Saker och ting har en tendens att bara hända. Av sig själv. Och jag verkar vara speciellt drabbad. Det bara sker helt utan förvarning.
Det är många och åter många gånger som vi till en början har skrattat åt saker och ting Frank och jag. Men hur i hela friden lyckas du Malin? Som det här med dörrpostar. Dörrposter. Vad heter det? Skiten som sitter runt hålet. För smalt är det i vilket fall för säkert hälften av gångerna som jag går igenom en dörr så slår jag antingen i axeln, cp-knölen på foten, armen eller handen. Kroppsuppfattningen är lite skev. Jag tror att jag är längre ifrån än vad jag är. Eller jag vet inte. Vem fan har ställt den dörrposten där?
Det går åt plåster här hemma och då syftar jag inte enbart på lilltjejen i kåken som gjort sig illa. Stortjejen lyckas hon också. Speciellt i samband med vassa knivar och matlagning. Eller potatisskalare. För att inte tala om rivjärn. Känner ni känslan i fingret när det swichar te? Eller kanske inte..
Det bara händer. Och ofta skyller jag faktiskt på Frank för det är han som vid många tillfällen distraherar mej, alltid skönt att skylla på någon annan, han säger något eller så tittar jag på honom och liksom skär på måfå.
Kvantum har billiga plåster.
Ja saker och ting har en tendens att bara hända. Just mej. Vår dvd är lite finurlig. Den har touchknappar. Ooh. Jag vet inte hur många gånger som jag har tänkt att snart fipplar jag till det där och så sätter sig skivan på tvären och så får vi varken ut eller in den.
Det hände såklart.
Jag vet inte vad som hände. Det brukar jag inte veta. Det bara sker. I detta fallet var det teknikens fel. Faktiskt. Jag uppmanade spelaren att spotta ut skivan och så kom jag till det kritiska läget där jag skulle pilla ner ett finger i skiv-hålet för att fiska upp skivan men jag.. ja jag tappar den liksom och fladdrar till med handen och på något lustigt sätt komenderar till spelaren att det är helt okej att mata in luckan. Aoutch. Loading..... loading.... stod det på tv-skärmen. Ja på dvd:n också. Länge stod det så. Ända till jag insåg att jag kan inte sitta här med oups-grimas och killa mej i huvudet utan måste ta tjuren vid hornen och ringa Frank på jobbet.
- Heeeej älskling.. vad gör du för något roligt? Jag har ett problem. Ett litet kan man säga..
- Vad har du nu tagit sönder?
Just det där: Vad har du NU tagit sönder.
Med ett skratt och en jag-blir-så-trött-på-dej-Malin-suck hjälpte han mej. Med en bordskniv lyckades jag försiktigt öppna luckan och pilla lite för att den skulle hoppa tillbaka i rätt läge och kunna mata ut skivan. Jag tittade inte på mer film den dagen.
Igår var jag och handlade på Kvantum och när jag satte mej i bilen så startade han inte. Stendöd. Jävla Punto. Ringde Frank och var lite, enligt honom mycket, gravidstinn och förbannad men lugnade ner mej efter ett tag. Hua.. Mr Brodd-känsla där..Vad som hände med Punton? Inte vet jag. Det hände nåt.
Lite senare på eftermiddagen skulle vi laga plankstek. När vi hade pluttat ut allt det smaskiga på plattorna och stoppat in dem i ugnen skulle jag ta ner ett par matlådor till resterna. Jag öppnar ena skåpsluckan och hur följande skedde har jag inte en aning om men ett tu tre så flög armar omkring i köket och jag lyckades fånga upp en kökslucka i luften. Jag knäckte av skratt och lämnade över den till Frank som varken kunde skratta eller gråta. Malin, hur lyckas du med allt?!
Det bara sker. Skev kroppsuppkontroll. För mycket armar och ben. Fumlig. Fipplig. Jag tappar saker som jag håller i. Jag gör saker utan att tänka på varför och i vilken ordning. Häromdagen skulle jag gå upp ur sängen för jag var kissnödig. Istället för att ta på mej trosorna i sovrummet gjorde jag det liksom i farten. Nedför trappan. Jag höll på att drutta rätt ner med mage och allt eftersom jag naturligtvis fastnade med lilltån i ena kanten.
Gör. En. Sak. I. Taget. Kvinna.
Hur länge Frank står ut? Ja det har jag också frågat mej..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar