hur stressade pensionärerna med rullatorer som går över övergångsställena känner sig.
Ja ja jag går så fort jag kan. Å nej det stannade en bil på motsatt sida också..
Jag känner igen fingertrumningarna på ratten och svärorden över lagen att stanna.
Denna foglossning blir bara värre och värre. Plus att jag även idag dagen efter akupunktur är helt körd i pullbenet och bak i ryggen. Men jag måste ju röra på mej tänkte jag och klädde på mej och gick till nya Coop som ligger exakt 1 km från oss, jag har checkat med telefonappen. Hela bäckenet är skevt och jag haltar mej fram. På hemvägen hade jag så ont att jag tog av mej bäckenbältet och jisses det var som att allting föll isär. Otäckt att gå utan. Lite som den där känslan när man har åkt slalom ett helt pass och man sedan tar av sig pjäxorna och tar på sig sina vanliga skor. Läskigt fast i det fallet gör det ju inte ont i alla fall.
Nä.. jag ska inte gnälla. Jag har velat detta hur länge som helst och jag håller verkligen inne det inför andra. Men fan det gör ont. Det gör ont att sitta, ont att ligga, ont att gå och ont att stå. Det är ju inte direkt sluttampen kvar - å nej, hela 13 veckor!
Det stannade en bil och en medelålders man frågade om jag hade ramlat. Eller: Har du ramlet? RRRRamlet. Han var dansk. När jag sa att jag har foglosning och att jag nästan var hemma såg han lite bekymrad ut som om han inte visste vad det var, sa okej och åkte vidare. Snällt tänkt av honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar