Vi får väl helt enkelt börja från start och jobba oss mot dagens datum. Hålla i hatta tanter för detta kan ta en halv evighet. Jag har flertalet gånger påbörjat detta inlägg för att sedan behövt pausa. Vaffödådå?
Bara det att föra över bilder och säkerthetskopiera dem till ett antal ställen ( ja jag kan ha överdrivit med att föra över till flera USB-sticks men tänk om även det fjääärde råkar försvinna... det är ju kort som inte är ersättningsbara, hysteri och panik om dem skulle vimsas bort..)
Så. Nu ska vi se.
I tisdagsnatt vaknade jag av oregelbundna onda förvärkar som jag fick andas igenom. De höll sig till en början med 20-30 minuters mellanrum för att sedan ebba ut till 1-2 timmar. Jag blev nog lite väl exalterad där men besvikelsen kom när de försvann på morgonen. Enstaka förvärk under dagen.
På onsdagen hade jag mitt sista barnmorskebesök, F var med och jag berättade för henne om natten. När hon kände på huvudet var det fixerat och jag bad om att hon skulle ta en glutt i Mumindalen för att få reda på om det hade mognat eller inte. Nix pix. Inte ett dugg, hon kunde knappt nå tippetappen. Jäjä kände jag, jag fick trösta mej med att han hade grävt sig ner.
Natten blev en repris från föregående, förvärkarna var liiiiite tätare, höll sig kring 12-20 minuters mellanrum men denna natt blev jag inte lika ivrig och kunde faktiskt slumra till lite emellan dem. På morgonen var de lika borta som en avlöning.
Under torsdagen kom förvärkarna lite då och då. De kunde hålla på ett par timmar ena stunden för att sedan vara borta i ett par timmar. Men tätare än 12-13 minuter kom de aldrig. Oftast höll de sig kring 20-30 minuter. På kvällen började de redan vid 19-tiden och jag hoppades att det nu skulle komma igång ordentligt!? Vi gick och lade oss i god tid för att förhoppningsvis ( ha ha ) vara utvilade ifall han där inne skulle få för sig att komma ut. Natten igenom bestod av onda förvärkar, jag kravlade runt i sängen, F masserade och jag andades på. Men de blev inte tätare! Inget att åka in på!
På fredagmorgonen konstaterade vi att F kanske borde vara hemma ifall det skulle dra i sta. Jag tappade opp ett bad och fick frukost när jag låg där i och ringde till förlossningen för att rådgöra lite med dem hurvida vi skulle göra. En FJÄRDE natt med oregelbundna värkar går jag bara inte med på! Vi kom överens om att jag skulle höra av mej under kvällen och då komma in och få en sovdos.
Kvällen kom och med den förvärkarna, jag ringde igen och fick reda på att jag eventuellt skulle få sova kvar på förlossningen. Vi var välkomna att komma in när vi kände för det så jag passade på krypa ner i ytterligare ett hett bad. Vi var lite fundersamma hurvida vi skulle ta med väskorna eller inte men de fick hänga med.
Åhh nu skulle jag få sova! Oj vad jag såg fram emot det! Jag hade ett par förvärkar innan avfärd och i sjukhuskorridoren och jag hoppades att de skulle fortsätta så det skulle ge utslag på Ctg, för visst kändes det mesigt att traska in till synes helt obehindrat på förlossningen! Strax före 20:00 kom vi dit och i bedömningsrummet sattes Ctg och värkarna var puts väck. Såklart! Jag lovar, jag har ont när de väl kommer, pep jag och kände mej som en ynkling. Vår dörr stod öppen och rätt som det var hörde vi ett Tarzanvrål som sekunderna senare byttes ut mot bebisskrik. F och jag tittade på varandra och tänkte samma sak: Helvete!
Strax före nattskiftet kom kopplade barnmorskan bort kurvan och DÅ kom en rejäl värk som höll i sig i en och en halv minut. Ja ser ni, jag har värkar, sa jag glatt! Den nya barnmorskan, en kvinna i 55-årsåldern, kom in och det bestämdes att jag skulle få sova kvar och att jag till en början skulle få Bricanyl för att stoppa värkarna. Skulle det inte fungera var planen att gå på de starkare grejerna. Det var bestämt att F skulle åka hem och komma tillbaka på morgonen så barnmorskan visade oss till mitt rum men ville för säkerhetsskull känna på Mumindalen.
- Oj, där har har vi huvudet, det ligger väldigt långt ner, sa hon. Men duu... du är ju öppen.. 3 cm, fortsatte hon och slet tag i tippetappen och vips var jag öppen till 4 cm!
- Åh du skulle åka hem sa du, skrattade hon och tittade ironiskt på F. Här blir det nog barn inatt!
Fortsättning följer..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar