måndag 17 december 2012

Vecka 37 ( 36 + 0 )

Då börjar frugan vanka, gå som en anka, rultande hon tar sig fram..

Jajemen. Nu känns det både fram och bak och rakt upp i muffen. Jag är gravid. Höggravid.
Idag går vi in i vecka 37 kotten och jag. Trettiosex veckor i backspegeln och nu är det "bara" fyra veckor kvar. Som längst sex. Hoppas på tre-fyra.

Min foglossning blir värre och värre nu. Det gör ont i främre fogen och i höger bak. Tillbaka till läget som var i mitten av graviditeten. Varje kväll är en pärs att ligga/sitta/stå. Men det går, det gör det jag ska inte gnälla. Det är inte så långt kvar fastän det känns som pesten många gånger just nu.
Sedan i helgen har jag haft onda sammandragningar, mycket ont i nedre delen av magen och känt sån urinträngningar så jag har varit rädd att det ska vara UVI på gång. Jag känner så väl igen symtomen och är stort förvånad över att jag har klarat mej under graviditeten. Tidigare om åren har jag haft det 2 gånger om året..
Ringde upp till MVC imorse och jag fick komma upp. 2 ½ timme lyckades jag hålla mej innan jag tog ett urinprov hemma. Men det var blankt. Barnmorskan tyckte det var konstigt eftersom jag hade sådana känningar så hon skickade det på en odling och jag kommer få svar om ett par dagar. Skönt att de tar det på allvar och försöker reda ut det. Jag vet att det är viktigt att man får antibiotika om det skulle vara uvi men jag har inte redigt koll på varför det är så viktigt. Är det farligt för bebisen?
Hon berättade att barnet tar ingen skada av det men att det kan ge värkar och att förlossningen kan starta, men eftersom jag är så pass långt gången nu så är det ju faktiskt inte hela världen om det skulle se sa hon. Sant. Men skönt att hon ändå luskar vidare i det och ordnar med odling.

Ja 36 fulla veckor nu då. 27 dagar kvar till BF och i mina appar står det att bebisen väger runt 3 kilo nu och är ca 47 cm. De allra flesta barn fixerar sig nu och det ska bli spännande att se på onsdag då jag har nästa barnmorsketid. I slutet av veckan räknas jag som fullgången och barnet är redo att komma. Jisses. 


Du är mer än välkommen lille vän!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar