måndag 14 januari 2013

Vecka 41 ( 40+0 )

Hej och hå så var det måndagmorgon igen. Helgen är slut och vardagen återkommer. Vilken vardag tänker jag. Jag känner ingen skillnad på om det är tisdag eller söndag. Faktiskt. Jag har "helg" varje dag.
Eftersom vi sålde min lille bil i lördags har jag nu två ben och en cykel att transportera mej med men det är en bit opp till sjukan så jag har kört La famila stan runt nu på morgonen för att ha bilen till barnmorskebesöket. Vi klarar oss bra med en bil men det lär kännas lite nu innan man har ställt om sig. Även att jag inte använde bilen varje dag så stod den ändå troget där på parkeringen ifall jag blev akut godissugen eller så.

Ja, måndag och ny vecka. Sista veckan månne? Det är iallafall, enligt min räkning, vecka 41 nu, jag har gått 40 hela veckor. Galet. Känns som jag kissade på den där tunna remsan förra veckan samtidigt som det känns som att jag har varit gravid hur länge som helst. Jag har sovit någorlunda gott i två nätter nu och vaknat enbart framåt 05 för en kissedrill. Skönt och välbehövligt. Men så trött jag är överlag. Sket slut. Jag ska ta och vila en stund nu på förmiddagen innan jag far opp till sjukhuset.
Min fog fram värker något kopiöst och värst är det när jag har legat en stund och sedan ska resa mej upp och gå. Knivskarpa hugg och haltande steg - hej här kommer jag. Vändningarna i sängen har varit besvärliga länge men nu är de värre än värst och jag får ta dem i etapper. Vända lite, andas och vänta några sekunder, vända lite till o.s.v. Tacka vet jag amningskudden som jag har legat med i skrevet och under magen sedan länge. Den är riktigt god att knöla med sig runt + den tjocka kudden som jag lägger bakom ryggen. Bökigt och varmt men det hjälper för att kunna hitta en okej ställning.

Annars tycker jag inte att jag har så värst mycket mer att gnälla om nu när jag ändå är i farten menar jag. Det mest framträdande är ju foglossningen, sammandragningarna/förvärkarna och så tröttheten. Ja tålamodet och tjut-Berit-syndromet också.. :)

Imorgon är lille vännen beräknad att komma! Tänk vad veckorna har swischat te.. Pratade med min lillasyster i telefon igår och hon frågade om jag kommer sakna magen sedan. Även att det är bökigt och stökigt med den så kommer jag med stor säkerhet att sakna att VARA gravid. Det är ju det som jag har mått så dåligt över, att jag kanske inte får uppleva en graviditet, att inte få bära mitt barn. Nog för att den största lyckan kommer när bebisen är ute och vi har vår bebis så är det ändå själva kvinnligheten som har fått sig en extra push, min kropp klarade det! Jag kunde bli gravid!

Här kommer magbilden för vecka 41. Kanske den sista?


 
Lite extra kul att jag kom i mina vanliga brallor såhär dagen före BF! Det är baggymodell så de satt ju löst innan men rätt fräsigt..

4 kommentarer:

  1. Du kommer vara tillbaka i form på nolltid igen, det var jag med Elis *suckar längtansfullt* Lite mer hull och mycket mindre muskler denna gång, blir nog lite kämpigare denna gång. Ska snart sätta igånged lite träning :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag hoppas att jag ska kunna gå med ett leende på stranden i sommar utan att behöva bada i vassen :)
      Gött att starta med träning hörrö, är det ett antal veckor som man bör vänta med vissa saker och så eller?
      Kan tro att man varken vill eller ska ut och springa i början men hur länge är det okej att vänta med en sådan sak? Jag sprang "mycket" innan jag blev gravid och vill gärna ta mej ut till spåret framåt vårkanten igen..
      Men vill helst inte riskera att starta för tidigt så man åker på något gulligt framfall.. Hua..

      Kram

      Radera
  2. Jag började efter 6 veckor med Elis, jag ville tidigare men bromsade just för att låta kroppen vila lite innan. Då startade jag med bålstyrka för mammor och fortsatte med styrka och yoga för mammor sedan med hela kroppen. Efter 6 månader började jag jogga mycket försiktigt! Och knipövningar varje dag såklart, muffen vill ju oxå tränas :) Läste nu en studie gjort på elitidrottare i Norge som börjat med träning efter förlossningen och det visade sig att om man började jogga efter 4 månader så ledde det till problem, kanske inte direkt men det kom senare! Så det är nog klokt att ta det lugnt. Nu skriker Vega så jag hinner inte skriva mer :) tjo

    SvaraRadera
  3. Tack för ditt svar Hannah! Får kanske ha joggingen som mål att börja till försommaren då.. Man vill ju säkert börja tidigare än vad som är okej så det är nog bättre att man hejdar sig lite..

    SvaraRadera