Das barnmorskebesök gick bra. Jag räknar ju 40 fulla veckor idag och hon räknar 39+5. I vilket fall så är det BF imorgon. Hon tyckte att jag såg pigg och fräsch ut vilket nog gjorde min dag för själv känner jag mej som ett mähä.
Vi pratade lite om förväntningar, min och F´s tankar inför förlossningen och så. Jag berättade att jag är rädd inför krystandet och att F vet om det så han tillsammans med barnmorskan kan stötta mej på allra bästa sätt. F säger att jag med all säkerhet bara kommer lyssna på barnmorskan i vilket fall. Det känns skönt att det står tydligt om det i mitt förlossningsbrev.
Idag såg det ut som följande.
Vikt 78,4 kg, en ökning på 11,9 kg.
Sf-mått: Samma som förra gången, 36 cm.
Hb: Samma som sist det togs ( 2 mån sedan ) 114.
Bltr: 120/65
Huvudet: Är fortfarande ruckbart.
Hjärtljud: 136.
Senast igår när jag och F satt i soffan knölade sig lillen ordentligt i magen och det kändes precis som att han la sig i tvärläge. Det blev helt platt nertill och ovantill och så var det som en stor bred brödlev rätt över magen från sida till sida. Det är riktigt obekvämt och har hänt vid flera tillfällen. Jag måste lägga mej raklång och putta på honom för att han ska rätta till sig.
Jag tog upp det med barnmorskan idag och hon blev rätt bekymrad över hans förflyttningar i detta skedet. Hon kände länge men kunde inte riktigt luska ut åt vilket håll han låg åt utan fick gå efter ultraljudsapparaten. Jodå han ligger med huvudet neråt men han är fortfarande ruckbar även att han inte ligger jättehögt upp sa hon. Hon tyckte det var mysko att han kan vrida sig på pass.
Jag tog även upp det här med hinnsvepning och vad hon trodde om det. Hon menade på att det fungerar ibland och ibland inte. Planen för min del är att jag har tid hos henne nästa onsdag då jag enligt henne är i vecka 41+0 och då kunde hon kanske göra en hinnsvepning, skulle jag inte ha kommit igång så bokas en tid in på förlossningen i 42+0 och jag får komma dit och göra en bedömning på morgonen och utifrån det planeras det hur igångsättningen ska gå till väga. Å nej tänkte jag bara, låt det inte ske! Hoppas att han tittar ut innan dess!
Kom igen nu kotten - you can do it!
Nej nu vill vi inte ha fler magbilder.. Dags att komma ut! :)
SvaraRaderaEller hur!! Nu får de ta och bestämma sig för utgång! :)
RaderaHinnsvepning låter halvkul tycker jag :/ Kan hon inte bara pilla ordentligt vid en gynkoll och se om nått händer :) Eller kanske maken kan utföra några avancerade sexlekar med dig haha :) Nädå, men nu är det fasen dax att bebisen tittar ut!
SvaraRaderaJa jag får be herren i huset att han drar ett par varv med snurre sprätt så kanske det händer grejer ;)
RaderaRädsla inför krystningen? Vilket I-landsproblem! Hur tror du att det går till att föda barn - världen över, alltså?
SvaraRaderaJag är fullt medveten om hur det skiljer sig i resten avvärlden. Fullt medveten om att det kan ses som ett lyxproblem när kvinnor och barn dör i andra länder pga olila saker, att Sverige ligger i topp med säkerhet kring barnfödslar..m.m
SvaraRaderaMen det gör väl inte mina bekymmer eller rädslor osynliga för mej? Det är hur jag känner.
Herregud ska man se det så som du gör så går ju det mesta ses som i-landsproblem. Har du inga rädslor själv?
Är det rädsla för krysta och att det ska göra ont eller rädsla att krysta och ev spricka som är rädslan? Min mamma "lurade" mig för hon har alltid sagt att det är så skönt när krystvärkarna kommer, men det tyckte inte jag med Elis! Däremot var det "skönt" vid Vegas förlossning. Så två helt olika upplevelser olika gånger. Hoppas du får dom "sköna" krystvärkarna :) Det jag däremot hade genemsamt var att krystskedet kändes väldigt kort båda gångerna, även fast det tog 17 minuter med elis tex. Så det kanske kan vara en tröst, tiden går fort när man har roligt ;) Kram!
SvaraRaderaRädslan är att jag kommer ligga där och vänta på att det ska säga RITCH och att jag spricker. Smärtan är jag inte rädd för det är själva känslan att man kan spricka.
RaderaJag har också hört att vissa upplever det som en helt annan smärta när krystvärkarna sätter igång, att man får kontrollen tillbaka och att man kan hjälpa till för en gångs skull. Att det ska vara "skönt" att krysta.
Jag hoppas att det ska bli en fin upplevelse och inte en hysterisk känsla och att jag verkligen tar det med ro och litar på barnmorskan. Har som sagt skrivit det i mitt brev och jag tror ju att de gör det mesta för att försöka hindra att man spricker.. Å spricker gör ju var och varannan föderska, det vet man ju, men det är liksom känslan av att jag går sönder där nere som gör mej rädd!
Kram!