Fy vad ont jag hade igår kväll efter akupunkturen. Likaså inatt när jag låg vaken i en-två timmar. Gick ner och la mej i soffan för att låta F sova ordentligt. Nu på morgonen känns det fortfarande. Det ilar i hela muffens område, som att benet bränns plus där bak där det alltid sitter. Jag lovade bonustjejen att gå till dagis idag, en promenad på ca gurka 200 meter. Det räckte! Jag hade å göra på hemvägen, det knakar rätt bra i höger led!
Nog om gnället.
Vad sugen jag är på att dra ut barnvagnen på gården och köra runt lite. Undrar vad grannarna skulle tänka?! Ha ha. Den lilla biten som jag gick med den från bilen och in i söndags kändes väldigt skum men samtidigt grymt häftig. Tänk att detta kommer bli vår vardag om ett par månader. Hjälp det går så fort nu!
Hos psykologen igår gick det bra tycker vi. Hon ville träffa F för att se hans bild av det hela och ge honom lite tips och idéer om hur han kan hjälpa mej när jag dippar. Mycket av det som hon sa har vi redan pratat om och gör till stor del men en del tog vi till oss. Framtida besök blir jag ensam, det är ju jag som behöver ha kontakten. Hon känns bra och hon tar in det jag säger och jag känner att jag kan berätta för henne hur jag känner eller har känt. Vi kommer ha kontakt resterande tid av graviditeten och även en stund efter att barnet är fött. Bra.
Nu när frukosten ligger i magen ska jag ta mej en liten extra sovstund. Jag känner att jag behöver ha lite mer sömn för att vara pigg hela dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar