Idag skiter jag i både promenad och cykling. Denna dag startar med en tjutmorgon. Hormoner och hjärnspökena slåss och jag spelar opp det värsta framför mej.
Jag får för mej att kotten inte mår bra och att han på något sätt ska dö i min mage. En propp i navelsträngen eller att moderkakan lägger av eller något liknande..
Jag har legat och tjutit i sängen ett bra tag nu och jag blir snart dum i huvudet på riktigt. Imorse kände jag honom, han lever alltid rövare på morgonen när jag har tagit min FitLine-drink men jag kan ändå inte låta bli att tro att han inte mår bra eller att något hemskt kommer att hända ju längre han stannar i magen.
För varje dag som går ifrån BF räknat så blir jag mer och mer orolig. Tredje dagen idag ( en piss gentemot de som gått 14 dagar ex ) och jag bryter ihop totalt av känslor, ångest, oro och hormonspel.
Samlade mej mentalt och tjutmässigt och ringde till förlossningen men så fort jag hörde kvinnan presentera sig så bröt gråten igenom och jag fick inte fram mitt namn. Hon frågade om jag hade ont och jag snorade till mej och svarade att det har jag inte. Samlade mej och berättade att jag är orolig och eftersom hon bara var undersköterska så ville hon att jag skulle prata med en barnmorska.
En jättegullig röst tog över telefonen och jag berättade mellan snyftningarna hur jag upplever situationen och hon sa att jag är välkommen in för att göra en kurva och på så sätt försöka lugna ner min oro. Fina fina människor. Hon rådde oss att vänta 1 ½ timme dock eftersom det var en del nu på morgonen att göra, antar att det är ronder m.m. men vid 11-tiden är vi välkomna in.
Jag ringde till F och han frågade direkt om jag har värkar, såklart. Uppspelt. Jag vore glad om jag fick lite ont nu så jag kan lugna mej lite. Han kommer snart hem så vi kan åka in och lugna ner den hysteriska gravida frun :)
Ja jösses..
Kram!
SvaraRaderaFörstår dig precis.. Och klokt att åka in och kolla!
Kram igen :)
Jag förstår sig precis, jag skulle oxå vara orolig ju längre tiden gick. Vi är alla olika, jag har en kompis som gick 18 (!) dagar över tiden. Så länge bebisen mådde bra ville dom inte sätta igång henne och vid nästa barn gick hon 15 dar över och det tyckte hon var rena semestern haha! Själv hade jag blivit galen och slitit av mig håret... Lycka till idag och hoppas det ät bra med Kotten
SvaraRaderaTack fina tjejer för era ord! Det kändes viktigt för mej att åka in och få det bekräftat att JA HAN MÅR BRA! Skönt att ha lättat på känslorna och att nu kunna slappna av igen.
SvaraRaderaUsh 15-18 dagar övertiden, jag hade praktiskt taget ätit mitt hår! Tycker dessa dagar har känts som veckor! ;)
Tack igen hörrni!
Kram!