trimestern:
Illamåendet. Dock inga kräkningar men att ha den känslan 24/7 gör ändå sitt. Jag hade Sea-banden konstant, jag till och med sov med dem. Jag käkade Postafen i tid och otid, åt och mådde illa efteråt, åt inte och mådde illa för det. Hur ska kroppen ha det!? Sömnproblem.
* Andra trimestern:
Foglossningen började tidigt, om jag inte minns helt galet nu så var det redan i vecka 17 någonstans. Började i höger bakfog och att jobba som undersköterska på ett särskilt boende var ingen dans på rosor. Jag skaffade mej ett bäckenbälte men vissa dagar tyckte jag att det blev värre med det. Blev sjukskriven tidigt och fick prova akupunktur och började med vattengymnastik. Antingen blev min foglossning värre med tiden eller så berodde det på akupunkturen, i vilket fall så hade jag grymt ont, höger bak var som tidigare men pullfogen började smärta ordentligt! Jag och BM kom fram till att nålbehandlingen skulle avslutas. Efter ett par veckor vände det dock och jag började kunna röra mej mindre smärtsamt + att ta kortare promenader.
* Tredje trimestern:
Magsjuka i vecka 31 - yippi! Sammandragningarna började på allvar här någonstans. Foglossningen kom tillbaka med full kraft och lite till någonstans i vecka 34-35 och jag dras nu ( i vecka 38 ) med ordentlig mensvärk i nedre delen av magen och svanken. Pullfogen går snart av känns det som. Sömnproblem.
Halsbränna har jag inte haft speciellt mycket, någon dag då och då bara.
Har sluppit finnar, flötigt hår, bristningar, svampinfektioner, urinvägsinfektioner, åderbråck lite här och var, vadkramper med mera. Så förutom foglossningen som har varit en pain i the ass bokstavligt så har jag ändå haft en lindrig graviditet måste jag säga.
Mina förväntningar innan jag blev gravid:
Hm.. eftersom jag har velat få bli mamma under en så pass lång tid och att jag har vetat att det kanske inte kan bli verklighet så har jag dels gått och mörkat ner min tillvaro och trott det värsta. Jag har alltid haft svårare för gravidmagar än för små bebisar. Det är något speciellt med just den växande, vackra, stora magen. Sorgen hade varit störst på det planet, att inte få bära mitt barn, om vi inte hade kunnat lyckas på ett eller annat sätt. Det hade tagit mej hårdast tror jag.
Mina förväntningar inför graviditeten var nog rätt allmän, man mår illa, man kräks, man blir tjock och magen får fula ränder..
Hur blev det:
Okej foglossningen hade jag inte förväntat mej men jag känner ändå att det har varit rätt okej trots allt. Man glömmer väl mycket också antar jag. Bra det i så fall :)
Att jag skulle umgås med dasset i x antal veckor trodde jag ju men det slapp jag vilket jag är glad för. Jag kände mej väldigt rädd i början och under stor del av tiden. Nu på senare tid har det lagt sig. Jag vet att bebisen mår bra och även att hans rörelser inte är de skönaste i världen just nu så är det en otrolig feedback på att han finns där inuti mej.
Magen är vacker, jag känner mej klumpig och otymplig men samtidigt väldigt vacker. Speciellt efter att en kvinna sa till mej igår att jag är snygg gravid! Sånt gillas!
Känslorna har åkt berg och dalbana och det har det väl alltid gjort om man tänker på barnaförsöken och ångesten som jag har haft. Jag har lätt att bli gråtig och ledsen. Har även fått ett par hormonpsykbryt på F.
Går in i vecka 39 imorgon. Sista dagen på året. Sedan startar ett nytt år med en helt ny liten varelse hos oss.. Låt de sista två veckorna gå fort så vi får träffa får lille prins snart ♥
Men du, är du verkligen gravid då? Måste du inte göra nååågra tester till ;) Hihi
SvaraRadera