Ett besök på förlossningen

Det onda har fortsatt och när jag har fått sammandragningar i samband med att jag har gjort vissa rörelser eller förflyttat mej i sängen har det fortsatt att göra ont så jag blev mer och mer orolig. Jag vaknade inatt och tog Alvedon. Jag vaknade tidigt imorse och la mej på soffan med värmekudde och framåt halv nio-tiden bestämde jag mej för att ringa upp förlossningen för att få reda på vad det kan vara för något. Varför har jag ett ömt område kring naveln!?

Fick prata med en trevlig barnmorska som gav mej en tid vid 10 och mannen som är föräldraledig idag skjutsade upp mej. Jag fick lämna urinprov och de tog temp och blodtryck. Allting visade bra dock lite lågt blodtryck på 95/60. Barnmorskan som tog emot mej och visade mej in på ett rum var hon som hela tiden hade koll på mej till läkaren kom. Hon hade fått besked om att läkaren ville ha en CTG-kurva så det har jag fått prova idag. När hon satte dit den och jag fick både höra hjärtats slag och se hur fort det slog så kände jag hur tårarna brände innanför ögonen. När hon sedan satte sig i sängen hos mej, la handen på min arm och frågade om jag var orolig så kände jag hur min underläpp började darra och tårarna trillade ner för kinderna. Vadå pricka rätt punkt..

Hon sa att allt visar bra och att bebisen ser ut att må finfint där inne. Magen är fin och känns mjuk. Vi pratade lite och så gick hon ut en stund för att låta mej ligga en stund, kanske 20 minuter med kurvan. Jag fick även en manick att trycka på varje gång jag kände fosterrörelserna.
Jag hade stenkoll på siffrorna som visade hjärtslagen som pendlade mellan 140-165. Vid ett tillfälle förvann hjärtljuden och kom tillbaka efter en stund men låg på låg siffra, runt 80. Fort kom barnmorskan in till mej och berättade att bebisen måste ha flyttat på sig och att maskinen fått in mina hjärtslag istället.

Det tog inte lång stund innan två läkare kom in och klämde och kände. Den ena var en av de tre kvinnliga läkarna som var "mina" under behandlingarna och hon sken upp när hon fick se mej. Hon lugnade mej och hjälpte mej i och ur sängen eftersom hon vet att jag har foglossning. Jag fick följa med in i ett läkarrum och de gjorde ett ultraljud för att se hur det såg ut. De hittade ingenting konstigt utan menade på att man kan ha som en muskelförsvagning just kring naveln, vissa har som ett bråck. Men det är ingenting farligt. Det bara är så ibland. De såg lite finurliga ut när de såg att jag har haft navelpiercing också. Som att det kan vara boven, men jag fick inget direkt bra svar på det.
Skönt att få reda på att det ser bra ut i allafall! Även att jag inte fick något korrekt svar mer än att de "trodde" men skönt att de inte hittade något konstigt.

De mätte bebisens huvud, mage och lårben för att se så den är tillräckligt stor för veckorna. Och det visade på - 17 %, något som hon sa brukar visas i de här veckorna. Någon vecka hit eller dit är inte farligt. Men hon ville ändå att ett tillväxtultraljud skulle göras och eftersom jag har ett ultraljud inbokat med tanke på moderkakans placering i vecka 32 så slog de dem samman. De kunde idag se att moderkakan ligger i bakkant men når nu upp till övre delen av livmodern så den har flyttat sig bra! Puh! Det var också ett stort plus i det hela! Med andra ord så finns det ingen risk längre att den ligger kvar där nere och försvårar en vaginal förlossning.

Lättnad.