Jojomensan. Även att jag inte kräktes mer än två gånger ( förutom då jag hade magsjuka - fii fan ) så var jag illamående och det var inte bara det berömda morgonillamåendet utan det var mitt på dagen, på kvällen och även på natten. Uttröttande och störande till gudens.
Man k-a-n få ändrat luktsinne.
Öppna sopskåpet - svälja kräks.
Byta inkontinensskydd på jobbet - svälja kräks. ANDAS GENOM MUNNEN. Lappa ihop igen och be en kollega ta över.
Ja luktsinnet ändras och det är inte alltid om det som man tar för givet, bajs luktar alltid bajs, det vet ju alla. Jag hade vissa veckor då jag inte kunde ligga nära min man för jag tyckte att han luktade. Han luktar och han luktar alltid gott! Men inte då. Jag kunde inte med andedräkten och inte heller hans kroppslukt. Fix idé bara.
Brösten ändras.
Sägerdudet? Från att ha stora bröst före graviditeten till att få större bröst under graviditeten och förmodligen sedan gå till helvete-var-ska-jag-göra-av-dem efter förlossningen. De ömmar mycket i början. En kram gör ont. Vårtgårdarna blir bruna och fräsisarna står rätt ut, är tjocka och hårda. Tuttarna är i vägen under graviditeten. Varmt och klibbigt emellan - najs fru.
Håret blir tjockt och fylligt.
Helt klart. Det sitter ju kvar på huvudet dessutom. Jag som tidigare tappat en halv kaluffs vid varje duschning tappade inte många strån under graviditeten. Håret på benen slutade växa. Däremot fortsatte det gro som aldrig förr under armar, på magen och muffen. Muffen som blev mer och mer svår att nå från och med sjunde månaden. När jag böjt och knölat mej i duschen ett bra tag och halvt om halvt kräkts av att magsäcken pressats ihop gav jag upp och rakade helt i blindo istället. Livrädd för att snitta av halva klitoris eller blygdläppen. Fasen jag skulle hänga opp en spegel i duschen. När förlossningen är startad vet jag en som kommer stå där inne och svära över att inte se ett jota. Jag har förvarnat F att det kan bli hans uppgift innan vi åker in. För hårig muff på förlossningen - NO NO.
Underlivet blir känsligt och man får torra slemhinnor.
Det menar du inte? Det känns som öken vissa dagar och efter ett vanligt ligg kan det kännas som att man har maratonlegat i timmavis. Bomullstrosorna känns som tidningspapper och man kan tro att mannen har kört med kondom gjord av sandpapper. Lite annorlunda känns det också. Vid liggandet så att säga. Skönt. Men annorlunda.
Man kan få l-i-t-e flytningar.
Å det är inte alltid det stannar vid lite. Ibland förundras man att det inte blir snigelspår när man går.
Hemorrojder i arslet.
Det har jag faktiskt klarat mej utan. Tack och lov! Jag skrattade gott åt reklamen som visades för ett par år sedan när en kvinna som har analklåda och hemrrojder gnider baken mot ett träd lite sådär halvdiskret. Lite som Baloo, fast han gnuggar ju ryggen.. men ja ni fattar..
Men jag kan tro att det är inte så jäkla roligt att själv ha en vindruveplantering i arslet. Det känns sådär hemtrevligt faktiskt.
Sura uppstötningar och halsbränna.
Ja detta kan jag hoppa och å sätta mej på. Runt vecka 30 började det och efter varje måltid idisslade jag maten i ett par timmar. Det brände och smakade inte hallon i munnen. Rapade i tid och otid och kände mej allmänt som en trevlig och fräsch fru. Ops en fis när jag reste mej. Hej älskling vill du..rap.. ha sex?
Halsbränna har kommit och gått lite då och då. Gött mos.
Mycket ska man dras med som gravid. Mycket som man visste innan men också en hel del som man inte visste. Det står fan inte ens i den finstilta texten. Livet är en överraskning banne mej. Även att vissa av ovanstående saker var/är pest och pina att leva med så föll det bort direkt när jag såg det lilla livet på ultraljudet eller fick höra hjärtat slå. Varje spark och buff ( som blir mer och mer oskön nu slutet ) är ändå en sån otrolig skön och härlig bekräftelse på att det finns ett liv i min mage. Det finns faktiskt en liten mini där inne som kommer komma ut och han är vår. Vår bebis. Min bebis.
Det allra vackraste av det vackra kommer ske.
Jag ska få bli mamma snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar