Barnmorskebesök, vattengymnastik och föreläsning

Gårdagen innehöll både barnmorskebesök och vattengymnastik. Och idag har vi varit på den tredje och sista föräldraföreläsningen.

Vi börjar med barnmorskebesöket.
Vecka 34+2 igår och värdena var som följande:
Vikt: 76,4 kg. Alltså en uppgång på 9,9 kg hittills.
Sf-mått: 34
Hb: 114. Det tickar på bra åt rätt håll. Skönt!
P-glukos: Togs inte.
Bldtr: 120/60. Håller sig finfint!
Huvudet är fortfarande neråt och ruckbart.
Hjärtslag: 136

Jag fick lite papper om mammadepp och småbarnssäkerheten. Fick även fylla i en blankett som skulle skickas till BVC så de är redo på att jag är en blivande mamma. Vi pratade lite allmänt och jag tog upp smärtan som jag har i linningen, hon trodde det kunde vara foglossningen eller att nerver ligger i kläm. Barnet ligger och gnor mycket med huvudet också vilket orsakar smärtan. 

För det känns ordentligt vissa stunder. Molar gör det till och från men har jag legat eller suttit en stund och reser på mej så är det hugg och jag får huka mej, vänta en stund och försöka gå sakta. De första 5-6 stegen är haltande och gör grymt ont men sedan lättare det efter ett tag. Han borrar sig säkert och knölar runt.

Vattengymnastiken gick även den bra. Vi var 6 tjejer denna gång, flest deltagare så länge jag har varit med. Ena kvinnan är beräknad till i helgen och näste man på listan är jag. Spännande. Eftersom man väger 20-30 % av sin vikt i vatten är det lätt att ta i lite för hårt och det gjorde jag igår. Plus att jag hade dötid mellan MVC och badet och passade på att gå och fika. Den där chokladbollen som jag suktade efter idissade jag fan i badet! Jag hade enorm halsbränna och när jag kom upp ur vattnet var jag yr och superkonstig. Mådde väldigt illa och när jag kom hem kunde jag inte få i mej av maten som mannen hade lagat. Fick gå och lägga mej i soffan och bara vara en bra stund innan det släppte. Usch..
Magen kändes öm efter träningen så jag tog två alvedon till natten för att försöka lugna ner det och förebygga en god nattsömn. Jag lyckades. Detta var nu den tredje natten på rad som jag har sovit som en stock och inte ens vaknat av kisseblåsan. Det går verkligen i vågor, det kan komma 3-4 skitnätter för att sedan komma några bra och så håller det på..

Föräldrakursen då.
Japp, den är jag nyligen hemkommen ifrån! Denna gång vad F med och det var mycket handfasta bra tips att tänka på och öva på inför den stora dagen. Vi var kanske 20 personer som satt i en stor ring och andades tillsammans. Kändes lite konstlagt till en början men när jag jobbade på att slappna av och stänga ute omgivningen så gick det bra och kändes väldigt effektivt. Vi fick lära oss djupandning, mellanandning och lättandning + en mixad variant. Vi provade även ett antal olika massageövningar och olika ställningar där kroppen slappnar av bra.
De uppmanade männen att ge kvinnan en belöning efter varje jobbig värk - att stryka ända från huvudet ner över armarna, klämma åt runt handlederna och sedan från höfterna ner till anklarna. Väldigt, väldigt skönt!
Jag tror stort på det här med att lindra smärta genom att fokusera på något annat. Man stänger bort smärtan lite grann. Vi fick nypa varann för att känna skillnaden mellan avslappning och rätt andningsteknik mot att inte göra något och känna smärta. Vettig föreläsning tycker jag och vi känner att nu är vi ett ännu starkare team när vi vet vad man kan ta till.

Målbilder pratade de också om. Att ha en målbild som stöd och peppning när det är jobbigt. Jag har funderat på detta tidigare och har ett par olika. Dels så är det när bebisen har kommit ut och läggs för första gången på mitt bröst. En annan är när vi kommer hem och jag ammar för första gången hemma. En tredje när F ligger med bar överkropp i soffan med vår lilla bebis på bröstet.
Viktiga saker att ha med på förlossningen. Jag har även tänkt att ta med antingen en ultraljudsbild eller ett gosedjur för att ha å titta på och få lite fokus av. Se målet liksom.

Ja.. kursen kändes väldigt bra och ju mer det får smälta in så tror jag det kommer kännas ännu bättre. Jag är glad att vi gick båda två, det hade varit svårt att förmedla det de berättade och visade till honom.