Trettiosju dagar kvar till beräknad födelse.
Undrar när han tänker tala om att det är dags?
Jag och F pratade igenom känslor, funderingar, tankar och förhoppningar igår kväll.
Han kände att det de sa på kursen var självklart för honom, att finnas där för mej på förlossningen var ett givet kort. Vi känner att vi vet var vi har varann och vet hur vi fungerar. Jag är inte ett dugg rädd för förlossningen längre, jo att spricka, men i det stora hela. Jag känner mej fullt trygg med F vid min sida och jag litar helt och fullt på hans kunskap att läsa av, känna in vad jag tänker och känner i det läget och lindra på bästa sätt. Jag vet att han kommer få mej att försöka hålla fokus på det viktigaste. Jag kan inte tänka mej en vackrare och bättre människa att dela detta stora tillsammans med!
Du är mitt allt F.
Jag älskar dej så innerligt mycket!
Jag läser boken Föda utan rädsla. Där skrev hon något klokt, att vi alltid pratar om bristningar som något negativt, men att det egentligen är en naturlig del av förlossningen. Kroppen är gjord för att hjälpa bebisen ut och där ingår att brista ytligt vid behov. De flesta brister bara lite, som jag, två stygn :) Och vad härligt att du känner dig så trygg och inte är rädd, håll kvar den känslan så blir det nog en toppen förlossning! Och vad fin bröllopsbild!
SvaraRaderaTycker din mage är så himla fin! :) mysmage
SvaraRadera