En tur till förlossningen

Lättnad. Pusta ut. Andas. Börja om. Tänk positivt.

Han mår bra där inne. Han rör sig som han bör, hans hjärtljud går upp och ner när han är vaken och igång och det såg finfint ut enligt barnmorskan. Direkt när hon satte på Ctg-kurvan och hans hjärtljud hördes i rummet så föll tårarna igen. Älskade lille vän.
Barnmorskan pratade lite med oss och frågade vad det var som oroade mej, hon lyssnade och berättade att moderkakan har bra funktion de två veckorna som det är okej att gå över. Även en tredje vecka men sedan avtar det. Här i detta landsting så sätter man igång förlossningen i 42+0.

Vi fick vara i förberedningsrummet och ha kurvan igång 20 minuter ungefär. Eftersom jag har haft huvudvärk i ett par dagar tog hon både blodtryck och urinprov på mej. Jag har legat stabilt runt 120/65 genom hela graviditeten och det låg idag på 135/75. Urinprovet visade lite äggvita sa hon men det var ingen fara.

Så skönt att få ligga där i sängen, hålla F i handen som ger mej stor trygghet och lyssna på bebisens hjärtljud. Han pendlade mellan 130-160 slag och rörde sig bra fram mot slutet. Varje gång som han rörde sig och jag tryckte på knappen så ökade hans hjärtljud. Efter halva kurv-tiden kunde jag andas ut och min oro lättnade rejält. F som är en jäkel på att få mej att skratta lyckades bra och "jag kom tillbaka" som han uttryckte det.
Jag har ju en tendens att spinna loss och tänka i räserfart vilket påverkar mej negativt. Nu när jag har ett liv i magen så får det liksom inte gå fel. Han får inte må dåligt och vi får inte förlora honom. Vi är så nära nu.

Lättnad. Pusta ut. Andas. Börja om. Tänk positivt.

Ja, det är vad jag ska göra resten av dagen. Resten av tiden till han kommer. Lille älskade kotten!